ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Energi

”Så ska elledningar få byggas utan tillstånd”

  • LAGKROCK. Enligt nuvarande praxis kan kommuner besluta om flyttning av redan byggda ledningar till mångmiljonkostnader för nätföretag och nätkunderna. Det är en märklig effekt av att miljöbalken gäller parallellt med ellagen, skriver Elisabet Falemo. Foto: Martina Huber

DEBATT. I dag överlämnar Nätkoncessionsutredningen sitt betänkande till energiminister Anders Ygeman (S). Det bör bli lättare att göra undantag från de nuvarande tillståndsreglerna och kommunernas möjligheter att förbjuda elledningar bör begränsas, skriver särskilda utredaren Elisabet Falemo.

Branschorganisationer, elnätsföretag, myndigheter och politiker på olika nivåer har det senaste året slagit larm om risken för allvarliga konsekvenser för samhället om elnätskapaciteten inte byggs ut i snabb takt.

Många har pekat på behovet av snabbare tillståndsprocesser.

I dag överlämnas betänkandet Moderna tillståndsprocesser för elnät (SOU 2019:30) till energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman.

Det åtgärdspaket som vi föreslår kommer sammantaget att effektivisera och modernisera tillståndsprocesser för elnät genom ett modernt, tydligt och ändamålsenligt regelverk, som kan hantera förändringar när det gäller alltifrån stora högspänningsledningar till interna nät för nya behov.

En snabbt växande befolkning i storstadsområdena och en ökad elektrifiering av samhället, bland annat inom transportsektor och industri, gör att Svenska kraftnäts transmissionsnät och vissa regionnät slår i kapacitetstaket eller riskerar att göra det inom några år.

Energiomställningen med en ökad produktion av väderberoende el och en ökad småskalig elproduktion kommer också att påverka elnätet, och ställa ökade krav på överföringsförmåga på andra platser än tidigare.

Jag vill samtidigt understryka att det krävs insatser på flera plan för att elnäten ska räcka till de framtida behoven. Energiinfrastrukturen måste bli en naturlig del av samhällsplaneringen hos kommuner och regioner.

Det är positivt att till exempel Stockholms stad har sagt sig vilja ta helhetsansvar och bistå med expertis, planering och samordning för komplexa projekt.

Elnätsföretagen måste avdela tillräckliga resurser för projektförberedelser, samarbeta med varandra och ha goda kontakter med kommuner, regioner och näringsliv för att fånga upp ökade behov i god tid.

I synnerhet stora ledningar, ledningar genom tätbebyggda områden och långsträckta ledningar kommer även fortsättningsvis att ta flera år att granska och hantera om de innebär betydande miljöpåverkan och med normala krav på rättssäkerhet för berörda markägare.

Alternativa sätt att möta effektbehoven såsom energilagring, flexibla prismekanismer och lokal produktion kommer också att behövas.

Den generella koncessionsplikten för starkströmsledningar bör behållas. Både miljökonsekvenser och samhällsekonomiska bedömningar är viktiga för att avgöra ett projekts lämplighet när det gäller stora kraftledningar.

Ledtiderna för att få bygga elledningar ska med vårt förslag kortas med upp till två år genom en bättre samordnad tillståndsprocess med ökad koordinering mellan tillståndsgivande myndigheter, tidigare marktillträde för detaljprojektering och undanröjande av processuella hinder.

Vi föreslår att utbyggnad av regionnät på lägre spänningsnivåer i ökad utsträckning skulle kunna ske med stöd av nätkoncession för område.

En mindre formell process när det gäller miljökonsekvensbedömningen ger elnätsföretagen större ansvar att i samråd med berörda markägare hitta lämpliga sträckningar utan att skada miljön.

Jag tror att företagen är mogna att ta detta ansvar. Detta förslag kan halvera tiden från projektstart till färdig ledning eller station, när det kan användas.

För att minska onödiga hinder föreslår vi även ett antal administrativa förändringar. Det bör bli enklare att ändra, justera och ompröva hela eller delar av en befintlig nätkoncession för linje. Alla elledningar behöver inte tillstånd. Vi bedömer att dagens undantag, som finns i en förordning beslutad av regeringen, behöver förändras.

Vi tänker oss bland annat ett utökat undantag inom vindkraftparker, ett nytt undantag för överföring av förnybar elproduktion inom och mellan fastigheter, samt ett utökat och förenklat undantag för fordons eller en trafikleds elbehov.

Regler om undantag från koncessionsplikt måste kunna utvecklas och förtydligas allteftersom förutsättningarna ändras. Det är därför lämpligt att flytta ansvaret till Energimarknadsinspektionen, som bör ta fram föreskrifter om undantag från kravet på nätkoncession.

Dessa förslag kan sammantaget frigöra resurser hos både myndigheter och nätföretag, som i stället kan användas för projekt som har stor påverkan och betydelse för miljö och samhälle.

Förslagen kommer att underlätta anslutning och innehav av stora och små elproduktionsanläggningar, underlätta elektrifieringen av transportsektorn och ta bort administrativa hinder för att uppgradera och modifiera befintliga ledningar.

Elnätets har stor betydelse som grundläggande infrastruktur. Nuvarande praxis medger att kommuner kan besluta om krav på flyttning av redan byggda ledningar till mångmiljonkostnader för nätföretag och i slutändan nätkunderna, utan att detta vägts mot samhällsnyttan och möjligheten att hitta bättre alternativ.

Detta är en märklig effekt av att miljöbalken gäller parallellt med ellagen. Vi föreslår helt enkelt att större kraftledningar inte ska få förbjudas i den sträckning eller i det huvudsakliga utförande som anges i koncessionsbeslutet.

Om inte detta förslag genomförs riskerar vi att nätföretagens och myndigheternas resurser binds upp i långdragna och kostsamma processer som inte ger någon egentlig miljönytta. I de fall en ledning bedöms olämplig till exempel ur miljösynpunkt finns det ändå möjlighet att ompröva koncessionen när ledningen är 40 år.

Det är dags att reformera ellagens regler som har drygt 60 år på nacken. Regering och riksdag får här en rad konstruktiva förslag som är viktiga steg på vägen mot ett tryggt och hållbart energisystem.

Elisabet Falemo, särskild utredare, Nätkoncessionsutredningen

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies