ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Adri De Ridder: Oroväckande höga aktieutdelningar

DEBATT. Börsbolagens aktieutdelningar har ökat kraftigt sedan mitten av 1990-talet. Det är stora höjningar som görs, i många fall med nästan 50 procent. Frågan är varför företagen inte använder pengarna till att investera och att stärka sin investeringskraft, skriver Adri De Ridder.

Riksbankens penningpolitik med tillhörande låga marknadsräntor köptes till ett högt pris: lägre avkastningskrav på aktier med tillhörande högre aktiepriser och en alltmer aggressiv utbetalningspolitik i svenska börsföretag. Nu, i mitten på bolagsstämmosäsongen, har ett antal företag haft sina stämmor och därmed också klubbat igenom styrelsens förslag på utdelningar och inlösenprogram. Något som måhända applåderas av institutioner som i sina portföljer är tvingade att placera i räntebärande värdepapper, placeringar som i dagsläget ger marginella och i vissa fall negativa bidrag till portföljens avkastning.

Merparten av svenska företag lämnar aktieutdelning. En del företag har också återköpsprogram vilket innebär att företaget köper tillbaka sina egna aktier via börsen. En tredje metod är inlösenprogram. Akademiska studier av svenska börsföretags utbetalningspolitik visar att andelen bolag som lämnar aktieutdelning i en eller annan form är högt i ett internationellt perspektiv.

Specifikt gäller att under tidsperioden 1970–2016 lämnade åtta av tio börsbolag en aktieutdelning till sina ägare, en siffra som är klart högre än i USA där tre av tio lämnade en aktieutdelning. I USA finns det också tydliga tecken på att aktieåterköp mer eller mindre har ersatt traditionell aktieutdelning. Någon sådan tendens kan vi inte observera i Sverige även om aktieåterköpen var betydande i början av 2000-talet (regler om aktieåterköp infördes i mars 2000).

Enligt det synsätt som representeras av ämnesområdet finansiell ekonomi, ska ett företags utbetalningspolitik inte påverka värdet av företaget. Däremot påverkas värdet av förändringar i aktieutdelningen. Återigen ger svenska börsföretags utdelningar en mer generös bild jämfört med andra länder. För perioden 1970–2016 var exempelvis högre utdelningar mer förekommande än sänkta. Att inte lämna något aktieutdelning över huvud taget är ovanligt och förekommer mindre frekvent. Det kanske mest intressanta i denna analys är storleken på utdelningsförändringen; i de fall där utdelningen höjdes, ökade den med knappt 50 procent och i de fall då den sänktes, var den i genomsnitt 30 procent.

Ett par av huvudlinjerna i svenska börsföretags utbetalningspolitik sammanfattas i figuren som visar hur stor andel av företagets nettoresultat som återförts. I likhet med övriga studier har jag exkluderat företag som lämnar utdelning då nettoresultatet är negativt liksom i de fall då utdelningen är högre än nettoresultatet. Med andra ord, figuren underskattar den faktiska nivån.

Som framgår av den streckade linjen har utbetalningsandelen ökat kraftigt sedan mitten av 1990-talet och uppgår i dagsläget till nästan 60 procent. Med andra ord, för varje beskattad hundralapp återförs 60 kronor till aktieägarna; hade vi tagit med företag som lämnar en utdelning större än resultatet hade vi hamnat på 74 procent. Figuren visar också att det under ett par enstaka år återfördes knappt 80 procent av företagets resultat. Siffror som är på en betydligt högre nivå jämfört med studier från andra länder. Den heldragna linjen visar den genomsnittliga utbetalningsandelen över olika tidsperioder och bekräftar att andelen ökat sedan år 2000. Efter genomläsning av ett betydande antal bokslutsrapporter för verksamhetsåret 2017 kommer summan av aktieutdelningar och övriga metoder med stor säkerhet att överstiga 200 miljarder kronor.

På de kommande bolagsstämmorna nu i vår vore det därför intressant att få höra dels motiven till den generösa utbetalningspolitiken, dels varför företagen inte investerar och därmed stärker sin konkurrenskraft.

Totala flöden till aktieägarna har dessutom i flera företag varit högre än deras investeringar och avskrivningar, något som i sig är oroväckande.

Kortsiktigheten på aktiemarknaden är inte bra för svensk industri och måste få ifrågasättas. Det kanske tydligaste exemplet på detta var att H&M, som en åtgärd för att undvika en sänkt utdelning (en negativ signal) tidigare i vår diskuterade att aktieägarna skulle kunna återinvestera sin utdelning i nyemitterade aktier för att klara företagets investeringar inom e-handeln. Företaget skulle då kunna behålla nivån på sin aktieutdelning. Den faktiska effekten av förfarandet, är samma sak som att flytta 9,75 kronor från vänster till höger byxficka för aktieägaren. Åtgärden saknar värde.

Adri De Ridder, docent i finansiell ekonomi, Uppsala universitet, Campus Gotland

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies