1515
Annons

Äganderätten lika viktig på stranden som i skogen

DEBATT. Staten kan inte ha en syn på äganderätten i skogen och en annan för strandnära mark. Nu krävs ett tilläggsdirektiv till strandskyddsutredningen som formaliserar samma principer som finns i direktiven till den nytillsatta skogsutredningen, skriver Mats Ringborg och Bengt Holmgren från Nätverket Rätt Strandskydd.

GÖR OM. Direktiven till utredningen ger intryck av en vilja att verkligen reformera strandskyddet. Den stora bristen är att det inte ingår i utredarens uppdrag att beakta äganderättsaspekter, skriver Mats Ringborg och Bengt Holmgren.
GÖR OM. Direktiven till utredningen ger intryck av en vilja att verkligen reformera strandskyddet. Den stora bristen är att det inte ingår i utredarens uppdrag att beakta äganderättsaspekter, skriver Mats Ringborg och Bengt Holmgren.Foto:JOEY ABRAIT, Amanda Lindgren

Många har under lång tid ifrågasatt strandskyddets effektivitet, ändamålsenlighet och rimlighet.

Det är därför glädjande att regeringen nu har tillsatt en utredning om översyn av strandskyddet, och att man i direktiven konstaterat att strandskyddet måste göras om ”i grunden” (Dir. 2019:41).

I direktiven poängteras på flera ställen vikten av att strandskyddet upplevs som legitimt.

Det konstateras mycket riktigt i direktiven att ”strandskyddets legitimitet beror till en del på i vilken utsträckning markägare uppfattar skyddet som motiverat utifrån de inskränkningar som strandskyddets syften innebär, och att regelverket tillämpas rättvist samt på hur allmänheten uppfattar tillämpningen utifrån strandskyddets syften”.

Det anmärkningsvärda är att detta är det enda som sägs om äganderätt i direktiven.

Detta kan knappast bero på ett förbiseende. I värsta fall har det funnits intressenter som aktivt har verkat för att frågan inte ska tas upp.

Agerandet blir desto märkligare om man beaktar vad regeringen säger om äganderätt och ersättning till markägare i den nyligen tillsatta utredningen om ”Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen” (Dir. 2019:46).

Regeringens uttalanden i de två utredningsdirektiven är uppenbarligen inte koordinerade.

I direktiven till utredningen om skogen framhåller regeringen att ”syftet med utredningen är att värna och stärka den privata äganderätten till skogen genom att stärka rättssäkerheten för markägare och företag, och säkerställa att markägare får ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den uträckning de har rätt till”.

Dessutom konstateras att ”inskränkningar i äganderätten till mark måste vara förenliga med proportionalitetsprincipen”, att ”ersättning ska lämnas enligt principerna i grundlagen” och att ”rättssäkerheten ska stärkas för markägare och företag.”

Staten kan inte ha en inställning till äganderätten i skogen och en annan till äganderätten till strandnära mark. Men det är just detta man har gett uttryck för genom att frågan behandlas så olika i de två direktiven. Det är ju samma typ av inskränkningar i äganderätten det handlar om. Äganderätten för fastighetsägare längs våra stränder är inte mindre viktig än äganderätten för skogsägare.

Slutsatsen är att den särskilda utredaren av strandskyddet i dessa frågor måste vägledas av de uttalanden och principer som återfinns i direktiven till utredningen om skogen. Detta bör formaliseras i tilläggsdirektiv.

Utredaren måste beakta att lagstiftningen för den enskilde fastighetsägaren innebär förlorad rådighet över egendom och förlorade möjligheter att nyttja den genom att till exempel anlägga en brygga, placera ut en bänk, och så vidare. Om inte sly röjs och träd fälls minskar tillgängligheten.

Rätten till ostört privatliv måste beaktas. Regeringsformen föreskriver att ”den som genom expropriation eller något annat sådant förfogade tvingas avstå från sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten”. Inskränkningarna i den enskildes rätt att råda över sin egendom leder till förmögenhetsförluster som staten inte kompenserar.

I direktiven om strandskyddet noteras att ”ägaren av den fastighet som omfattades av ett sådant strandskyddsförordnande hade fram till 1973 rätt till ersättning under vissa förutsättningar”. Man frågar sig vad det är som har förändrats sedan dess.

Kommittén som har tillsatts för att utreda skogen har fått i uppdrag att lämna förslag som ska ”säkerställa att markägare får ersättning för inskränkningar i ägande- och brukanderätten i den utsträckning de har rätt till”.

Samma uppdrag borde ha getts till den särskilda utredaren av strandskyddet. Det är angeläget att de två utredningarna samråder i denna fråga, liksom om hur äganderätten ska stärkas i största allmänhet. Självklart är ersättningsfrågan av stor betydelse för om statens inskränkningar ska uppfattas som legitima.

Utredaren har fått i uppdrag att utvärdera den nuvarande strandskyddslagstiftningen med avseende på hur ändamålsenlig, effektiv och legitim dess tillämpning är i olika delar av Sverige.

En grundläggande fråga som utredaren alltså måste besvara är om det nuvarande byggförbudet innebär större nackdelar i form av negativ påverkan på andra samhällsintressen än fördelar för en tänkt allmänhet och för djur och natur.

Utredaren måste alltså analysera till exempel i vilken utsträckning förbudslagstiftningen har bidragit till att målen för strandskyddet har uppnåtts. En fråga som måste besvaras är i vilken utsträckning allmänheten har dragit nytta av de möjligheter att beträda privatägda strandområden som byggnadsförbudet anses skapa.

Det finns skäl att anta att ett sådant intresse är marginellt och att förbudet därmed är ett slag i luften, med mycket påtagliga nackdelar för markägarna.

En fråga som utredaren mot denna bakgrund borde titta på är om inte strandskyddet kan differentieras så att privat ägda strandområden undantas, och att en reglering i stället sker i samband med bygglov. Någon form av byggförbud, inklusive dispensmöjligheter, skulle fortsatt gälla för mark som ägs av stat eller kommun eller som utgörs av allmänningar.

Egendomsskyddet talar starkt för en sådan modell, som ligger i linje med huvuduppdraget i utredningen om skogen, nämligen att stärka äganderätten.

Direktiven till utredningen ger intryck av en vilja att verkligen reformera strandskyddet så att det görs effektivt, rättssäkert, ändamålsenligt, legitimt och rimligt. Den stora bristen är att det inte ingår i utredarens uppdrag att beakta äganderättsaspekter, inklusive ersättningsfrågan. Om inte detta görs kommer slutresultatet inte att uppfattas som legitimt.

Mats Ringborg och Bengt Holmgren, Nätverket Rätt Strandskydd

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Södertälje Science ParkAnnons

Så hjälper Sveriges science parks företag att vara relevanta på sikt

Science parks för samman offentlig sektor, akademi och industri och fungerar som en plattform för större innovations- och utvecklingsprojekt. Syftet med många av de gränsöverskridande samarbeten som uppstår är att bidra till den hållbara omställningen.

– Vi ser till att den forskning som finns om hållbarhet når en bredare målgrupp, säger Robert Kingfors, vd på Södertälje Science Park.

Läs mer om branschorganisationen för science parks och inkubatorer, SISP 

När Sveriges första science parks bildades för cirka 40 år sedan var fokus att skapa en plats i närheten av universitet och lärosäten där akademi och näringsliv kunde mötas för att laborera och driva olika projekt tillsammans. Idag jobbar landets science parks även mycket med affärsutveckling.

– Det handlar om att gynna svenska bolags tillväxt i samhället, och då framförallt bolag som kan bidra till en hållbar omställning, förklarar Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.

Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.
Johan Ödmark, vd på branschorganisationen Swedish Incubators and Science Parks, SISP.

Hållbar produktion

Södertälje Science Park, vars huvudpartners och grundare är AstraZeneca, KTH, Scania och Södertälje kommun, är en mötesplats för hållbar produktion. Bland annat driver parken olika affärsutvecklingsprogram med hållbarhetsfokus.

– Ett exempel är projektet Liften där vi samlar företag som vill ha hjälp med att identifiera sina utvecklingsbehov och lära sig hur de blir mer hållbara. Det kan handla om allt från att skapa mer hållbara produkter och tjänster till att bli mer ekonomiskt hållbara, säger Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd, och tillägger:

– Att inte arbeta med hållbarhetsfrågan som företag kan innebära att man plötsligt inte har något existensberättigande på marknaden. Programmet blir därför ett sätt att hjälpa företag att fortsätta vara relevanta på sikt.

Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd.
Robert Kingfors, Södertälje Science Parks vd.

Nationella och internationella samarbeten

I dag finns det en ambition från Sveriges politiska beslutsfattare, storbolag och akademi att få igång ett förändringsarbete med hållbarhet i fokus på bred front. Johan Ödmark och Robert Kingfors menar att landets science parks roll blir att fungera som spindeln i nätet.

– Därför är viktigt att vi tittar på hur vi kan kombinera en lokal och regional tillväxt med att göra nytta nationellt och internationellt. Det är bara genom breda samarbeten som science parks kommer att vara relevant för finansiärer och intressenter också i framtiden. Då syftar jag även på samarbeten mellan våra medlemmar där vi redan i dag ser stora synergier, säger Johan Ödmark.

Läs mer om Södertälje Science Park, mötesplatsen för hållbar produktion 

Mer från Södertälje Science Park

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Södertälje Science Park och ej en artikel av Dagens industri

Replik: Skamlöst låta hyresgästerna stå för notan

Hyreshöjningar i Stockholm om 9,5 procent som Fastighetsägarna kräver i förhandlingarna är orimliga, skriver företrädare för Hyresgästföreningen. 

Foto:Hasse Holmberg / TT

Fastighetsägarna i Stockholm gick ut i DI debatt med beskedet att de vill chockhöja hyrorna i Stockholm med 9,5 procent. Inför de stundande årliga hyresförhandlingarna gick Fastighetsägarna Stockholm ut på DI debatt med beskedet att de vill chockhöja hyrorna i Stockholm med 9,5 procent. 

Vi på Hyresgästföreningen vill vara tydliga – utspelet från Fastighetsägarna kommer inte från en bransch som kämpar för sin överlevnad. Fastighetsbranschen är en av de mest lönsamma och har länge varit gynnad av lågräntemiljö och låga energipriser. Över tid har dessutom hyresökningarna varit betydligt högre än inflationstakten. Här borde finnas tillräckligt stora marginaler att ta av. Vilken annan bransch menar att de ska kunna gå ur en omfattande samhällskris med orubbade vinstmarginaler?  

Hyresgästföreningen kommer aldrig gå med på att låta Sveriges hyresgäster stå för hela notan när hyresvärdarnas kostnader ökar i samhällskrisen. En chockhöjning av hyrorna med 9,5 procent som dessutom är permanent. Om det nu handlar om att täcka upp för tillfälliga kostnadsökningar, varför kommer då inga förslag och löften om att sänka hyrorna när inflationen minskar?

Hyresgäster lägger redan en orimligt stor andel av sin disponibla inkomst på sitt boende. Enligt SCB lägger kvinnor över 65 år som bor i hyresrätt närmare 40 procent av sin inkomst på boendet. För ensamstående med barn är siffran 34 procent. Med så kraftiga höjningar som Fastighetsägarna yrkar på kommer konsumtionsutrymmet minska ytterligare. Det vore oansvarigt då det riskerar att spä på den ekonomiska krisen ännu mer.  

Fastighetsägarna påstår att Hyresgästkollektivet till skillnad från dem som äger sitt boende är bättre skyddade mot kostnadsökningar. Det stämmer inte. Till att börja med är det en grupp som redan har lägre inkomster, dessutom lägger de redan en större andel av sin disponibla inkomst på sitt boende jämfört med de som äger sin villa eller lägenhet. Hyresgästerna har heller inte heller gynnats av skattesubventioner som de med ägt boende har. Lägg till det skenande mat- och elpriser och vi ser en väldigt oroande utveckling för våra medlemmar. 

Hyresgästföreningen får redan mängder av samtal varje dag från oroliga hyresgäster med ansträngd ekonomi och vi ser att allt fler kommer få det svårt att få ihop det i slutet av månaden om Fastighetsägarna får igenom sina hyreskrav. Det riskerar en situation där allt fler vräks från sina bostäder, när de inte har råd att betala hyran. Med en hyreshöjning på 9,5 procent börjar det bli kämpigt även för yrkesgrupper som poliser och undersköterskor att bo i Stockholm, där hyrorna är landets högsta och med högst antal ensamhushåll, nära 40 procent. 

Vi har ett väl fungerande förhandlingssystem i Sverige, som gett både hyresvärdar och hyresgäster trygghet och stabilitet över tid. Hyresgästerna får en rimlig, hållbar och förutsägbar hyresutveckling. Ett stabilt system gynnar också hyresvärdarna och fastighetsägarna eftersom det ökar deras möjlighet att upprätthålla god kvalitet i förvaltningen och bra underhåll av sina fastigheter. Ska det gå till så som Fastighetsägarna föreslår, med kraftiga hyreshöjningar vid varje samhällsförändring får vi det omvända: ett svajigt system med stora hyressvängningar - helt fel riktning att gå när världen är i gungning.

Fastighetsägarna säger att de avser hedra den överenskommelse som träffats mellan hyresmarknadens parter. Det är positivt. Men nu är det upp till bevis. Vi behöver ansvarsfulla parter som skapar stabilitet istället för oro. 

 

Susanne Sjöblom, ordförande Hyresgästföreningen region Stockholm

Sofia Kloo, förhandlingschef på Hyresgästföreningen region Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera