Annons

Machobranschen lämnar tjejerna på motorhuven

Ibland blir man förfärligt trött av bilindustrin. Få branscher är så konservativa, så fega, så kortsiktiga och så oförstående inför framtidens olika krav. Och få branscher är så manliga.

I mina ögon styrs bilindustrin av manliga bildårar. En vandring på en bilsalong som exempelvis Genève häromveckan ger en lång räcka bekräftelser.

Å ena sidan säger bilindustrin att man vill ha fler kvinnliga köpare och fler kvinnor i ledande positioner, just för att förstå de nya kundernas krav. Det borde i sin tur innebära att kvinnor som grupp tas på största allvar.

Men så sker inte. Å den andra sidan placeras nämligen kvinnor ut som sexobjekt vid bilarna. Det är halvklätt, uppslitsat, uppknäppt, kortkort och utmanande. Det är modeller som ser ut som om de tillhörde Anorektiska klubben, bortsett då från de putande, silikonfyllda läpparna.

Jamen, säger någon, det fungerar ju? Det är ju fullt med dreglande fotografer vid tjejerna.

Visst är det så, och jag har alls inte hävdat att mediebranschen skulle vara så mycket bättre. Men varje husbonde måste sopa framför sin dörr och nu är det bilsalonger i allmänhet jag talar om.

Några tillverkare är förstås värre än andra. Det kan förvåna att ett företag som tar så seriöst på miljöfrågorna som Toyota tar så lätt på könsfrågan på en bilsalong. Det förvånar kanske mindre att Fiatkoncernen har så oerhört korta kjolar och så väldigt höga stövlar på sina inhyrda medarbetare.

Jag tror att det manliga tänkande som ligger bakom idén att dekorera bilarna med lättklädda tjejer styr bilindustrin också på andra områden.

Det har genom åren funnits en motsträvighet när det gäller rimliga krav på miljö och säkerhet. Katalysatorer, avgasgränser och krockprov har av bilindustrin enbart setts som besvär, aldrig som något som är bra för kunderna – och definitivt inget man kan tjäna pengar på.

Det är först när Toyota haft succé med Prius som konkurrenterna fattat.

Däremot har det inom bilindustrin alltid funnits en fascination för hästkrafter och toppfarter. Hastighetsgränser ses som dumma påfund, inskränkningar i (den manliga) friheten och en nödvändighet enbart för alla nollor (käringar av alla kön) som inte kan köra bil.

Missförstå mig rätt: Jag gillar också motorsport och jag kan också gilla höga farter, men man måste också inse att det inte fungerar ute i den vanliga trafiken. Där betyder ökade farter mer krockvåld, vilket inte är en åsikt utan ren fysisk teori.

Bilbranschen är en machovärld – och tyvärr är det också därför den brottas med sådana avgörande problem. Bland annat kan manliga bildirektörer stå med tappade hakor och inte förstå varför ungdomar inte vill ta körkort eller köpa deras bilar.

Förklaringen är dock enkel. Bilindustrin gör inte tillräckligt attraktiva grejer. Beviset finns.

När Toyota – en förebild på många områden, utom alltså i Genève – skapar ungdomsmärket Scion i USA vill unga människor, inklusive kvinnor, plötsligt köpa bilar igen. Succén är formidabel: på tre år har försäljningen ökat från noll till 173 034 bilar (2006).

Jag minns min första bilsalong i Genève 1985. På en huv på en – tror jag – Alfa Romeo låg Miss Suisse, iförd någon tätt åtsittande, leopardmönstrad bodystocking.

Sedan dess har 22 år passerat och mycket har hänt med bilarna. Vi har fått krockkuddar, antisladdsystem, snålare motorer, enormt mycket bättre kvalitet och faktiskt också en del praktiska och roliga lösningar samt mer spännande design.

Då var Volvo 740 på topp, nu är det C30. Bara det beskriver en omvälvande förändring. Men med kvinnosynen på bilsalongerna har det inte hänt ett smack.


Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?