DEBATT: De fria sparbankerna bör inte rädda Swedbank igen

De fristående sparbankerna borde överväga att sälja sitt innehav i Swedbank. De skulle kunna skapa succé på egen hand, utan koppling till en riskbenägen affärsbank. Ge sparbanksrörelsen bättre villkor att utvecklas och stärka sitt oberoende. Regeringen har aldrig haft en bättre plattform att bygga sin regionalpolitik på, skriver Ronny Svensson, specialist på landsbygdsutveckling på DI Debatt.

De senaste veckornas dramatik i den globala finansvärlden väcker mängder av fundamentala frågor och farhågor om affärsbankernas agerande. För de fristående sparbankerna är utvecklingen bland de internationellt aktiva affärsbankerna mycket oroande. Deras agerande gentemot mängder av tillväxtorienterade småföretag när krisen skulle lösas förra gången visar på tänkbara faror när strukturbesluten så småningom kommer att fattas.

Detta är en ohållbar utveckling. Landsbygdens tiotusentals företag och över 100 kommuner behöver en ny finansiell infrastruktur som styrs på den lokala och regionala nivån.

När bank- och finanskrisen skulle hanteras i början av 1990-talet var storstädernas sparbanker i konkursläge. De räddades av övriga regioners lokala och regionala sparbanker på ett sätt som i dag sannolikt rymmer fler faror än möjligheter. Ur krisen födde sparbanksrörelsen märkligt nog inte en central sparbank utan en affärsbank, Sparbanken Sverige, till stöd för alla lokala och regionala sparbanker. Detta misstag kan visa sig bli en dyrköpt erfarenhet för sparbankerna.

Farorna med de lokala sparbankernas koppling till Swedbank, som de genom en snabb och panikartad räddningsinsats 1992 äger till över 30 procent, är i första hand det stora ägandet. Dessutom tror en stor del av svenska folket att det är en och samma bank.

Företagsloggan, ekträdet, är ju densamma trots att bankerna har helt olika uppdrag och helt skilda förutsättningar. Andra farhågor med dubbelknytningarna är att sparbankernas egen framtidsplanering och produktutveckling hämmas och styrs av Swedbank. Swedbank använder sparbankerna som kanal för en stor andel av sin försäljning av aktier, obligationer, fonder etcetera.

Fördelarna kan vara att sparbankerna köper datatjänster och får stöd till viss annan service och utbildning. Denna koppling sker i första hand på Swedbanks villkor. Ett tydligt exempel på detta var när Swedbank nyligen uteslöt Sparbanken Syd från samarbetet under drastiska former. Sparbankens "fel" var att vilja köpa tjänster också av andra än Swedbank. Efter de senaste veckornas händelser är det naturligt att fråga om de många lokala sparbankerna skulle klara sig på egen hand utan knytning till Swedbank.

De lokala sparbankerna har kontor i nästan hela landet, en affärsomslutning på nästan 500 miljarder kronor, ett samlat resultat på nästan 3 miljarder kronor, soliditetstal på i snitt 20 procent jämfört med affärsbankernas 3 – 4 procent. Det finns skäl att tro på succé för helt självständiga sparbanker.

En helt oberoende sparbanksrörelse i Sverige är en förutsättning för att landsbygdens tiotusentals småföretag ska få tillräckliga och goda tillväxt- och utvecklingsmöjligheter. Därför behöver sparbankernas huvudmän den allra närmaste tiden överväga en rad radikala beslut. Till dessa hör:

- Att sälja det 10-procentiga aktieinnehavet i Swedbank för att inte ännu en gång riskera att behöva vara garant för en riskbenägen affärsbanks överlevnad.

- Att ifrågasätta sparbanksstiftelsernas 20-procentiga ägande i Swedbank.

I stället kan det inlåsta kapitalet användas till att stärka befintliga och nya sparbankers utveckling och deras kreditgivning till landsbygdens växande antal småföretag. - Att starta en affärsmässig samverkan med Nordens övriga lokala spar- och andelsägda lokalbanker i syfte att garantera sparbankernas överlevnad och konkurrenskraft.

Genom att ge sparbanksrörelsen betydligt bättre villkor att utvecklas och stärka sitt oberoende kan den regionalpolitiska profilen ändras. Landsbygden behöver inte större regioner och bidrag till företagssektorn utan en fungerande kapitalmarknad till stöd för småföretag och hushåll byggd på en mer robust och modern infrastruktur. Grundfundamentet, i form av nära 70 lokala sparbanker med stor utvecklingspotential, finns redan. Det är sällan en regering och riksdag har så goda plattformar utifrån vilka man kan formera en helt ny politik för landsbygden och dess många växande småföretag.

RONNY SVENSSON, specialist på landsbygdsutveckling, fd forskare, KTH


Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?