1515

"När Göran Persson sa sig vara feminist gick det för långt"

DI Weekend: Integrationsminister Nyamko Sabuni har blivit känd för att stå för en hårdför politik. "Jag är inte hårdför utan tydlig", säger hon själv. Och ger ett klart besked om varför hon inte kallar sig feminist: "Göran Persson."

Det första året i det nya landet är livsviktigt. Integrationsminister Nyamko Sabunis övertygelse tar spjärn djupt inom henne själv. En barndom på flykt har präglat henne – och hennes politik.

Hon reser sig upp och hälsar med en ­mager och fast hand. Hennes hår är tvinnat i många små rastaflätor och uppsatt i tofs, vilket framifrån ger henne den strikta look som svenskarna har blivit vana vid från bilder i tv och tidningar.

Nyamko Sabuni har gjort sig känd som en beslutsam, nästan sträng ­före­språkare för krav och tydliga regler. Bland hennes mer uppmärksammade utspel finns förslagen om obligatoriska gynundersökningar för ­alla skolflickor i syfte att motverka könsstympning.

Hon vill också införa språktester och en medborgarkurs i demokrati för den som söker svenskt medborgarskap. Hon kräver en stenhård 18-årsgräns för giftermål. I hennes föräldrars hemland var det vanligt att flickor gifte sig och fick barn som tonåringar – ytterligare en erfarenhet som bidrar till Nyamko Sabunis obevekliga hållning.

"Det fanns en
sådan kultur i mitt hemland att man gifte bort flickor unga. Den är borta nu, men lever kvar i många andra kulturer. Därför är det viktigt att inte ge dispenser", säger hon.

Lagen som förbjuder äktenskap före 18 års ålder skulle kunna fungera som ett skydd för unga invandrarflickor som riskerar att tvingas in i äktenskap med främmande äldre män. I stället har just dessa flickor ofta fått dispens och på så vis övergivits av den lagstiftning som borde ha skyddat dem.
Nyamko Sabuni vill att det ska bli omöjligt att få dispens.

Mitt emot ­rege­rings­kansliet Rosenbad har jordbruks­departementet, ­socialdepartementet och ­inte­gra­tions- och jämställdhetsdeparte­men­tet samlats i en och samma fastighet, byggd i en kvadrat runt en inre ljusgård med glastak mot evigheten. Glastaket skiner när ­solen tränger igenom molntäcket för första gången på veckor den här hösten. Lokalerna är, som så ofta i statliga departement och myndigheter, vackra och stilfullt möblerade.

Nyamko Sabuni Nyamko Sabuni är
född och delvis uppvuxen i Burundi. Där levde hon i exil med sin mamma och sina syskon, medan pappan reste runt med sitt politiska engagemang. Maurice Sabuni var då en socialistisk politiker från Kongo-Kinshasa som blev obekväm för de styrande och tvingades ta familjen i landsflykt.

Ett tag satt han fängslad. Då flyttade familjen tidvis hem till mormor och morfar i Kongo, dåvarande Zaire.

En hel barndom längtade Nyamko Sabuni efter sin pappa. Hon beskriver sig som pappas flicka och såg sin far som sin bästa vän. När hon var tolv år flydde pappan till Sverige, och ett halvår senare kom mamman och de fem barnen efter.

Ytterligare en bror
föddes senare i Sverige. Nyamko ­Sabuni har bara positiva minnen av flytten till Kungsängen.
"Jag flyttade inte till Sverige. Jag reste till min pappa. Det kanske har präglat mig som person. Jag kan känna att navelsträngen inte riktigt är avklippt till mina föräldrar. Jag saknar dem och längtar hem så fort jag är borta. Jag har ett stort behov av att vara där de är", säger hon.

Nyamko Sabunis familj
tog medvetet ett beslut att inte slå sig ned nära släkt och landsfränder i Kista utan bosatte sig i stället mitt bland främlingar, bland svenskarna i Kungsängen.

Det är ett
beslut som Nyamko Sabuni i efterhand har prisat och som har påverkat den syn hon har på flyktingmottagandet i Sverige.
Det första året i det nya landet är ­livs­­viktigt.

Nu vill Nyamko Sabuni att arbetsförmedlingen ska stå och ta emot de flyktingar som kommer till Sverige så fort någon av dem har fått uppehållstillstånd. Syftet är att de snabbt ska lära sig svenska, hitta ett jobb och klara sin egen försörjning.

Så fort en
person har fått uppe­hållstillstånd ska arbetsförmedlingen upprätta en etableringsplan tillsammans med den nyanlända och utser en personlig etableringslots.
"Vi måste börja titta på vad de nykomna flyktingarna har med sig i ryggsäcken och hjälpa dem att förstå var det är bäst för dem att bo och arbeta. Var har de bäst chans att förverkliga sin dröm? Det måste ske tidigt. Kan vi göra rätt under första året så kommer vi att kunna hjälpa många fler", säger ­Nyamko Sabuni.

Den ekonomiska ersättningen kopplas till deltagandet i etableringsaktiviteterna. Ingen närvaro, inga pengar. Det ska bli slut med den kravlösa snällheten, som Sabuni är övertygad om är destruktiv.

I början av
nästa år kommer etableringspropositionen från Sabunis departement. Hon hoppas att förslagen ska minska tiden det tar för den genomsnittliga invandraren att få ett jobb i Sverige – från sju år i dag till högst två år.
"Vi har haft ett dåligt system för att stödja invandrares etablering på arbetsmarknaden. Sju år är en oerhört långt tid. Människor har setts som behövande i stället för kapabla, och alldeles för många har blivit betraktade och behandlade som barn. Människor som lyckas ta sig från en kontinent till en annan har en stor kapacitet."

Jämställdhetsminister, ­integrations­mini­ster, ungdomsminister, konsumentminister och ­mino­ritetsminister. Det är många ansvarsområden som har staplats på Nyamko ­Sabuni. För en utomstående betraktare verkar vart och ett av ansvarsområdena ha nedprioriterats genom att man lagt dem på en enda person.

"Tvärtom", säger Nyamko Sabuni och hävdar att frågorna i själva verket har uppvärderats i och med att de har samlats under ett gemensamt tak.
"Konsumentområdet skiljer ut sig genom att handla mer om teknik och juridik, men alla frågor handlar i grunden om att stärka individens rättigheter. Det är den röda tråden som är densamma och därmed så blir mitt arbete inte så splittrat som man kan tro. Frågorna hör ihop och får större styrka när man driver dem tillsammans."

Nyamko Sabuni är elegant klädd i kritstrecksrandiga byxor, lila v-ringad tröja och en matchande mönstrad scarf. Hon bär enkla guldsmycken. När hon skrattar skymtar en tandställning i den undre tandraden.

I 15 år har hon levt med den 23 år äldre Allan Bergquist, som jobbar i resebranschen. Tillsammans har de ett par tvilling­söner i skolåldern. Hon tror att skolfrågorna blir en av de frågor som avgör valet. Tillsammans med integration, jämställdhet och ungdoms­ar­bets­lös­het.

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är den första svarta ministern i Sverige. Att hon är både svart och kvinna underlättar rimligen för henne att föra en hård och krävande politik mot de grupper som ska integreras och jämställas.

En lika lite
politiskt korrekt person är svår att hitta i den svenska offentligheten. Ändå verkar hon inte vräka ur sig saker. Hon funderar en stund före varje svar. Hon ger ett vänligt intryck, lyssnar och svarar­eftertänksamt. Men hon ger också intryck av att vara... orubblig. Det känns som om Nyamko Sabuni inte kan blåsa omkull. Att hon är förankrad med kättingar i någonting. Troligen i sig själv, i sin egen inre övertygelse om vad som är viktigt och vad som inte är det.

Plötsligt är det inte längre obegripligt varför hon så hårdnackat vägrade att betala för den resa till Mallorca som pr-konsulten Micael Bindefeld bjöd henne och ett hundratal andra, däribland Mona Sahlin, på för att fira hans 50-årsdag i september.

Mona Sahlin betalade sin biljett när saken uppmärksammades och slapp därmed det fortsatta journalistdrevet. Men ­Nyamko Sabuni tycker att hon själv hade rätt, och då kan inget drev i världen få henne att ändra sig.
"Jag försvarar mina principer. Jag kunde ha betalat för att slippa debatten. Men aldrig i livet! Hellre tar jag konsekvenserna. Jag betalar inte när jag går på fest hos mina vänner."

"Min integritet och mina principer är ­något jag har fått från mina föräldrar och är det enda som finns kvar när inget annat fungerar, så är det", säger hon.

Av samma skäl – principer – vägrar hon kalla sig feminist, trots att hon säger att det är självklart att hon är det. Trots att hon som jämställdhetsminister fått utstå mycket kritik för denna vägran.
"Det räcker med att jag är liberal. Som ­liberal anser jag att alla, män och kvinnor, ska ha lika villkor. Det ingår i ordet. Man säger inte backa bakåt. Det är självklart att man backar bakåt och inte framåt."

Lite senare kommer det verkliga skälet.
"Göran Persson är anledningen till att jag inte kallar mig feminist. När han började kalla sig det, då tyckte jag att det gick för långt."

Enligt tidningen Chef finns det ett släktskap mellan Göran Persson och Nyamko Sabuni i deras ledarskap, till exempel att de handlar först och tänker sedan.

Nyamko Sabuni Nyamko Sabuni känner inte igen sig. Hon vill hellre likna sig vid Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher, som enligt samma tidning tillhör samma ledartyp.
"Jag tänker tillräckligt länge. Men sedan handlar jag. Jag har inte svårt för att fatta beslut och se till att de genomförs. Jag vill uträtta något. Om man väntar på att alla ska tycka om en riskerar man att missa många möjligheter att förändra och förbättra."

Hon skrattar lite åt ordet hårdför. Att hon och Folkpartiet skulle stå för en ny, mer hårdför politik, manifesterad i Jan Björklunds skolpolitik och hennes egen invandrar­politik.
"Jag är inte hård utan tydlig. Folkpartiet har länge varit otydligt, men partiet är förändrat inifrån. Liberalism handlar inte om att vara snäll utan om att ge tydliga möjligheter åt människor att förverkliga sina ­mål, men också krav och förväntningar på att den enskilde uppfyller sina skyldigheter."

"Både Jan Björklund och jag uttrycker oss rakt och direkt och det kan uppfattas som hårt, åtminstone i vårt land", säger hon och berättar att det är vanligt att folk blir förvånade över att hon är så kort när de får se henne i verkliga livet. De har uppfattat henne som mycket längre än hon är.
"Det är för att jag är så hård", skämtar hon med en glimt i ögat.

Innan Sabuni började i politiken, lockad till Folkpartiet av Bengt Westerbergs generösa inställning till invandring, arbetade hon som ­pr-konsult på Geelmuyden Kiese. Forfarande har hon en stor del av sitt umgänge – exem­pelvis Micael Bindefeld – i pr- och ­lobby­branschen.

Och hon ser inga som helst problem med att politiker umgås med människor som har betalt för att påverka andras åsikter på storföretags och organisationers uppdrag.
"Lobbying kan alla lära sig. Det kostar inget och det behöver inte överlämnas åt stora företag. Barn behöver lära sig det. Det är bara bra att det finns folk som vill lobba, då kan man lära sig mer. Alla gynnas av ­politiker som är väl insatta i vad de håller på med. Men eftersom vi alltid har varit så rädda för lobbying är vi dåliga på att sålla information", säger hon.

Att många politiker
är dåliga på att skilja på partsinlagor och information är inte ­lobby­isternas fel, anser hon.
"Lobbying är jättebra", säger Nyamko ­Sabuni.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?