ANNONS:
Till Di.se
Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Skolvalet med vänstern - bussning eller lottning

Skolkommissionen kommer med många goda tankar men förslagen undermineras av att kommissionen inte gör upp med det flumparadigm som under så många år sänkt svensk skola, skriver Hans Bergström.

 

 

 

Skolkommissionen tillkom av en alldeles särskild anledning och fick en specifik uppgift. Anledningen var Sveriges chockartade fall i Pisa-mätningen i december 2013. Uppdraget var att ta hand om OECD:s analys av orsakerna till det svenska fallet. Förhoppningen var att Pisa-chocken så skakat om det svenska skoletablissemanget att förslag nu skulle kunna tas fram byggda på fakta och klarsyn, inte de sedvanliga ideologiska klichéerna.

På torsdagen förelåg slutresultatet. Skolkommissionen ger sig verkligen i kast med de delar där Sverige avviker negativt, enligt OECD:

•Här har inte på länge funnits en nationell samling kring att kunskap ska vara skolans fokus, arbetsdisciplin dess verktyg. Värdeord som ”flit”, ”uthållighet”, ”respekt”, ”träning till hårt arbete genom motstånd”, ”fostran för livet”, ”starka normer” förekommer inte i skollagen. Svenska elever kommer ut som sämst i västvärlden ifråga om den för studieresultat avgörande faktorn ”grit”.

•Sverige har för få timmar av undervisning, jämfört med andra länder, och för mycket av tiden går bort på stök i klassrummet, som hindrar koncentration i lärandet.

•Ledarskapet är ofta svagt i svenska skolor; dugande och utmanande rektorer får inte den uppbackning av sina huvudmän som de skulle behöva samtidigt som misslyckade rektorer sällan avskedas. Tillsynsmyndigheten undergräver också auktoriteten genom att bidra till rädsla för kraftfulla ingripanden mot elever som förstör för andra.

•Lärarna har under många år rekryterats bland de minst begåvade i varje generation. Med fler platser än sökande har det heller inte varit möjligt att selektera dem som är lämpliga att bli lärare. Ämneskunskaperna har allvarligt försvagats bland lärarna. Därtill har lärarutbildningen förberett de blivande lärarna dåligt på skolans verklighet, som hur man hanterar ett klassrum för ordning och läsro. Ämnet pedagogik, som det utvecklats på svenska universitet, har gett dålig vägledning. Till detta läggs nu också svår allmän lärarbrist. I ett så viktigt ämne som svenska dras nu många bort från den vanliga undervisningen för att bli ”SVA-lärare”, och de reguljära tjänsterna blir allt svårare att besätta.

Skolkommissionen kommer med många goda tankar i dessa delar (såsom återinförande av länsskolnämnderna, mer praktiknära lärarutbildning och nya vägar in i läraryrket). Kraften i förslagen undermineras dock av att kommissionen inte orkat/velat tydligt göra upp med det flumparadigm (Rousseau) som under så många år sänkt svensk skola. Utan ett markerat ändrat synsätt på skolans uppdrag för kunskap och livsnormer, manifesterat i själva skollagen, blir diverse förslag om myndigheter och statsbidrag mer teknokratiska än verkningsfulla.

Kommissionen ägnar som väntat kraft åt frågan om ”segregation”. Men Sverige har minst segregation mellan skolor inom hela OECD, tillsammans med Finland, Norge och Island, mätt som skillnad i social sammansättning av elevkåren mellan skolor. Inte heller har segregationen ökat under de senaste 15 åren, när friskolorna expanderat. Skillnaden i akademiska resultat mellan skolor är hälften så stor i Sverige som i snitt för 35 OECD-länder. Och den socioekonomiskt beräknade omfördelningen av resurser har ökat kraftigt på senare år. I Stockholm kan skolpengen skilja 40 000 kronor eller mer per elev på denna grund. Kommissionens förslag om stora extra statliga pengar till vissa skolor skulle skapa kaos i skolpengssystemen. Staten kunde gärna staga upp dessa system; det är inte rimligt att 290 kommuner ska ha varsin modell. Men som professor Maria Jarl och hennes medarbetare på Göteborgs universitet visat i en färsk studie är det ledning och skötsel av skolor – inte skillnader i resurserna – som mest förklarar om en skola blir framgångsrik eller ej.  

Kommissionen lär ha övervägt förslaget att med tvång bussa elever mellan bostadsområden för att få lika social sammansättning mellan skolor. Men bussning skulle kräva registrering och klassificering av varje elev på ett sätt som är oacceptabelt.

Då har kommissionen i stället landat på lottning, när en attraktiv skola har fler sökande än platser. Både bussning och lottning möts med överväldigande negativ uppfattning av svenska folket. Men från sitt systemperspektiv har majoriteten i Skolkommissionen föga till övers för vad föräldrar tycker.

Förslaget om lottning har djup innebörd. Lottning är det yttersta utslaget av ett samhälle där familjerna berövats all egenmakt, där de av staten förs till ”inlärd hjälplöshet”. Termen ”inlärd hjälplöshet” går tillbaka till experiment som psykologen Martin Seligman gjorde för nu exakt 50 år sedan. Försöksdjur lärde sig att om de tryckte på en knapp fick de mat, och på en annan knapp i stället en elektrisk stöt. Men så växlade försöksledarna knapp, så att djuren inte längre förstod någonting. Efter en tid gav de upp, blev helt apatiska och föredrog att svälta sig till döds. Hos människor för inlärd hjälplöshet ofta till depression.

Professor David Magnusson förde vidare analysen av inlärd hjälplöshet i svensk samhällsdebatt, bland annat om skolan. Han visade att människor har ett starkt behov av dels prediktiv kontroll – att förstå logiken hos omgivningens regler – dels handlingskontroll, dvs att med egen handling kunna påverka ens utfall. Lottning till utbildning upphäver båda typerna av kontroll. Den leder till en känsla av uppgivenhet, värre än maktlöshet, hos människorna.

När begreppet ”egenmakt” introducerades i svensk samhällsdebatt var det med två unga socialdemokrater som särskilt drivande. Den ene var Karl-Petter Thorwaldsson, under hans tid som SSU-ordförande 1990-95. Den andre var Tomas Eneroth, som kom med en bok om egenmakt 1993. En statlig utredning tillsattes, ”Egenmaktsutredningen”, som presenterade sitt betänkande 1996 (SOU 1996:177): ”Egenmakt – att återerövra vardagen”. Utredningen konstaterade: ”Så länge lösningarna konstrueras av `någon annan´ blir medborgaren kontrollerad. Det ligger i sakens natur. När medborgaren tillåts/återerövrar initiativet uppnås egenmakt.”

Skolkommissionens majoritet visar ingen förståelse för socialpsykologin i att ersätta begripliga system med tombola; den berör inte ens denna aspekt. Inom politiken är Thorwaldsson i dag LO-ordförande, Eneroth gruppledare för Socialdemokraterna i Riksdagen. De var delar av en frihetlig våg under några korta år efter Berlinmurens fall. Nu är det andra toner. Rätt utfall, sett från elitens systemtänkande, har för vänstern blivit viktigare än familjers egenmakt.

HANS BERGSTRÖM

Docent i statsvetenskap, f d chefredaktör för DN, ledamot av IVA och sedan årtionden engagerad i den svenska skoldebatten. Han har även haft uppdrag för Internationella Engelska skolan.

Tyck till