Annons

Gradvalls skivor: Svenskarna som hjälper Britney att ge igen

Britney Spears bästa låtar har alltid varit skrivna av svenskar. Så även denna gång, konstaterar Jan Gradvall.

BRITNEY SPEARS
Titel: Blackout
Skivbolag: Jive/Sony BMG
Betyg: 3

Parallellt med att medierna beskriver Britney Spears som en veteran med dalande karriärkurva bör man påminna om en sak: hon är 25 år. Under Britney Spears turbulenta liv är det en sak som förblivit konstant: hennes bästa låtar har alltid varit skrivna av svenskar. På hennes tre första album var det framför allt Max Martin (Martin Sandberg). Numera är det Bloodshy & Avant (Christan Karlsson och Pontus Winnberg). Efter att ha skrivit "Toxic", låten som förra gången räddade Britneys karriär, har nu samma räddningspatrull kallats in för att skriva fyra låtar till den nya albumet.

Det första man noterar när man bläddrar igenom konvolutet på "Blackout" är att det inte finns någon tacklista. Och vem skulle egentligen Britney Spears tacka? De senaste åren har hennes privatliv använts som vår tids motsvarighet till romarnas gladiatorspel.

Det är också svenskar som hjälper Britney att ge igen. Skivans bästa låt "Piece of me", med bitande rader som "I was the American dream since I was 17", är skriven av Bloodshy & Avant med text av Klas Åhlund från Teddybears. I samma låt får Britney även hjälp av Robyn med sång.


EAGLES
Titel: Long road out of Eden
Skivbolag: Eaglesband.com/Universal
Betyg: 4

Det är nästan tre decennier sedan Eagles gav ut ett studioalbum med nya låtar. Men det är omöjligt att höra det på musiken. "Long road out of Eden" tar vid exakt där "The long run" från 1979 slutade. Det är som om en komapatient har vaknat upp efter 28 år med dropp och som första replik yttrar: ”Som jag nyss sa…”

Samtidigt säger detta något om styrkan med Eagles musik. Ytterst få band har ett så särpräglat och omedelbart igenkännbart sound. Det går till och med att avgöra vilken temperatur det är i Eagles låtar. Det är alltid 30 grader varmt i skuggan. Och mellan stenarna i ökensanden kan man se skrämda ödlor och nytrampade spår av dammiga västernboots.

Skillnaden är att öknen denna gång inte är den i Kalifornien och Arizona utan den i Mellanöstern. Don Henleys tio minuter långa titelspår är en förödande uppgörelse med USA:s oljekrig i Irak. Allt hålls samman av en melodi med samma magiska baksug som "Hotel California".

20 låtar på en dubbel-cd är naturligtvis alldeles för mycket. Men varför klaga när man får allt till samma pris som en enkel-cd? Och stämsången är genomgående himmelsk.


MILES DAVIS
Titel: The complete on the corner sessions
Skivbolag: Sony BMG
Betyg: 4

I juni 1972 gick Miles Davis in i Columbias skivstudio på 52:a gatan. Ännu en gång under sin karriär spelade han in ny musik som innebar en total kursändring jämfört med allt han gjort tidigare. Musiken var inte längre jazz utan någon slags futuristisk funk influerad av både Sly Stone och Stockhausen.

Efter en konsert med det nya bandet på Philharmonic Hall sprang en av Amerikas främsta jazzkritiker, tillika en av Miles Davis trognaste fans, fram till scenen. ”Miles”, började han. ”Every move you’ve made musically I’ve been there. But I can’t get to where you’re at now”. Miles Davis stirrade på honom och sa: ”What the fuck am I supposed to do, muthafuckah, wait for you to get there?”

Denna box med sex cd-skivor är årets snyggaste skivutgivning. Figurerna från "On the corner" är avbildade i en relief på en metallbox. Boxens dryga sex timmar musik, en tredjedel tidigare outgivet, har även mycket att lära svenska medier.

För det första befinner sig svenska medier just nu i ett medialt brytningsskede liknande det musikaliska som Miles Davis befann sig i 1972. Många av dem som i dag uttalar sig om bloggar och it gör det på ett sätt som påminner om den amerikanska jazzkritikern.

För det andra utmanar "On the corner" det som blivit måttet på framgång. För när blev ordet framgång plötsligt reducerat till att enbart gälla försäljningssiffror eller tittarsiffror? Tre månader efter att "On the corner" släppts hade den inte sålts i många exemplar. Men tre sekler senare fortsätter den att sälja och ges ut i nya format.

Eller titta på Sigmund Freuds "Drömtydning" som var en 1900-talets viktigaste och mest inflytelserika böcker. Sex år efter sin utgivning hade den sålt i 351 exemplar.



Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?