1515
Annons

EU-länder kan få köpa sig asylfria

EU-kommissionen väntas föreslå ett fördelningssystem som träder i kraft när asyltrycket blir för stort på ett EU-land.
Länder som vägrar ta emot flyktingar kan få köpa sig fria.
Foto:TT

Läs Di Digitalt i 3 månader för endast 197 kr

ord. pris 429kr/mån

spara
1090 kr

Få tillgång till allt digitalt innehåll i 3 månader för 197 kr. Därefter tillsvidare med 25% rabatt, endast 322 kr/mån i 12 månader. Alla priser är inklusive moms.

Visa allt som ingår

Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

Tillgång till över 1 100 aktiekurser i realtid

Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev


Betala som

Betalsätt

Genom att klicka på ”Godkänn köp” godkänner jag Dagens industri AB:s prenumerationsvillkor och bekräftar att jag tagit del av Dagens industris AB:s personuppgiftspolicy.

Innehåll från InyettAnnons

Felaktiga leverantörsbetalningar kostar företag över 100 000 kronor om året

Magnus Månsson, Inyetts vd.
Magnus Månsson, Inyetts vd.

Ett svenskt företag genomför sannolikt 3-4 betalningar till registrerade bluffbolag per år utan att veta om det. Här berättar vi om de vanligaste och mest kostsamma felen vid leverantörsbetalningar – och hur du kan undvika dem.

Så minskar ni risken för felaktiga leverantörsbetalningar

Kostnaden för felaktiga leverantörsbetalningar ligger i snitt på över 100 000 kronor per år för ett svenskt bolag. Samtidigt går det åt värdefull tid att korrigera fel – närmare bestämt cirka 25 dagar per bolag. Det visar en undersökning från fintech-företaget Inyett som varje år läser av 60 miljoner transaktioner. Vi bad Inyetts vd Magnus Månsson att lista några av de risker som alla företag bör titta närmre på:

1. Bluffbolag

Mer än tre miljarder kronor hamnar i händerna på bluffbolag varje år, och många företag

vet inte om att de har betalat en bluffaktura. Det kan exempelvis handla om ett påhittat bolag som skickar ut fakturor på måfå.

– Får du till exempel en faktura där det står ”leverans av kaffe” och ett belopp på 2 000 kronor är det inte alltid du orkar kolla om fakturan stämmer, speciellt inte om du har ytterligare 50 fakturor att kolla igenom den dagen. De allra flesta har inte heller möjlighet att manuellt gå igenom Svensk Handels varningslista varje gång det är dags att betala en faktura, säger Magnus Månsson.

2. Avvikande betalmönster

Hela idén till Inyetts automatiserade lösning, som varnar för misstag, risker och bedrägerier kopplade till leverantörsbetalningar, föddes efter att en kommunanställd fört över 398 000 kronor istället för 3 980 kronor till en kvinnas konto. Kvinnan hann spendera skattepengarna innan felet upptäcktes och domstolen fastslog att hon inte behövde betala tillbaka dem.

– I det fallet handlade det om ett handhavandefel, men ett avvikande betalmönster kan exempelvis också vara tecken på avtalsbrott, där leverantören debiterat mer än vad som varit normalt eller överenskommet sedan tidigare.

3. Betalningar till leverantörer som saknar F-skatt

Om du betalar en faktura på 100 000 kronor där det står att leverantören har F-skatt, men så inte är fallet, kommer du att ha betalat 30 procent för mycket. Vid en eventuell skatterevision kan du som beställare bli skyldig att betala de uteblivna sociala avgifterna till Skatteverket. Det skulle betyda att du totalt behöver betala 130 000 kronor istället för det korrekta beloppet 70 000 kronor. Inyetts undersökning visar att ungefär 6,3 procent av en organisations leverantörsbetalningar görs till företag som saknar F-skatt.

– Det kan då handla om en leverantör som tidigare har haft F-skatt men som blivit av med den, vilket är helt omöjligt för dig att ta reda på det om du inte sitter och knappar in varje enskild mottagare, säger Magnus Månsson.

– Vår tjänst kan däremot utföra den kontrollen i realtid. Den flaggar inte bara vid bedrägerier, avvikande betalmönster och avsaknad F-skatt, utan också om en leverantör har försatts i konkurs eller om gironumret inte stämmer. Vi har skapat en avancerad tjänst som samtidigt är väldigt enkel att använda.

Så minskar ni risken för felaktiga leverantörsbetalningar 

Mer från Inyett

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Inyett och ej en artikel av Dagens industri

Flyktingarna fruktar coronavirusets utbrott

Uganda är ett av de länder i världen som tar emot flest människor på flykt. Ett coronautbrott i flyktingbosättningarna som redan går på knäna kan få ödesdigra konsekvenser.

Violette Ndikwishaka från Burundi i flyktingbosättningen Nakivale.
Violette Ndikwishaka från Burundi i flyktingbosättningen Nakivale.Foto:Joey Abrait
Feberkontroll. För att komma in i lägrets hälsocentral mätts allas temperatur innan de släpps in. Många flyktingar kommit från ebolasmittade områden i Kongo.
Feberkontroll. För att komma in i lägrets hälsocentral mätts allas temperatur innan de släpps in. Många flyktingar kommit från ebolasmittade områden i Kongo.Foto:Joey Abrait
Flyktingarna i lägret försöker dryga ut sina matransoner.Foto:Joey Abrait
I Nakivale lever flyktingarna tillsammans med lokalbefolkningen i egna så kallade bosättningar.Foto:Joey Abrait
Entrén till Nakivale.Foto:Joey Abrait
Flyktingarna köar på UNHCR-centrumet för att få dokument.
Flyktingarna köar på UNHCR-centrumet för att få dokument.Foto:Joey Abrait

Flyktingbosättningen Nakivale ligger drygt en och en halv timmes bilfärd från den större staden Mbarara i sydvästra Uganda. Stora delar av vägen dit består av dåligt underhållna grusvägar som gör att det tar tid att ta sig fram. 

By efter by ligger utmed vägarna. Det roströda dammet lägger sig på majskornen som torkar utmed vägen. Vägarna är så dåliga att det kan vara problem att ta sig fram när det har regnat. När vi når de centrala delarna av Nakivale myllrar det av folk, det påminner om andra städer och byar i Uganda: här finns affärer, frisörer, en basketplan och flera kyrkor.

Uganda är ett av de mest underutvecklade länderna i världen men är ändå hem till över 1,2 miljoner flyktingar. Nakivale som är en av de äldsta flyktingbosättningarna i landet, öppnades 1958 och etablerades officiellt som bosättning två år senare. Bosättningen drivs av FN:s flyktingorgan UNHCR och Ugandas regering. 

På en yta på 184 kvadratkilometer bor över 120.000 flyktingar från Burundi, Kongo-Kinshasa, Eritrea, Rwanda, Somalia, Sudan och Sydsudan. Över hälften av alla flyktingar i Uganda är barn under 18 år, enligt UNHCR är Uganda hem åt flest ensamkommande barn i världen. De flesta kommer från inbördeskriget i Sydsudan. 

Lite längre in i Nakivale ligger mottagningscentret Kabazana. Här är det kargt och ökenlikt, de träd som en gång fanns har använts till bränsle. Kapaciteten är byggt för 600 personer, i dag bor här 2700 personer. De som kommer hit sover i enkla baracker, betongbyggnader eller tält. Barackerna är byggda för 75 personer, i dag bor där 200 människor per barack. Hela lägret har 400 madrasser att dela på, många av dem är trasiga. Äldre och gravida får förtur.

Violette Ndikwishaka är trött. Solen står högt, den torra perioden har precis börjat och hon har inte fått någon vidare sömn. Tillsammans med tolv andra personer delar hon och hennes tre barn på ett rum på några få kvadratmeter i en betongbyggnad. För några veckor sedan flydde hon tillsammans med barnen från Burundi, via Tanzania, till Uganda. Efter fem dagar nådde de gränsen. 

”Jag var ledare i ett politiskt parti, min man blev bortförd och de började leta efter mig också. Vi känner oss trygga här, men vi bor dåligt. Jag är rädd att barnen ska bli sjuka eftersom hygienen här är dålig. Min största önskan är att mina barn ska få studera och lära sig engelska så de kan hjälpa mig att översätta.”

Under vårt besök till mottagningscentret Kabazana i slutet av januari pågår det ett mässlingsutbrott. Många som kommer hit är utmattade och ibland sjuka efter långa flyktvägar. Alla genomgår en hälsoundersökning, och febern kollas redan vid ingången – en försiktighetsåtgärd efter ebolautbrottet i Kongo-Kinshasa. Varje dag anländer det nya flyktingar. I snitt tar det tre månader att få asyl. Matransoneringen är knapp. 

”Det är en påfrestning på faciliteterna vi har, som rent vatten, latriner och barnvänliga områden”, säger Albert Byaruhanga som är ansvarig för Kabazana, och pekar mot en lång kö med barn ringlar sig till ett litet tält med datorer och tv-skärmar.

Jean Claude Naikumana har också flytt från Burundi tillsammans med sin fru. Förra året trappades våldsamheterna upp i landet när det var val. Hans son, som bara är några månader gammal, föddes i lägret. 

”Eftersom män och kvinnor sover separat bor vi åtskilda och sover tätt ihop med främlingar, det är väldigt jobbigt. Jag hade velat bo med min fru och vår son”, säger han. 

I princip alla beviljas flyktingstatus i Uganda. Det som gör landet unikt är att alla flyktingar blir tilldelade en bit land där de får odla grödor och bygga ett hus. I många fall har ugandierna själv gett bort en del av sin mark. De flesta bostäderna är enkla lerhyddor. Här lever inte flyktingarna i tältläger som i resten av världen, utan tillsammans med lokalbefolkningen i så kallade bosättningar. 

De har fri rörlighet till skillnad från flyktingar i grannlandet Kenya, där flyktingarna begränsas till isolerade läger. I Uganda driver många enklare företag och odlingar för att få mat på bordet och kunna försörja sig. 

”Vi är systrar och bröder, vi kommer från samma stammar och samma områden och känner ett broderskap”, säger Hillary Agwe, fältarbetare för UNHCR i Uganda. 

Många i Uganda har egna erfarenheter av att tvingas fly undan våld och väpnade konflikter. Det går att jämföra med att Sverige skulle ha öppnat gränserna för våra grannländer om de vore i krig. Efter självständigheten 1962 var Uganda ett av Afrikas rikaste länder, men när diktatorn Idi Amin tog makten på 1970-talet tvingades många ugandier fly våld och väpnade konflikter. 

Den nuvarande presidenten, Yoweri Museveni, tog makten 1986 och levnadsstandarden i landet har blivit bättre sedan dess. Målet är att Uganda ska vara ett medelklassland om 20 år, samtidigt har regimen blivit allt mer auktoritär och kritiken mot Museveni har växt. 

De stora flyktingströmmarna till Uganda har inneburit stora påfrestningar för miljön och landskapet. Klimatförändringar, uttömning av naturresurser och en ständigt ökande befolkning har satt sina spår i samhällets infrastruktur och hälsovårds- och utbildningssystem. Behovet av virke för att kunna elda och laga mat har ödelagt stora landmassor. Många lever i fattigdom.

För att inte öka spänningarna mellan lokalbefolkningen och flyktingarna har UNHCR tillämpat en 30/70-policy i de stora bosättningsområdena. Det innebär att 30 procent av alla investeringar i åtgärder också måste gynna den lokala befolkningen.

”När ugandierna också är involverade kan ett stabilt och välfungerande samhälle utvecklas”, säger Duniya Aslam Khan som är kommunikationschef på UNHCR i Uganda.

När vi besöker Uganda i slutet av januari är coronapandemin fortfarande en bit bort. I dag håller skolor, restauranger och företag stängt, landet är under ”lockdown” fram till 5 maj. Endast matvarubutiker är öppna. Regeringen har stängt gränserna och det råder utegångsförbud mellan klockan 19 och 06. 

”Fattiga människor är de som drabbas hårdast av att det är lockdown. De säger att covid-19 kanske inte kommer döda dem, utan snarare hunger”, säger Duniya Aslam Khan. 

Antalet bekräftade fall i Uganda är än så länge 79 stycken, och ingen har avlidit. Endast en flykting har testats positivt efter en resa till Tanzania, men blev omedelbart placerad i karantän innan han återvände till lägret. 

UNHCR:s budget i Uganda är redan ansträngd. Hittills har de bara fått in 66 procent av de 16 miljoner dollar, drygt 159 miljoner kronor, som krävs för att finansiera sjuk- och hälsovården under 2020. Vid ett potentiellt utbrott skulle det behövas ytterligare 56 miljoner kronor.

UNHCR har vidtagit grundläggande skyddsåtgärder för att hindra spridningen av covid-19. Flyktingbosättningarna är belägna på landsbygden med begränsad sjukvård och förutsättningarna för intensivvård finns inte. 

”Det värsta är att denna pandemi sammanfaller med en minskning av matrationen med 30 procent bland flyktingarna och allvarliga luckor i utbildning, barnskydd och mental hälsa och psykosocialt stöd på grund av en befintlig finansieringsbrist”, säger Duniya Aslam Khan. 

 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera