ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 23 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Opinion Debatt

Debatt: Förkorta betaltiderna

  • Dan Olofsson. Foto: Claes-Göran Flinck
Många storföretag förlänger betalningstiderna för att få bättre kassaflöde. Frågan bör ses i ett bredare samhällsperspektiv och borde därför vara en ägarfråga, skriver entreprenören Dan Olofsson.

Till hösten går frågan om betalningstider mellan företag in i skarpt läge för näringsminister Mikael Damberg och justitieminister Morgan Johansson.

Intrum Justitia redovisar i European Payment Report 2015 en undersökning bland 9.000 europeiska företag. Två intressanta slutsatser redovisas. Den ena är att företagens investeringar inte påverkas av den allt lägre räntan. Den andra är att en tredjedel av Europas företag definitivt eller sannolikt skulle nyanställa om de fick sina betalningar snabbare.

Detta motsvarar åtta miljoner jobb räknat utifrån en nyanställd i genomsnitt hos dessa företag. I Sverige svarade 13 procent att de skulle nyanställa. Med samma omräkning motsvarar det 85.000 jobb. Härtill kommer att en fjärdedel av företagen i Europa ser en direkt koppling mellan betalningstider och behovet av uppsägningar. Sammantaget visar undersökningen på en mycket substantiell koppling mellan jobb och betalningstider.

Det finns en betydande skillnad mellan Sydeuropa och länder i norra Europa. I Sydeuropa finns ofta betalningstider på sex månader och det skapar en stor ineffektivitet i deras ekonomi. I Sverige var betalningstider inget stort problem för ett antal år sedan då nästan ingen tillämpade längre betalningstider än två månader. Därefter har storföretag rört sig i riktning mot Sydeuropa. Som exempel kan nämnas att nyligen krävde ett av våra mest välrenommerade storföretag en förlängning av betalningstiderna från tre till fyra månader.

Industrin är duktig på att driva på för att öka effektiviteten i leveranskedjorna. Prispress ökar produktiviteten. När det gäller betalningstiderna får man dock en omvänd effekt. Det stora företaget kan låna mycket billigt. Det lilla företaget får ofta lösa likviditetsproblemet med att belåna eller sälja sina fakturor där räntekostnaderna kan vara uppåt 10 procent. Det ökar kostnaderna i leveranskedjorna.

Att med långa betalningstider flytta miljard efter miljard från små och medelstora företag till storföretagen kan inte vara rätt ur ett samhällsperspektiv. Vi vet att fyra av fem nya jobb tillkommer bland små och medelstora företag och vi vet att med kortare betalningstider kan dessa anställa fler. Vi vet också att fler jobb behövs särskilt för ungdomar och invandrare. Det är därför angeläget att vi åter får rimliga betalningstider.

Alliansregeringen försökte sig påmetoden att rekommendera 30 dagars betalningstid, men gav fritt spelrum för att avtala vad som helst. Denna metod har lett till att problemen i huvudsak kvarstår. Dock införde alliansregeringen 30 dagars betalningstid för statliga verksamheter, vilket har uppskattats. På samma sätt ska de många företag – även stora – som tillämpar 30 dagars betalningstid också få beröm.

Hur ska då denna jobbskapande fråga lösas? Låt mig peka på två vägar:

Näringslivet tar sitt ansvar.

Att värna ett hållbart samhälle blir alltmer viktigt för företagen. Att via diktat kräva att mindre företag ska vara bank åt de stora, samtidigt som vi vet att det ger färre jobb, ligger inte i linje med hur vi i näringslivet utvecklar ett ansvarsfullt företagande.

En fråga som denna bör ses i ett bredare samhällsperspektiv och den borde därför vara en ägarfråga. Många skulle uppskatta om de stora företagen finner en lösning så vi åter får rimliga betalningstider. Att vara stor och stark innebär ett särskilt ansvar.

Politikerna tar sitt ansvar

Jag tror att regeringen skulle kunna spela en viktig roll för att få till en lösning enligt den första punkten. Om detta inte leder till något resultat bör politikerna agera med en lagstiftning som leder till rimliga betalningstider. Samhället har ett ansvar för fler jobb. Samhället har också ett ansvar när styrkeskillnaderna mellan olika parter är för stora. Att Socialdemokraterna under förra valperioden samlade en majoritet i riksdagen till förmån för en förändring ger en god grund.

Ett motargument som ofta anförs är att man inte ska röra den fria förhandlingsrätten. Detta argument är utmärkt för den som vill behålla nuvarande ordning. Dock är det så att samhället sätter de yttre ramarna för marknadsekonomin, och inom dessa ramar är det fri förhandlingsrätt.

Ett annat motargument är att exempelvis en mindre bokhandlare ser ett värde i att få, låt säga, 90 dagars betalningstid från ett förlag, så att betalningen mer matchar när bokhandlaren själv får betalt.

En lagstiftning kan utformas så att den ger utrymme för flexibilitet just i dessa situationer, genom att 30-dagarsfakturan skickas ut efter leverans. Lagstiftningen ska här vara sådan att dessa undantag för produkter inte kan användas av de stora företagen.

För företagare är likviditeten livsnerven. Därför förstår företagare den direkta psykologiska kopplingen mellan ett beslut att anställa och likviditeten. Sömnlösa nätter då de har oroats över kommande betalningar har gett erfarenhet som styr beslut.

Min känsla är att de nationalekonomer, jurister eller organisationstjänstemän som är tongivande i debatten i dessa frågor, ofta saknar denna insikt. Det kan vara en förklaring till varför den ekonomiska debatten fokuserar mer på räntor än betalningstider, trots att det är betalningstider som är jobbskapande.

Det viktiga är att vi inom en snar framtid finner en lösning som förkortar betalningstiderna så att fler jobb kan skapas. Att gå i riktning mot Sydeuropa är tyvärr fel väg.

Dan Olofsson, entreprenör

Tyck till