I finanskrisens spår kommer osökt följande frågeställning: Är det självklart att människan lär av sina misstag? Det finns åtskilliga exempel på motsatsen. För att förstå detta krävs kunskap om psykologiska mekanismer och beslutsprocesser. Det är nödvändigt med kunskap om historiska skeenden och kännedom om liknande händelser som den vi nu befinner oss i för att fatta bra beslut.

I dagens finanskris finns ingen direkt länk bakåt, dock är de psykologiska mekanismerna som är verksamma inte på något sätt förvånande. Ett samlat och klokt handlande kräver noggranna överväganden och tillräcklig tid för att kunna växa fram. De senaste veckornas ekonomiska händelser visar på kostnaden av kortsiktigt tänkande. En parallell inom individualpsykologin är den högpresterande människan som till slut blir utbränd, vilket drastiskt försämrar prestationsförmågan för lång tid.

Det som händer är att personen förnekar signaler om att kroppen överförbrukar sina resurser och att tecken på annalkande kollaps hålls borta. Strategin som används kan beskrivas som "mer av detsamma", det vill säga att det högpresterande beteendet används i ökad takt och omfattning, trots att det är kontraproduktivt och att önskat resultat inte uppnås.

En liknande process ser vi i dag på makronivå i den globala ekonomin. När krisen är ett faktum finns det några psykologiska mekanismer som man kan förutsäga. Vår tidshorisont blir kortare, vilket innebär att det som sker runt omkring oss värderas i ett snävare perspektiv än i normalsituationen.

Vi söker gärna yttre frälsare som ska ge trygghet och förmedla lösningar. Exempel på detta är krispaketen som levereras i tät följd samt hur världens ledare träder fram för att axla frälsarrollen. När krispaketen inte ger önskad effekt förstärks rädslan och vår mänskliga benägenhet att göra det grannen gör ökar. Mekanismer som grupptänkande och flockbeteende uppstår. Det som brukar ske är att man inte klarar av att ta in och bearbeta fakta på ett adekvat sätt och summan av detta blir att man i större grad tar beslut utifrån en alltför ensidigt emotionell utgångspunkt.

För att minska risken för att beslut fattas på bristfälliga grunder är det viktigt att skapa ökad acceptans för avvikande beteende inom gruppen. Detta är en viktig ledaruppgift som är extra viktig i krissituationer. Enskilda personers riskanalyser i en särskild situation måste tas på allvar och lyssnas till, det personliga ställningstagandet måste uppmuntras.

Om personen har en åsikt, som han eller hon tror kan skilja sig från de flesta andras, är det viktigt att gruppklimatet är sådant att det inte straffar sig alltför mycket att ha fel. I annat fall kan frestelse uppstå att bortse från möjligheten att ha gjort rätt bedömning av en situation till förmån för riskminimering.

Forskning har gjorts på finansanalytiker i förhållande till detta (Månsson, Olsson, 2006). Devisen "...det är bättre att ha fel med hela analytikerkollektivet än att stå ensam och ha fel" kan sägas gälla. Man har mer att förlora på att avvika i alltför hög grad från konsensus än vad man har att vinna.

Förmåga att vara i och utgå från nuet och verkligheten är en aspekt som sätts på prov. Antingen löper vi i en krissituation ökad risk att välja ett konservativt förhållningssätt, utifrån rädsla, som gör att vi tenderar att hålla fast vid vår egen kulturella världsbild (Solomon, Greenberg, & Pyszczynski, 1991). Eller så är vi överoptimistiska och går in i ett orealistiskt förnekande av verkligheten på grund av oförmåga att härbärgera de negativa känslor som verkligheten för med sig.

Ingen kan med säkerhet uttala sig om det som sker framöver. Avgörande är att gruppsykologiska processer inte tillåts verka fritt. Var och en har ett eget ansvar att göra aktiva, genomtänkta val i stället för att ryckas med i den allmänna oron. Även om dagens ekonomiska kris har sin utgångspunkt i faktiska förhållanden har den förstärkts av rädsla och psykologiska processer. De negativa psykologiska aspekterna av detta kan var och en bidra till att mildra.

PATRIK NYSTRÖM, vd och JOAKIM JONASSEN, projektledare, Björnson Organisationspsykologerna