De ledande börserna i Europa fortsatte starkt på fredagen med stöd av en stark börs i New York och Tokyo samt de senaste uppköpen inom stålsektorn.
Nyhetsbyrån Direkt
Text
Paris och Frankfurt var bland de starkaste medan Zürich, och Lissabon och Aten noterade en mer dämpad utveckling. Dagligvaruhandeln och bryggerier fanns bland förlorarna. Arcelor rusade över 35 procent efter att Mittal Steel lagt ett fientligt bud på bolaget. Nyheten drog upp sektorskollegorna och Mittal har även meddelat att det säljer Dofasco till Thyssenkrupp. Mittal steg 7,9 procent, Corus var upp hela 16 och Thyssenkrupp, som kom med rapport, handlades 6 procent högre. Två andra bolag som kom med kvartalssiffror var Novo Nordisk och Porsche och aktierna noterades ned 1,2 procent respektive 1,2 procent upp. I Frankfurt gick råvarubranschen starkt och Salzgitter klättrade 5,9 procent till följd av uttalande från bolagets vd om att vinsten kommer överraska positivt. Läkemedel låg på plus i London och Glaxo Smithkline noterades 2,2 procent högre.
Nyhetsbyrån Direkt
Påpassligt att lyfta svenska investeringar med Biden
Mitt i den högtravande retoriken om demokrati och frihet pratar statsminister Magdalena Andersson om jobb och direktinvesteringar.
Det är en påminnelse om att världsekonomin skiftar tillsammans med geopolitiken.
Joe Bien, Magdalena Andersson och Sauli Niinistö.Foto:Pontus Lundahl/TT
Det rådde ingen brist på pampiga ord om vikten av mänskliga rättigheter, frihet och demokrati när Magdalena Andersson och Finlands president Sauli Niinistö mötte USA:s president Joe Biden i Vita huset tidigare i veckan.
Men mitt i den högtravande retoriken bytte statsministern spår och började prata om direktinvesteringar och de arbetstillfällen svenska företag skapar i USA.
Det kan tyckas som krassa, vardagliga ting i ett historiskt ögonblick. Men det är också en påminnelse om hur världsekonomin skiftar när geopolitikens kontinentalplattor rör sig under våra fötter.
Under våren 2022 har känslan av att världsekonomin håller på att delas upp i flera stora block vuxit sig starkare. Det finansiella krig västvärlden utlöste efter Rysslands mer konventionella krig är det tydligaste exemplet på vartåt det barkar.
Men redan innan invasionen fanns fler tecken, en påminnelse om att den här utvecklingen redan var på väg och egentligen bara förstärkts.
Ett sådant är den diplomatiska krisen mellan Kina och Litauen som bröt ut redan förra sommaren när Taiwan öppnade en diplomatisk enhet i landet under just det namnet och inte Taipei, som den kinesiska regimen föredrar.
Över en natt försvann i princip hela Litauens handel med Kina. Litauiska företag har beskrivit det som att deras varor i stort sett blivit svartlistade eftersom produkt som innehåller litauiska komponenter riskerar att portas av Kina.
Att länder använder sina ekonomiska muskler för att nå utrikespolitiska mål är inget nytt. Men både hur de används och hur de bemöts förändras när den globala spelplanen ritas om.
Nya verktyg är redan på väg inom EU, åtminstone i teorin. I slutet av förra året föreslog EU-kommissionen ett nytt ramverk som i praktiken skulle användas för att svara på ekonomisk mobbning.
I en amerikansk kontext liknar förslaget mest den lagstiftning som Trumpadministrationen lutade sig mot under sitt handelskrig mot Kina.
Som det mesta i Bryssel lär det ta tid. Andra verktyg för att skydda västvärldens företag från både bombmattor av sanktioner (som i fallet Ryssland) eller ekonomisk mobbning (som i fallet Kina) lär inte heller vara nära förestående.
Förslag finns det gott om bland experterna på Washingtons tankesmedjor, som till exempel upprättandet av en särskild fond där allierade länder lovar att stötta varandras näringsliv under sanktioner, embargon och bojkotter.
Men det är lättare att drömma om en fredlig, allsmäktig transatlantisk allians som dominerar både ekonomiskt och militärt än vad det är att bygga den – särskilt när det är svårt att skaka av sig oron för att USA ska falla tillbaka in i Trumpandan och rikta de ekonomiska vapnen mot sina allierade igen.
Under tiden måste svenska företag förhålla sig till en värld där mer riskfyllda marknader kan förvandlas till svarta hål, så som den ryska blivit. En rimlig slutsats är att riskerna i USA ser relativt hanterbara ut – särskilt när regeringen knyter närmare band genom Nato. Magdalena Andersson gör rätt i att påminna om de hundratusentals amerikanska jobb som är beroende av svenska företag.
