Lina Bertling Tjernberg, professor i elnät på Kungliga tekniska högskolan, var med då elprisområdena infördes 2011 och förklarar varför de finns:
”Man började se problem med flaskhalsar i överföringen av el från Norrland. Då bestämde man att elprisområden skulle införas för att synliggöra var problemen fanns. Det skulle vara ett incitament för att investera i elproduktion där det saknades el.”
Syftet var alltså att kraftproducenterna skulle storsatsa i söder och bygga mer elproduktion där. Ett slags grundläggande marknadstänkande, där det blir mer lönsamt att producera där elen ger bättre betalt.
”Men sedan blev det ju inte så”, säger Lina Bertling Tjernberg.
Tvärtom, till exempel lades produktion ned i det område där det behövdes mer el, då flera av reaktorerna vid Ringhals och Oskarshamns kärnkraftverk skrotades.
Bertling Tjernberg pekar på problemen som finns med utbyggnad av både elnät och elkraftproduktion, som är krångligt och tar lång tid.
Dessutom samlas de flaskhalsavgifter som betalas till Svenska kraftnät, och som infördes som en slags markörer för var överföringsproblemen finns, bara på hög. Trots att det kommer in miljardbelopp, 21,5 miljarder för 2021 och ännu mycket mer i år, enligt Svenska kraftnät, så byggs det inte ut tillräckligt med ledningar, konstaterar hon.
Bengt Ekenstierna, analytiker och rådgivare med ett långt förflutet inom energibranschen, betraktar de problem som uppstod också i ljuset av export och internationell handel med el. Han är kritisk till hur elprismodellen fungerar, och hävdar att vi inte har någon elkris i Sverige, utan en elpriskris.
De stora prisskillnaderna beror helt på var elen produceras, förklarar de två. Den allra största delen görs i norr och måste transporteras i ledningar söderut.
Men ledningarna räcker inte till för behoven, framför allt inte till elområdet längst i söder där elen blir allra dyrast. Flaskhalsavgifter läggs på elpriset för de områden där kapaciteten brister. Nu är det stor efterfrågan på el från södra Europa.
”En stor del av naturgasen och oljan som kom från Ryssland tas bort i Europa”, säger Lina Bertling Tjernberg.
Energin från de fossila bränslena behöver ersättas med klimatvänliga, trots krig och elände så får inte klimatmålen glömmas bort, enligt Lina Bertling Tjernberg.
Hon vill inte lägga skulden på marknaden för bristen på el. Den är politiskt styrd, och det är enligt henne politiker som har makten över elproduktionen.
”De som producerar el har inte gjort fel. Det är politikerna som har ansvaret”, säger hon.
Ingen av de två experterna tror att det är någon poäng med att slopa elområdena. Det skulle inte göra det särskilt mycket bättre för någon, och kapacitetsbristen skulle kvarstå. Däremot skulle norrlänningarna få betala enormt mycket mer för sin el.
Lina Bertling Tjernberg ser det som direkt skadligt för näringslivet som inrättat sig efter hur kontrakten på el prissätts.
Bengt Ekenstierna tycker att elprisområdena var en bra tanke för att lösa de problem som fanns då. Trots allt har de fungerat hyfsat bra fram till 2021, tycker han, även om elkunderna i södra Sverige har missgynnats.
”Men man glömde bort att bygga ut kapaciteten i takt med att elproduktion i södra Sveriges stängdes ner. Nu straffas elområde 3 och 4 för det”, säger han.
Men att slopa elområdena löser inte några problem, tycker han.
”Norrlänningarna får ett markant högre elpris, och i söder blir det bara lite billigare.”
Dessutom skulle problemen som gjorde att elområdena infördes kvarstå.
”Problemet är att priset i elområde 4 utgår från totalvolymen, både för export och för inhemsk konsumtion. Det är inte dyrare i dag att producera elen som efterfrågas i södra Sverige mot vad det gjorde för några år sedan”, säger Bengt Ekenstierna och hävdar att detta måste reflekteras i elpriset i södra Sverige.
