ANNONS:
Till Di.se

Betala eller inte betala?

Dricks är ett märkligt fenomen. Officiellt finns det inte – ändå gör det det. Det vet varenda kroggäst som suttit och stirrat bekymrat på den tomma raden på notan där det står ”extra” eller ”dricks”. Förväntas man betala något som inte finns?
Förr var det enkelt. När man gick på krogen i början av 1990-talet tillkom en serveringsavgift, 12,72 procent för att vara exakt. När momsen lyfts bort från den summan återstod knappt 9 procent som tillföll personalen. Den som var på riktigt generöst humör – och det var det många som var under 1980-talets yuppieera – kunde naturligtvis plussa på notan mer än de 12,72 procenten.

1993 gick det här systemet i graven. Då infördes ett nytt lönesystem för de restauranganställda. Serveringsavgiften inkluderades i priserna på menyn, som följaktligen höjdes. Numera kan man på restaurangernas menyer ofta läsa: ”priserna inkluderar serveringsavgift och skatt”.

Alltså borde man inte behöva lägga något extra – eller? Stockholms officiella besöksguide, stockholmtown.com, ger följande svar:

”Du väljer själv om du vill ge dricks när du är på restaurang. De flesta stockholmare brukar ge dricks om de är nöjda med servicen. Och hur mycket du vill ge – det beror ju på hur nöjd du är. Att runda av uppåt så att dricksen blir cirka 10 procent är ett bra riktmärke.”

Det håller inte de hotell- och restauranganställdas fackliga organisation HRF med om.

”Det är helt felaktigt, det befäster ett gammalt synsätt. Våra medlemmar ska ha en lön de kan leva på”, säger förbundsordförande Ella Niia.

Enligt facket försvann dricksen 1993 med procentlönesystemet. I dag existerar dricks bara inom en liten, exklusiv krets av restauranger, hävdar Ella Niia.

”Det finns på lyxkrogar som F12, Mathias Dahlgren, Oaxen och Edsbacka Krog, representationskrogar som vänder sig till en köpstark publik”, säger hon.

”Den vanliga restaurangbesökaren som går ut och äter söndagsmiddag kanske rundar av notan på 789 kronor till 800. Där förekommer absolut inte några 10-procentiga påslag.”

När det gäller att förneka dricksens existens är fack och arbetsgivare samstämmiga.

”Dricks finns inte”, säger Mats Hulth, vd för SHR, Sveriges Hotell & Restaurangföretagare.

Trots det ryckte Mats Hulth för tre år sedan ut och lyckades stoppa ett försök från Skatteverket att belägga drickspengar med sociala avgifter och tvinga arbetsgivarna att dra preliminärskatt på pengarna. Skattmasen hade nämligen kommit på att dricks som betalas med kreditkort skulle likställas med lön.

”Dricks är en relation mellan gästen och den som serverar, det är inget som restaurangen har med att göra”, säger Mats Hulth.

Hur mycket pengar uppgår dricksen till?

”Det är ett mörkertal, fullständigt”, säger Mats Hulth.

Men dricks som betalas med kontokort registreras väl?

”Det kan vara kontantuttag också, det vet man inte.”

Drickspengar är inte mer icke-existerande än att de blev en fråga i årets lönerörelse. När facket påstod att de restauranganställda, med en genomsnittslön på 16 800 kronor, tillhör de sämst betalda grupperna, sa Mats Hulth till Svenska Dagbladet:

”Vi har också de högsta lönerna. Tusentals personer har dricks som gör att de kommer upp i löner långt över en industriarbetares.”

Det fick facket att gå i taket.

”Det är direkt oförskämt att Mats Hulth blandar in svarta pengar i diskussionerna om lön”, röt Ella Niia.

Svarta pengar? Det förutsätter att de restauranganställda inte tar upp dricksen i deklarationen. Och i den mån de inte gör det har de brett folkligt stöd, visade Skatteverkets undersökning Svartköp och svartjobb i Sverige 2006.

Oavsett om det finns dricks eller inte kvarstår frågan: vad skriver man på den där raden som det står ”extra” eller ”dricks” på? Den finns där, det kan man inte blunda för.

”Runda av uppåt till en lagom summa som motsvarar cirka 10 procent. Är man nöjd kan man lägga lite mer, är man missnöjd kan man lägga lite mindre eller inget alls”, säger Magdalena Ribbing, etikettsexpert och ordförande för de numera sammanslagna vänföreningarna för Gastronomiska Akademien och Måltidsakademien.

Är det stora notor, på ett par tusen kronor eller mer, får man frångå procentpåslaget och lägga en hundring eller två. För dricks ska man lägga – systemet fyller en viktig funktion, anser Magdalena Ribbing.

”Det är ett sätt att visa uppskattning.”

”Det är vanligt att personalen lägger pengarna i en pott och delar på dricksen, det kallas trunka. På så sätt får kockarna också del av dricksen och de är ju en inte oväsentlig del av restaurangupplevelsen.”

”Personligen har jag alltid lagt dricks.”

USA
I USA är det lätt, där måste man lämna dricks, punkt slut. På en restaurangnota är det kutym att lämna 15–20 procent extra. Observera att beloppet räknas på summan före skatt (sales tax), en annan post som tillkommer på notan.
I New York, dit de flesta svenskar kommer, är skatten 8,375 procent, så det är bara att lägga dubbelt så mycket i dricks. Sammantaget innebär det att en krognota på 100 dollar stiger till cirka 125 dollar inklusive skatt och dricks.
I övrigt ska taxichaufförer, skoputsare, den som bär väskan på hotellet, frisören med flera ha dricks. Ett tips: ha en bunt dollarsedlar lättillgängligt i fickan att dela ut åt höger och vänster.

KINA
På vanliga restauranger eller för kortare taxiresor är det ingen som förväntar sig att få dricks. Däremot finns det taxichaufförer, särskilt till och från flygplatserna, som vill ge sig själva dricks trots att service är något totalt okänt för dem. Vid framkomsten slår de snabbt av taxametern så att den blir svart och uppger en slutsumma som ska rendera dem inte bara några kronor extra, utan ibland 70 procent och mer. De tycker att utlänningen kan betala.
Den som hämtar eller lämnar bagage på hotellrummet förväntar sig en dusör. Ofta har ”the bellboys” höga förväntningar.

TYSKLAND
Avrunda uppåt när du betalar din nota i Tyskland. Tala om vad du vill betala så att kyparen slipper stå och räkna småpengar. Exempelvis ”Neun, bitte” när notan är på 8,20 euro. Oftast räcker 1 eller 2 euro i dricks. För större sällskap och dyrare restauranger gäller maximalt 10 procent.
Lägg gärna på lite på taxinotan också.

STORBRITANNIEN
Restaurangerna i London har den ganska otrevliga vanan att lägga på 10–12 procent i dricks på notan och samtidigt påpeka att den är frivillig. Det är listigt eftersom det krävs ett visst mått av socialt mod för att börja skära i en redan tryckt prislapp, kanske särskilt för den som är uppvuxen i den icke-prutande svenska betalningskulturen. Det ska man dock göra om servicen inte varit bra. Har den varit okej kan det förtryckta beloppet halveras.
Taxibetalningen kan gott avrundas till närmaste hela pundtal.

ITALIEN
I Italien väntar sig alla dricks: taxichaufförer, piccolos, hotellstäderskor, kypare och så vidare. Bara om man har blivit helt svinaktigt behandlad ger man ingenting, som en markering. Annars uppfattas den som inte ger dricks som en stackars bondläpp som inte vet hur man för sig. Omkring 10 procent är lagom, men kunden är ganska fri att välja själv.

BRASILIEN
Dricks är inget problem i Brasilien. Folk väntar sig alls inte dricks i samma omfattning som exempelvis i USA. På restaurang läggs 10 procent automatiskt på notan. I motsatt fall meddelas detta. Runda möjligen av uppåt. Vissa struntförnäma ställen försöker dock med 13 procent, men det går att insistera på att betala enbart 10 procent.
Barer förväntar sig dricks endast i fall av bordsservering. På hotell ges dricks i princip bara till väskbäraren, som förväntar sig ett par real.
Taxi får ingen dricks, möjligen rundas taxametern av uppåt, men bara lite. Taxichaffisar rundar faktiskt även av nedåt.

Skribenter: Mikael Björk, Göran Jonsson, Agneta Engqvist, Viktor Munkhammar, Kristina Kappelin och Lennart Palmeus

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies