ANNONS:
Till Di.se
TORSDAG 23 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD

Debatt: Riksbanken bör inte experimentera

Trots att Sverige sedan lång tid ligger under inflationsmålet på 2 procent har Riksbanken konsekvent valt att inte sänka räntan. I dag måste banken ta sitt ansvar och sänka räntan rejält. Det skriver ekonomerna Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund, Entreprenörskapsforum.

För drygt fyra år sedan, den 10 september 2008, valde Riksbanken att höja räntan trots klara tecken på avmattning och internationell turbulens. Lehman Brothers föll fem dagar senare och banken tvingades sänka räntan i oktober.

Svängigheten och de oklara grunderna för penningpolitiken påpekades då i en debattartikel av Pontus Braunerhjelm (Di Debatt 23/10 2008). Under hösten har grunderna för Riksbankens beslut att hålla räntan oförändrad återigen framstått som grumliga.

Trots att Sverige sedan lång tid tillbaka har legat under det uppsatta inflationsmålet på 2 procent har Riksbanken konsekvent valt att inte sänka räntan. Mot bakgrund av den globala avmattning som ägt rum och att EU befinner sig i en recession (BNP har minskat två kvartal i rad för EU-länderna), liksom att svensk exportindustri går på knäna, är det viktigt att banken tar sitt ansvar och sänker räntan helst med 50 punkter.

Att penningpolitiken ligger rätt utifrån sitt mandat – i första hand ett inflationsmål – är viktigt, men också att avgränsningen till andra policyområden är tydlig. Riksbanken har ett primärt medel för penningpolitiken, nämligen reporäntan. Att uppnå flera andra politiska mål med samma medel låter sig helt enkelt inte göras, i stället riskerar sådana ambitioner att göra penningpolitiken mindre transparent och rörig och öka osäkerheten om de penningpolitiska målen.

Dessutom bidrar det till att skapa överdrivna förväntningar på vad som kan åstadkommas med penningpolitiken samtidigt som trycket på andra ekonomisk-politiska åtgärder minskar. Ökad skuldsättning och utlåning till särskilt hushållssektorn bör inte i första hand bemötas med penningpolitik utan snarare med amorteringskrav, lånetak och avskaffande av ränteavdrag.

Mer kraft bör läggas på att förstå hur regleringar påverkar effektiviteten av traditionell stabiliseringspolitik, samt hur nyföretagande påverkar – och påverkas av – konjunkturförloppet. Dessa områden är viktiga för stabiliseringspolitikens utformning men faller utanför Riksbankens uppdrag.

Det finns ett värde i att penningpolitikens utformning och mål diskuteras löpande. Ska i stället för ett inflationsmål ett nominellt BNP-tillväxtmål införas, som förordas av flera ekonomer? Bör fler tillgångsslag ingå i dem som definierar inflationen, det vill säga aktier, fastigheter med mera? Är det utlåning till hushållen som ska bromsas via högre räntor?

Vår syn är att man bör vara försiktig med drastiska förändringar i penningpolitiken. Även fortsättningsvis bör den vara baserad på en oberoende centralbank och ett inflationsmål kopplat till en varukorg. Alternativet blir oöverskådligt. Att införa ytterligare tillgångsslag är ingen bra idé. Tillgångar som ökar i värde innebär att hushållens förmögenhet ökar, medan varuinflation urholkar inkomster, det är helt skilda effekter kopplade till dessa prisförändringar.

Vad som däremot skulle kunna tillmätas större vikt är prisförändringarnas ursprung. Beror dessa på innovationer, till exempel it, som leder till en snabbt förbättrad produktivitet och fallande priser, är det rimligt att Riksbanken är försiktig med att sänka räntan. En aggressiv sänkning kan då leda till överinvesteringar, flockbeteenden och kraftig expansion i utlåning.

Detta var typiska fenomen under it-hajpen i slutet av 1990-talet. Om prisförändringarna beror på vikande efterfrågan och högre arbetslöshet, vilket har varit fallet under den senaste krisen, bör Riksbanken däremot agera med kraft och sänka räntan.

Internationellt har krisen inneburit en mycket aktiv, expansiv och experimentell penningpolitik. Men fortfarande – efter fyra års kris – har inte detta lett till några betydande avtryck i vare sig tillväxttal eller sysselsättning.

Vi anser att Riksbanken inte bör experimentera utan vara tydlig med att inflationsmålet är dess centrala uppgift och låta politikerna ta sitt ansvar för att andra ekonomiska mål uppnås. Annars riskerar penningpolitiken att försvåra för svensk industri i en kärv konjunktur med fallande export, investeringar och sysselsättning som resultat.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Tyck till