ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 19 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Opinion Debatt

Debatt: Bygg inte om, bygg nytt

I budgeten har regeringen avsatt 2 miljarder kronor för att bygga om Stockholmsoperan. Men i stället borde ett nytt operahus byggas, där hela publiken kan se och höra bra. Näringslivet bör vara med och betala, anser den tidigare vd:n för Kungliga Operan Hans Ursing.

Jag var vd på Stockholmsoperan 1966–1972, parallellt med att Göran Gentele var konstnärlig chef. Det var under den period som många kallar guldåldern. Operahuset var då 70 år gammalt och i stort behov av upprustning. I samband med förslaget om upprustningen diskuterades även möjligheterna att bygga ett nytt hus. Slutsatsen blev att det skulle vara politiskt omöjligt med ett nybygge, eftersom politikerna blivit omskakade vid den delvisa ombyggnad av Operakällaren, som ägt rum tio år tidigare. Den blev tre gånger dyrare än budgeterat.

Regeringen har nu avsatt medel till en om- och tillbyggnad av operahuset inom ramen för 2 miljarder kronor. Det är på detta stadium otydligt vad man kan få för de pengarna. Det handlar ju om ombyggnaden av ett operahus, som tillkommit före demokratins slutliga genombrott i Sverige och därför utformats för att gynna en aristokratisk publik och efter en modell som har sina rötter i barockens 1600-tal, då operakonsten föddes i Italien.

Den ende, som gjort uppror mot denna utformning av ett operahus, är Richard Wagner, som var ytterst angelägen om, att hela publiken skulle kunna se och höra hans storartade verk bra.

I hans egen teater i Bayreuth, men också i den mindre Münchenoperan, har hans tankar förverkligats med mycket gott resultat. De baseras på den antika teaterns utformning, då de styrande under demokratins genombrottstid i Aten, var angelägna om att förena alla medborgare och att garantera att alla såg och hörde bra. Vårt nuvarande operahus ger däremot inte denna möjlighet till gemenskap.

2005, när Stockholmspolitikerna först började tala om att bygga nya spännande byggnadsverk, samlade jag några mycket erfarna och kunniga personer, som var villiga att på ideell grund arbeta för ett nytt operahus. Vi har drivit denna fråga sedan dess.

Endast i avsikt att visa att vår tanke skulle vara genomförbar, gjorde Jan Lunding idéskisser som underlag för ett kommande programarbete. Han är den arkitekt som skapade Glashuset vid Slussen på 1970-talet, som i dag ses som ett kulthus och där tre av våra mest framstående arkitektfirmor har sina kontor. Vi har visat allt material för bland annat Kungliga Operan, Kulturdepartementet och Statens Fastighetsverk. Ritningarna har baserats på en tänkt placering av operahuset i Galärparken, vilken vi efter genomgång av ett drygt tiotal platser, bedömt som den allra bästa.

Allt arbete i gruppen har gjorts kostnadsfritt. Vi har heller inget motiv att framöver tjäna pengar i sammanhanget.  Inte heller vill vi få Jan Lundings förslag genomfört i detalj. Vad jag personligen önskar är att, innan regeringen lägger ut 2 miljarder kronor, få en ordentlig prövning av ett nybyggnadsalternativ av ett modernt operahus baserat på den antika formen och en byggnad i ett plan.

Regeringens ombyggnadsplaner möttes av många invändningar. En var att det begränsade området kring den nuvarande operan inte ger möjlighet att genom ombyggnad skapa ett fullgott alternativ, en annan att antikvariska skäl inte tillåter den tänkta ombyggnaden, en tredje att personalens krav på en modern arbetsplats inte kan tillgodoses vid en ombyggnad.

Till dessa reella problem vill jag lägga risken, att den hittills gjorda översiktliga planeringen, med tanke på tidigare förskräckande erfarenheter från ombyggnad av operahuset, kan innebära en risk för oanade kostnadsfördyringar. Däremot ifrågasätter jag påståendet att ett nytt operahus automatiskt leder till ökade driftskostnader, som reducerar möjligheterna att spela teater. Ökningarna måste bero på bristande planering av nybyggnaden och allmänt dålig översikt och kontroll av driftskostnaderna.

Mitt hopp är att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda ett nybyggnadsalternativ som också innebär privat finansiering. Det kan vara värt att påminna om att även det nuvarande huset var ytterst svårfinansierat och att lösningen kom genom ett engagemang från två skickliga bankmän, nämligen Knut Agathon Wallenberg och Ernest Thiel.

Varför inte även denna gång söka hjälp från privat håll? Ska det verkligen inte vara möjligt att i Nordens största land finna pengar till ett nytt operahus i huvudstaden, när det gått i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo?

Ett modernt, hyperfunktionellt och från hovteatertraditionen avvikande hus skulle kunna bli lika attraktivt som världsarvet Drottningsholmsteatern och en spjutspets för ”The Capital of Scandinavia”. 

 

Hans Ursing, vd för Stockholmsoperan 1966–1972,  grundare av Trygghetsrådet, tidigare styrelseordförande i Nyföretagarcentrum Sverige.

Tyck till