ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Akut behov av reformer

  • DYSTRA UTSIKTER. Om produktiviteten ska förbättras krävs genomgripande reformer. Det finns ännu förslag från Lindbeckkommissionen och Globaliseringsrådet som är värda att lyfta. Foto: Johan Nilsson/TT

DEBATT: Sveriges ekonomi befinner sig i en högkonjunktur och BNP-tillväxten är relativt sett hög. Men tillståndet i ekonomin är långt ifrån så gott som många har velat påskina under det gångna året, skriver Entreprenörskapsforums Johan Eklund och Per Thulin.

I en ny publikation från Entreprenörskapsforum, ”250 miljarder fattigare! Svensk produktivitetsutveckling 1950–2027”, skriver vi att svenskt välstånd med stor sannolikhet hade varit betydligt högre om Sverige på senare år förmått genomföra ekonomiska reformer i samma omfattning som skedde i samband med 1990-talskrisen.

Om Sverige hade bedrivit en mer effektivitets- och entreprenörskapsorienterad politik under de gångna två årtiondena hade vi haft möjligheter att befinna oss betydligt högre upp i den så kallade välståndsligan. Vi visar även vad de tilltagande matchningsproblemen och stigande vakanstalen – som är ett av våra största problem – kostar Sverige i form av uteblivna inkomster.

I dag är den svenska ekonomiska utvecklingen långtifrån så stark som de senaste BNP-siffrorna ger sken av. BNP per capita – vilket är ett bättre mått på produktivitets- och välståndsutveckling – utvecklas svagare och Sveriges ekonomiska försprång gentemot OECD-snittet har sedan krisen 2008 minskat. Sett på lite längre sikt framgår att den relativa försämringen sedan början av 1970-talet är dramatisk. Sverige placerade sig 1970 på plats fyra i OECD:s välståndsliga för att 2017 ha fallit till plats tolv.

Försämringen i arbetsmarknadens funktionssätt och de tilltagande matchningsproblemen motsvarar enligt våra beräkningar mer än 250 miljarder kronor. Sverige är med andra ord minst 250 miljarder kronor fattigare – eller har rättare sagt 250 miljarder lägre inkomster per år – än vad som vore möjligt. Det motsvarar 25.000 kronor per person. Beräkningarna ska tolkas med försiktighet, men de visar på magnituden av effektivitetsproblemen i vår ekonomi. Dessa 250 miljarder bedömer vi är en låg skattning av välståndsförlusterna.

I skrivande stund befinner sig Sverige, tillsammans med en stor del av världsekonomin, i en högkonjunktur som sannolikt går mot sitt slut. Enligt SCB:s tidiga sammanställning 2018 växte den svenska ekonomin under andra kvartalet i år med cirka 3,3 procent jämfört med andra kvartalet 2017.

Bakom dessa höga tillväxttal döljer sig en betydligt svagare utveckling av BNP per capita, som följer det faktum att befolkningen i Sverige har ökat relativt kraftigt. Under 2017 växte till exempel ekonomin med 2,3 procent samtidigt som befolkningen ökade med 1,3 procent. Sett över ett längre perspektiv ser svensk produktivitetsutveckling ut att bli historiskt låg, till och med sämre än under stagnationsåren på 1970-talet.

Till detta ska läggas att de ineffektiviteter och svagheter som svensk ekonomi har döljs av en huvudsakligen globalt bestämd högkonjunktur och en synnerligen expansiv penningpolitik. På sikt finns en risk att Sverige fortsätter sin kräftgång nedåt i välståndsligan.

Med en enkel analys belyser vi dels att Sverige presterar under sin ekonomiska potential och att detta har negativa välståndseffekter, dels att det finns två vägar till förbättring:

Genom att minska ineffektiviteten i den svenska ekonomin kan betydande vinster uppnås.

Genom att bedriva en ekonomisk politik som gynnar innovationer och entreprenörskap kan svensk ekonomi bli starkare och välståndet högre.

Under kommande mandatperiod finns ett uppdämt behov av att fokusera på frågor som rör den svenska produktiviteten. Detta kommer kräva en lika ambitiös och genomgripande reformagenda som den som följde 1990-talskrisen. Fokus i detta arbete bör inriktas på tillväxtens mikrofundament och incitamentsstrukturer i svensk ekonomi.

Många av de 113 reformförslag som Assar Lindbecks ekonomikommission lade fram 1993 får betraktas som utbudsreformer. Likaså hade Globaliseringsrådet 120 reformförslag 2009 med en tydlig koppling till ekonomins utbudssida. Bland dem finns fortfarande många idéer att lyfta. Det handlar om att angripa de källor till ineffektivitet som finns inom ett flertal områden i ekonomin: arbetsmarknaden, utbildningssystemet, näringspolitiken, bostadsmarknaden, infrastrukturen och skatterna. Dessa områden överlappar dessutom varandra på ett många gånger olyckligt sätt. Därtill krävs en politik som reducerar hinder för entreprenörskap, innovation och uppskalning.

Vår bild är alltså att Sverige har betydande behov av reformer av ekonomins mikrofundament och att tillståndet i ekonomin är långt ifrån så gott som många har velat påskina under det gångna året. Fördelningspolitik har fått företräde framför effektivitetsfrågor, vilket resulterat i att det finns mindre att fördela och att välfärden för majoriteten av svenska befolkningen är lägre än vad den annars hade varit.

Sverige har fallit tillbaka i välståndsligan och produktivitetsutvecklingen är historiskt låg. Detta syns genom en trendmässig nedgång i svensk produktivitetstillväxt, som är större än för de flesta andra OECD-länder, och att svensk BNP per capita i dag växer långsammast i Europa. Men med rätt och systematiskt utformad ekonomisk politik kan Sverige sannolikt återta sin position i välståndsligan.

Johan Eklund, vd, Entreprenörskapsforum och professor BTH samt JIBS
Per Thulin, forskare, Entreprenörskapsforum och ekon dr, KTH

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer