ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Aggressiva skatteplaner måste synas

  • Foto: Kenny Bengtsson / SvD / TT, Kenny Bengtsson

DEBATT. Förekomsten av nationell och internationell så kallad aggressiv skatteplanering är ett problem då den underminerar riksdagens demokratiska beslut om hur den svenska skattebördan ska fördelas.

Skatteplanering anses aggressiv när företagare eller privatpersoner utför konstlade transaktioner med det enda syftet att kraftigt minska sin normala skattebetalning.

Forskning visar tydligt att ökad transparens och öppenhet betyder mycket för skattemoralen och för viljan att göra rätt. Forskningen visar således att ett effektivt medel mot aggressiv skatteplanering är att få fram den i ljuset.

Ett första steg är att se till att skattemyndigheten snabbt får kunskap om planerade förfaranden. Tvingas du tidigt att informera skattemyndigheten om syftet med dina planer tänker du sannolikt en gång till på om du verkligen vill ge råd om den konstlade transaktionen, eller genomföra den.

Ett förslag i en offentlig utredning har nyligen lagts om att skatterådgivare ska anmäla till skattemyndigheten när de kommit på och sålt ett så kallat skatteupplägg till en person eller ett företag (SOU 2018:91 ”Rapporteringspliktiga arrangemang”).

Förslaget grundas på en lagstiftning som EU tagit fram, är under behandling i regeringskansliet och torde vara effektivt när det gäller att få fram aggressiv skatteplanering i ljuset.

Skatterådgivningsbranschen är dock mycket missnöjd med förslaget. FAR:s skatteansvarige har på sin blogg liknat förslaget vid angiveri och dragit försåtliga paralleller med den norske nazisten Quisling (16/1).

Det är problematiskt. Att betala skatt är inte som att sitta i nazisternas norska fängelse Grini. Att skatterådgivare öppet får ta på sig ansvar för vad de föreslår är inte angiveri utan helt enkelt sunt.

Intrycket av kritiken blir i stället att skatterådgivningsbranschen med näbbar och klor bevakar sitt kommersiella intresse: att i det fördolda lämna råd om aggressiv skatteplanering.

Det har även uttryckts en mer befogad oro för att det skulle bli besvärligt att veta vilka nationella arrangemang som ska rapporteras och att förslaget inte skulle vara tillräckligt rättssäkert. Kritikerna har dock missat att det i betänkandet föreslås att Skatteverket genom närmare riktlinjer ska vägleda rådgivarna och skattebetalarna.

Det är rimligt att Skatteverket, dit skatteupplägg rapporteras, ombeds ta större ansvar för att precisera vilken information det är man efterfrågar. Här kan inspiration hämtas från exempelvis USA, som har tydliga riktlinjer.

Roger Persson Österman, professor i finansrätt vid Stockholms universitet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer