1515

DEBATT: Höga löneavtal bäddar för varsel

På nytt drar en omfattande varselvåg över Sverige. Värst drabbas anställda i företag som betalar högre löner. De höga löneavtalen tar inte hänsyn hur det enskilda företaget går ekonomiskt. För att minska risken för uppsägning behövs större flexibilitet i avtalen, skriver Björn Lindgren, Svenskt Näringsliv på DI Debatt.

En ny undersökning visar att anställda i företag med relativt högre löner har en förhöjd risk för att bli uppsagda. I sviterna av it- och telekomkraschen 2001 till 2004 blev knappt 300 000 personer varslade om uppsägning.

Svenskt Näringsliv har därför låtit SCB analysera varselmönstret 2003 och 2004, de år antalet varsel var som högst. I den analysen framkommer att företag som varslade hade i genomsnitt ett högre löneläge än företag som inte varslade. Våren 2001 träffades nya löneavtal för huvuddelen av den privata arbetsmarknaden i Sverige. Den allmänna uppfattningen bland ekonomer var då att den ekonomiska utvecklingen såg ljus ut. Världsekonomin stod inför en period av måttlig tillväxt men snart skulle tillväxten ta fart igen.

Uppfattningen präglade de fackliga kraven och de avtal som slöts. Flexibiliteten för de enskilda företagen var i de flesta fall låg. Löneutrymmet fastställdes centralt, minimilöner höjdes kraftigt och de generella lönehöjningarna var omfattande. Oavsett om företagen gick bra eller dåligt ökade lönekostnaderna. Företag med högre lönekostnader tvingades i större utsträckning att rationalisera och dra ned på personal. I löneavtalen 2007 har denna utveckling accentuerats.

Av de stadgade löneökningarna uppgår i genomsnitt ungefär två tredjedelar till generella löneökningar. Minimilönerna höjdes drastiskt på flera avtalsområden. Även denna gång träffades avtalen i tron att den goda konjunkturen i värsta fall skulle mattas något. Men ingen förutspådde den utveckling vi nu står inför. Mot denna bakgrund är de resultat som SCB redovisade intressanta.

Anställda på företag som betalar högre löner kan även denna gång drabbas av varsel. Löneavtalen ger begränsade möjligheter att laga efter läge. Nu kan vi bara hoppas att just den svenska ekonomin inte drabbas lika hårt som många andra länders. De privata löneavtalen sträcker sig i huvudsak över tre år. Både företagen och de anställda har ett starkt intresse av att kunna planera för flera år.

Tyvärr är kopplingen till företagets utveckling helt åsidosatt i många avtal. Kraftiga höjningar av minimilönen, centralt fastställda löneutrymmen och generella löneökningar är konstruktioner som bara ser till hur branschen utvecklas. För att minska risken för uppsägning behövs betydligt större flexibilitet. Utgångspunkten måste vara hur företaget går ekonomiskt.

Det är drygt ett och halvt år kvar tills avtalen löper ut. Under denna period finns det möjlighet att utveckla avtalen för en ny tid, där en allt snabbare globalisering och hårdare konkurrens ställer större krav på svenska företags och den svenska ekonomins omställningsförmåga.

BJÖRN LINDGREN, ekonom Svenskt Näringsliv


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?