DEBATT: Skydda småföretagen när bankerna går för hårt fram

Småföretagen behöver en fond som skyddar dem från bankernas övergrepp. Regeringen måste hindra bankerna från att göra om samma misstag som under förra bankkrisen. Då tvingades sunda och välskötta företag i konkurs med mängder av förlorade jobb och stor kostnad för samhället som följd, skriver Anna-Stina Nordmark Nilsson på DI Debatt.

Regeringen och myndigheterna i Sverige måste se till att inte kapitalförstöringen vi upplevde i Sverige på 1990-talet upprepar sig. Då tvingades många livskraftiga småföretag och livsverk läggas ned. De senaste dagarnas utveckling är oroväckande. Företagarna får allt fler samtal från oroliga medlemmar som berättar om indragen eller kraftigt sänkt kredit.

Tillväxten och sysselsättningen bärs i så stor utsträckning upp av småföretagen. Småföretagens betydelse i ekonomin är större än vad många tror. Närmare 80 procent av företagen har färre än 50 anställda. Dessa småföretag svarar för närmare 1,5 miljoner sysselsatta, att jämföra med 0,9 miljoner i företag med fler än 200 anställda. Sverige måste därför se till att bankerna inte upprepar misstagen från 1990-talskrisen genom att ta livet av ett stort antal småföretag för att rädda sitt eget skinn.

Ett positivt steg för småföretagarna togs i helgen i Paris då ledarna för Europas största länder träffades för att diskutera vad som kan göras för att motverka finanskrisen. Ledarna krävde att EU skulle öppna en lånefond på 310 miljarder kronor för de småföretag som drabbas av kreditkrisen. Åtgärder behövs även i Sverige.

Den finansiella kris som vi nu ser sprida sig i USA och Europa har stora likheter med den kris vi upplevde i Sverige på 1990-talet. Problemen har sina rötter i en alltför snabb monetär expansion, för låga räntor till dåliga låntagare i USA, en premiering av lån i stället för eget kapital och tillkomsten av nya instrument på finansmarknaderna. Alltför få har förstått sig på dessa komplicerade instrument och alltför många har trott att de har varit av prima kvalitet.

Risken är stor att det blir låntagarna och synnerhet småföretagen som får betala för krisen. I den senaste bankkrisen på 1990-talet gick bankerna mycket hårt fram. Det sades att cirka 60 000 företag sattes i konkurs under åren 1987 – 1993 efter ensidiga beslut från bankernas sida och med ett stort antal förlorade jobb som följd.

Bankerna ser nu över sin riskexponering mot företagen och de begär in nya säkerheter och snabbare återbetalning. I slutänden kan bankerna ensidigt säga upp lån till småföretagen. Det kan komma att gälla krediter där företaget sköter såväl amortering samt räntebetalningar på ett oklanderligt sätt, men där banken ensidigt bedömer risken för ett fallissemang som alltför stor.

Den svenska banklagstiftningen skiljer sig i detta avseende från vad som gäller i andra EU-länder och ger bankerna i vårt land en avsevärt större makt. I andra länder finns möjligheten att säga upp ett lån från långivarens sida men banken kan bli skadeståndsskyldig om uppsägningen av lånet vållat företaget skada.

En bank är i allmänhet ett företags största långivare. Banken har säkerhet i företagshypotek eller inteckning i fast egendom. Därmed bestämmer banken om ett företag ska sättas i konkurs eller rekonstrueras genom nedskrivning av lån, omorganisation, eller byte av ledning eller ägare. I normala tider är det möjligt att dessa insolvensprocesser fungerar hyfsat. I finanskristider är riskerna mycket stora att bankerna går alltför hårt fram.

Företagen riskerar då att sättas i konkurs när hela riskbilden snabbt förändras. Bankerna har vanligtvis prioriterade fordringar och sätter därför sitt eget bästa framför företagets eller andra fordringsägares intresse. För företagaren innebär detta ofta att ett livskraftigt företag och ett livsverk läggs ned. Under 1990-talskrisen ledde konkurserna till en kapitalförstöring som kostade samhället långt mer än finanskrisens direkta kostnader.

Regeringen, Riksbanken, Riksgälden och Finansinspektionen måste på olika sätt se till att bankerna inte gör sig skyldiga till samma ödesdigra misstag som vid 1990-talskrisen då ett stort antal småföretag tvingades omkull. Förslaget att skapa en fond för småföretagen på EU-nivå är vällovligt, men otillräckligt för de svenska småföretagen.

Något liknande bör göras inom i Sverige för att hindra en olycklig utveckling där småföretag i onödan sätts på obestånd. Om ingenting sker hotar dagens finansiella kris att snabbt och kraftigt sprida sig till den reala ekonomin med dramatiska kostnader inte bara för småföretagen utan för sysselsättning, tillväxt och välstånd i stort.

ANNA-STINA NORDMARK NILSSON, vd, Företagarna


Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?