1515

DEBATT: Byt inflationsmålet mot makroekonomisk balans

Ompröva inflationsmålet Inflationsmålet fungerar inte tillsammans med globaliseringen. Målet ger låga räntor när ekonomierna behöver högre räntor och tvärtom. Nu behövs forskning om andra faktorer för att utforma penningpolitiken. , skriver Anders Palmér, som har ett förflutet bland annat på finansdepartementet. på DI Debatt.

Finanskrisen har inte orsakats av att marknadsaktörerna plötsligt tappade omdömet och började ta gigantiska risker. Det är sant att aktörerna har agerat ansvarslöst och att bonus och belöningssystem har uppmuntrat ett alltför högt risktagande – ofta med andras pengar – och drivit på uppbyggnaden av en gigantisk bubbla. Orsaken till krisen måste sökas djupare.

Finansiella kriser har sin grund i makroekonomiska obalanser. Vår egen kris från början av 1990-talet är ett typexempel. Hög inflation, slapp finanspolitik, rigid penningpolitik och bristande incitament för arbete och sparande utgjorde grogrund för bankkrisen och för det påföljande raset i ekonomin. Överhettade ekonomier i USA på 1920-talet och Japan på 1980- talet, och därpå följande policymisstag, bäddade för långvariga ekonomiska och finansiella kriser.

Världsekonomins djupa problem har även denna gång sin upprinnelse i makroekonomiska obalanser. Orsakerna återfinns i två var för sig mycket positiva omständigheter. Centralbankernas explicita eller implicita inflationsmål makroekonomisk har på ett olyckligt sätt samverkat med globaliseringen.

Globaliseringen har medfört en hög ekonomisk tillväxt i stort sett i hela världen och lyft mängder av människor ur djup fattigdom. Den har pressat ned inflationen i de rika länderna, som har importerat billiga varor och tjänster från Kina, Indien med flera länder. Det deflationistiska trycket från globaliseringen gjorde att centralbankerna, i frånvaro av inflationshot, förde en mycket lätt penningpolitik från 2003 och flera år framåt, med låga räntor och kraftig ökning av penningmängden som följd. Kombinationen av hög tillväxt och billiga pengar i den globala ekonomin gjorde att riskaptiten växte, samtidigt som låga kreditspreadar ytterligare spädde på de expansiva monetära förhållandena.

Jakten på avkastning blev intensiv och den finansiella kreativiteten blomstrade. Utlåningsexplosion drev upp bostadspriserna i USA, Storbritannien och i ett flertal andra länder. Trycket på tillgångsmarknaderna blev allt intensivare. Det amerikanska bytesbalansunderskottet makroekonomisk balans underskottet steg till rekordnivåer.

Centralbankerna kände sig nöjda eftersom inflationen förblev låg, även om den amerikanska centralbanken påbörjade en räntehöjningscykel 2006. Med facit i hand kan man se att en stramare penningpolitik, internationellt såväl som i Sverige, hade varit att föredra från 2003 och fram till finanskrisen kunde börja skönjas. Visserligen hade tillväxten blivit lägre men överhettningen i ekonomierna och på kreditmarknaderna hade kunnat dämpas och finanskrisen mildras eller undvikas.

Över en längre period hade tillväxt och sysselsättning fått en mer gynnsam utveckling. När finanskrisen bröt ut för över ett år sedan hade det behövts lägre räntor från centralbankernas sida för att mildra oron och skapa stabilare förhållanden. Inflationsmålet har uppenbarligen hindrat centralbankerna från att genomföra nödvändiga sänkningar.

Först när finanskrisen har hotat att leda till totalt kaos har resoluta och samordnade sänkningar genomförts Inflationsmålet fungerade väl under en tioårsperiod fram till början av 2000-talet. Centralbankerna lyckades balans i sin ambition att knäcka den höga inflationstakten, vilket skapade ett gynnsammare ekonomiskt klimat för hushåll och företag. Målet har dock kommit att bli sin egen framgångs fånge.

Varför ändra ett vinnande koncept som dessutom har stöd i nationalekonomisk forskning? Tanken att man kan stabilisera det ekonomiska förloppet genom ett entydigt inflationsmål har emellertid visat sig inte fungera när globaliseringen tagit fart. Resultatet har blivit låga räntor när ekonomierna behöver höga räntor och höga räntor när ekonomierna behöver låga räntor.

Nu behövs diskussion och forskning om hur penningpolitik bör bedrivas framöver, i syfte att stabilisera de långsiktiga ekonomiska förhållandena för medborgarna. Självfallet är inflationen en viktig faktor att beakta men även andra faktorer kan behöva få en betydande vikt när det gäller penningpolitiken.

Övergripande makroekonomisk balans, kreditvolymer, riskaptit, värdering på tillgångsmarknader med mera kan behöva vägas in. Penningpolitiken behöver bli flexiblare. Svenska ekonomer kan här göra en viktig insats.

ANDERS PALMÉR, fd prognoschef, Finansdepartementet, fd chefsstrateg Första AP-fonden


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?