ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

Tobias Wikström: Rädda välfärden från gråbetongsocialismen

  • VINSTBEGRÄNSNING ENDA SVARET. Malmös tidigare kommunalråd Ilmar Reepalu (S) kom på tisdagen med sitt andra och sista utredningsbetänkande. Där avfärdas tanken på att kvaliteten i välfärden ska stärkas just med hjälp av – kvalitetskrav. Foto: Fredrik Sandberg

LEDARE. Kvalitet går inte att mäta, kvalitet utvecklas bäst i offentlig sektor, om inte alla kan få bättre kvalitet ska ingen få det – det är tre ståndpunkter i kondenserad form som framkom när Ilmar Reepalu på tisdagen presenterade sitt slutbetänkande.

Han har haft i uppdrag att komma med förslag om vinstbegränsning i välfärden, men har också utrett hur man ska kunna ställa kvalitetskrav. Den sistnämnda arbetsuppgiften har tillkommit efter att en majoritet i riksdagen krävde att även detta skulle finnas med i uppdraget.

Men utredaren Ilmar Reepalu hade på onsdagen svårt att dölja sitt ointresse. Han sa att en vinstbegränsning är en första förutsättning för diskussionen om vinst i välfärden. Kvalitetskriterier räcker inte eller fungerar inte. På presskonferensen nämnde han flera exempel på mätproblem.

Sverige har världens kanske mest kartlagda sjukvård med noggranna kvalitetsuppföljningar. Skolan kvalitetsgranskas både i internationella mätningar och på hemmaplan. Tillsynsmyndigheter finns på alla välfärdens områden. Självklart går det att utveckla ännu bättre kvalitetsmått.

Det mest bekymmersamma är den syn som Ilmar Reepalu ger uttryck för. Han anser till exempel att brukarnas val av utförare inte räcker för att kontrollera kvaliteten (vem som nu ska ha påstått det). Han påstod att Stockholms stad råder missnöjda brukare att byta utförare i stället för att ta itu med det som är dåligt. Andra brukare som inte förmår klaga kommer därmed att få dålig kvalitet även i fortsättningen, enligt Ilmar Reepalu.

Bortsett från reflexionen att kvalitet kan betyda olika saker för olika personer, är Ilmar Reepalus ståndpunkt typisk för dem som inte vill ha privata företag i välfärden. Om inte alla vill eller orkar välja, ska ingen få göra det.

Han sa också att Lagen om valfrihetssystem inte har lett till någon försämring, däremot har geografiska områden som redan har haft bra tillgång till sjukvård fått det bättre. Likvärdighet är sannerligen ett centralt värde i sjukvården. Men det är värt att fundera över Ilmar Reepalus tankegång – att om inte alla kan få det bättre ska man inte genomföra reformer som förbättrar kvaliteten.

Utredaren anser också att kvalitetsutvecklingen i sjukvården inte gynnas av privata alternativ. Eftersom dessa måste agera i enlighet med avtal med landstinget eller kommunen finns inget utrymme för innovationskraft, enligt resonemanget. Förutsättningarna skulle alltså vara större för nytänkande i verksamhet som drivs i egen regi – en rätt vågad slutsats.

Tisdagens stora nyhet var att Ilmar Reepalu anser att man ska överväga att låta idéburna aktörer slippa vissa regler för att underlätta deras verksamhet. Bakgrunden är sannolikt det ramaskri som Reepalus förslag om vinstbegränsning, från november i fjol, väckt hos just de idéburna verksamheterna.

I Dagens industri den 8 februari uttalade sig en rad företrädare för denna sektor och kritiken var hård, eftersom vinstbegränsningen skulle försvåra eller omöjliggöra även deras verksamhet. Detta trots att de inte tar ut någon vinst. Anledningen är att vinstbegränsningen beräknas på operativt kapital, som i välfärdssektorn är väldigt lågt. De kan ta ett banklån, kommenterade Ilmar Reepalu då – ”det är hur lätt som helst”. Men sedan måste han ha ändrat sig och gått dem till mötes.

Resonemanget om undantag för den idéburna sektorn är avslöjande. För om förslaget skulle slå stenhårt mot denna sektor, så gör den ju det också mot de andra företagen som finns i välfärden.

Så när Ilmar Reepalu är oroad för de idéburna aktörernas överlevnad, blottar han också att han inte värnar de privata företagen.

Civilminister Ardalan Shekarabi tänker lägga en proposition under den här mandatperioden – det följer av överenskommelsen med V. Samtidigt beklagade han sig över ”starka lobbykrafter” som har varit aktiva. Och han vill ha ett samhällsklimat ”där frågor får ställas”.

Han gör sig mer naiv än han givetvis är. Ingen hindrar någon – allra minst en minister – från att debattera. Men en statlig utredning är aldrig förutsättningslös utan har ett politiskt syfte. Därför är det inte konstigt att en riksdagsmajoritet utnyttjar det faktum att de har just en majoritet och ingriper i centrala politiska frågor.

Socialdemokraterna har valt att samarbeta med Vänsterpartiet och har samtidigt inte tillräckligt stöd i riksdagen. Då är det svårt att regera. Undermåliga utredningsförslag gör det inte lättare.

Tyck till