ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 24 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Nyheter Ledare

Ledare: Anna Kinberg Batra har lyssnat på kritiken

  • Moderatledaren Anna Kinberg Batra. Foto: Joey Abrait
Det var en märkbart nervös Anna Kinberg Batra som för första gången äntrande Almedalsscenen. Hon hade inte samma självklara scennärvaro som Ebba Busch Thor men det har å andra sidan ingen annan haft hittills. Men genomförandet var tydligt, starkt och hon klev fram lite ur det skal hon beskylls för att ha. Talet var till och med lite för tydligt och blev tyvärr lite tjatigt på slutet.

Klart är att Moderaterna tagit sin nya politik både från nya moderaterna och från de gamla. Den stora vinnarfrågan 2006 var utanförskapet men syftade då både på sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa.

Begreppet ”det nya utanförskapet” som Moderaterna nu lanserat syftar enbart på de arbetslösa, och främst de som inte fått sitt första jobb. Det här är smart. Det är både ett viktigt samhällsproblem som behöver lösas och en fråga som de vet vinner väljare för de har använt den förut. Det är också en fråga som berör alla, för de flesta känner någon som är arbetslös eller inte fått sitt första jobb. Dessutom är det också en integrationspolitisk åtgärd som landet så väl behöver.

Gamla moderaterna tittade tillbaka genom hennes betoning på att egen ansträngning krävs och att de vill att alla nyanlända som inte har fullständig grundskoleutbildning ställs under en utbildningsplikt, annars får de inga bidrag. Det har funnits en rättighetsretorik i svensk politik ett tag så att lyfta skyldigheterna är viktigt och något även Stefan Löfven gjorde i sitt tal.

Det är absolut rimligt att kräva att nyanlända utbildar sig, jag tror många trott att detta redan varit ett krav faktiskt. Vi är ett kunskapsland och utan utbildning kommer du ingen vart. Signalen från Kinberg Batra är att flit och ansträngning ska löna sig, att du har ett eget ansvar.

Det första hon gjorde var att sätta Sverige i ett större sammanhang och betonade det som blivit en moderat paradgren – ordning och reda i finanserna. Grekland användes som skräckexempel när förtroendet försvunnit. Att ha förtroende att förvalta statsfinanserna väl är en viktig fråga i val för partier som aspirerar på statsministerposten.

Men på mitten av talet kom ett parti som var lika bra som oväntat. Det var när Kinberg Batra på ett mycket empatiskt sätt lyckades förmedla känslan av hur det är att stå utanför. Hur du kämpar men inte får en chans. Det är svårt att måla upp en bild från en scen så att lyssnare känner något, inte bara hör. Men det lyckades hon med, bland annat med meningar som ”livet är ingen enkel resa. Det är en krokig väg. Alla kan hamna i diket…. Det finns ingen politik som kan ta bort alla livets kurvor och återvändsgränder.”  En klassisk liberal linje alltså, att staten inte är svaret på alla frågor. Alla människor har en vilja och egen kraft att förändra sina liv.

Om jag hade fått önska hade jag gärna sett mer av just detta – vikten av egenmakt och valfrihet – i talet. Hon valde att fokusera på ett tydligt spår, och det är i och för bra tycker jag personligen. Sådana här tal är inte till för att läsa upp sitt partiprogram. Men hon kunde vävt in vikten av valfrihet i välfärden och att Moderaterna står upp för den. För där finns fortfarande en stor konfliktlinje i svensk politik.

Men totalt sett visar Moderaterna att de tagit till sig av kritiken och att de har förmåga att se samhällsutmaningarna. Politiken de lanserat är relevant och ett bra steg på vägen. Anna Kinberg Batra personligen visar att det finns ett frö till den pondus och självklarhet som en statsminister bör ha och det är lovande.

Tyck till