Av målet om EU:s lägsta arbetslöshet till 2020 blev intet. Tvärtom är Sverige i det närmaste ensamt om att ha stigande arbetslöshet. Det säger Swedbanks tillförordnade chefsekonom i Di-podden Makrorådet.
”Sedan början av 2016 har Sverige haft den absolut sämsta utvecklingen när det gäller arbetslösheten av de 28 EU-länderna. Men tittar man på sysselsättningen eller BNP per capita så har Sverige utvecklats ungefär som genomsnittet i EU. Det talar för att Sverige inte har drabbats av något slags asymmetrisk chock när det gäller efterfrågan. I stället handlar det om en utbudschock som är specifik för arbetsmarknaden.”
Den enskilt viktigaste orsaken är den stora invandringen.
”Till skillnad från i många EU-länder har vi i Sverige haft ett stort inflöde till arbetskraften. Mycket handlar det om utrikes födda, inte minst de många flyktinginvandrare som kom 2015.”
Växande arbetskraft och högt arbetskraftsdeltagande är i grunden mycket positivt. Men det gäller att deltagandet också leder till jobb.
”På sikt utgör detta en potential men den stigande arbetslösheten visar att den svenska ekonomin inte har kunnat absorbera det här stora inflödet. Det kan bero på att efterfrågan har varit för låg men jag tror att det ligger mycket i det vi har pratat om i många år nu: att vi har matchningsproblem på arbetsmarknaden. Även om efterfrågan skulle stiga väldigt mycket så finns en grupp människor som inte är anställningsbar.”
Om inte ingångslönerna ska sänkas kraftigt finns två vägar att gå, enligt Andreas Wallström.
”Utbildning men också riktade anställningssubventioner. Subventioner har prövats ganska mycket men ofta har de varit tidsbegränsade till ett år. Jag tror att vi borde våga förlänga den tidsperioden för att få in dem som står längst från arbetsmarknaden.”
