ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 24 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD

Ledare: Löfven bör säga nej till LO och ja till ISDS

  • Foto: Claudio Bresciani / TT
Enligt Miljöpartiet, Vänsterpartiet, LO och 100 amerikanska jurister med Elizabeth Warren i spetsen sitter vår tids största hot mot demokratin på Brunnsgatan i centrala Stockholm. Detta försynta kontor äventyrar Amerikas suveränitet, Europas sociala rättigheter och framtidens nödvändiga klimatomställning.

Det är knappt man tror sina öron, och det ska man heller inte göra. Den internationella kampanjen mot skiljedomsmekanismens roll i frihandelsavtalet mellan USA och EU är ren galenskap och det försiktiga fjäskandet för kritiker som utbrutit på båda sidor Atlanten bör omedelbart avbrytas.

På Brunnsgatan sitter Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut, som kommit att bli världens näst största. Bara Världsbankens är större. Det grundades 1917 som ett svar på den tidens internationalisering av handeln och behov av att hitta en oberoende institution som kunde lösa handelstvister. Liknande institut skapades i en rad andra starka handelsnationer. Alternativet hade tidigare varit krig eller hot om våld för att lösa ekonomiska tvister, men världen bestämde sig för att bli klokare.

Det stora internationella genombrottet för Stockholms skiljedomsinstitut kom 1977 då USA och Sovjetunionen bestämde sig för att hänskjuta sina eventuella tvister till Stockholm. Kina följde efter och i dag är Stockholms handelskammare skiljedomare i 120 handelsavtal runt om i världen och rimligen även i frihandelsavtalet TTIP om EU och USA kommer överens.

I debatten om TTIP har investeringsskyddet, ISDS (Investor-state dispute settlement), hamnat i fokus. Om ett företag som till exempel Volvo Cars bygger en bilfabrik i USA är Volvo i dag skyddad mot lagstiftning som beslagtar Volvos egendom eller som diskriminerar Volvo. ISDS reglerar vad som händer om USA bryter mot avtalet och anger vilken rättslig instans som ska lösa tvisten.

Orsaken till att handelsavtal hänvisar tvister till just en skiljedomstol är att parterna inte vill sitta i varandras nationella domstolar. Där är man hänvisad till det ena landets juridik, språk, tradition och nationella opinion. Det finns också ofta tvivel på kvaliteten och oberoendet i andra länders domstolar. USA skulle till exempel inte ha litat på en domstol i Sovjet, och vice versa. Volvo skulle nog inte heller känna sig helt bekväm med en amerikansk domstol. En nationell domstol har ingen eller liten internationell legitimitet och risken för att konflikten till slut ska bli mellanstatlig ökar.

En dom i en nationell domstol är också ineffektiv eftersom den tar lång tid och inte kan verkställas utanför landet. En skiljedom via ett handelsavtal kan implementeras i de 150 länder som har skrivit på FN:s konvention om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar.

Särskilt i USA utnämner kritikerna denna rättsliga instans som symbolen för allt ont som globaliseringen och kapitalismen för med sig. Och med tidstypisk hänsynslöshet utmålar man dessutom systemet som ett nytt påfund. På bara några månader har opinionen piskat upp en stämning som bortser från drygt 100 års erfarenheter av hur man bäst löser tvister med internationellt verksamma företag.

Ett handelsavtal utan en skiljedomsmekanism är i praktiken inte bindande. De röster som nu höjs för att lämna ISDS utanför TTIP är egentligen ute efter att sänka hela handelsavtalet. Utan bindande regler och utan någon som kan lösa tvister utelämnas parterna till den starkes självpåtagna rätt. Det är obegripligt att vänstern vill dit, särskilt vänstern i ett litet exportberoende land.

Men, kan man invända, även om användningen av skiljedomsinstitut är gammal och beprövad kan den ju strida mot demokratin. Ett lands demokratiska system måste ju stå överst. Detta är en klassisk synpunkt som protektionisterna använt varje gång Sverige diskuterat medlemskap i klubbar med bindande regler. För att få vara med i FN måste man acceptera att gemensamt beslutade regler inom FN är bindande även i Sverige. Samma sak med EU, WTO och andra avtalsbindande sammanhang. Medlemskapen har sin legitimitet i den svenska demokratin, är frivilliga och gör oss starkare internationellt.

Ett land som inte anser sig vilja fullfölja sina internationella åtaganden blir snabbt omöjligt och skapar i värsta fall konflikter som kan sluta illa. Det var så det såg ut innan världen började samla sig kring gemensamma och alltmer kvalificerade regelverk.

Den svenska regeringen har tagit ställning för TTIP och i höstas var Sverige ett av 14 EU-länder som också öppet uttalade stöd för att inkludera ISDS. Men på sistone har regeringen varit tyst. MP-ministrarna pressas hårt av partiorganisationen och V får stöd av vänsterflygeln inom S. I förra veckan sa Stefan Löfven till Di att han inte "går med på vad som helst", vilket är en nyckelmening LO använt för att utelämna ISDS. Kommer statsministern kompromissa bort sitt och Sveriges intresse ännu en gång?

Detta är en text från Dagens Industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Tyck till