ANNONS:
Till Di.se
Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Replik: Megaprojekten brukar misslyckas

  • Åsa Hansson och Andreas Bergström.

REPLIK. Vår artikel om höghastighetsjärnväg har besvarats av infrastrukturminister Anna Johansson och av miljöpartisterna Mätta Ivarsson, Birgitta Losman och Märta Stenevi, med delvis liknande argument.

Det är betryggande att Anna Johansson håller med oss om att skattebetalarnas pengar ska användas på bästa sätt. Det är också rätt att det råder osäkerhet i långsiktiga prognoser och att alla kostnader och nyttor inte kan fångas i de samhällsekonomiska kalkylerna. Båda Anna Johansson och miljöpartisterna ger några enstaka exempel på lyckade projekt, men erfarenheter från Sverige och internationellt är att kostnaderna ofta underskattas och nyttorna överskattas. Den danske planeringsforskaren Bent Flyvbjerg har visat att megaprojekt i nio av tio fall misslyckas med att uppnå de nyttor man föreställt sig, exempelvis i antal resenärer på en ny järnväg, och att kostnaderna underskattas i nio av tio fall. Ofta är felräkningarna över 50 procent.

Att det blir så här beror på att det finns starka intressen och mycket att vinna för politiker, företag, ingenjörer, arkitekter etc på att få igenom stora prestigefyllda projekt som betalas av skattebetalarna, snarare än att upprusta och underhålla befintlig infrastruktur.  Förlusten för skattebetalarna är spridd på så många att ingen har starka drivkrafter att hålla emot.

En nyinvestering i järnväg är osäker, inte minst med tanke på den snabba teknikutveckling som sker just nu på transportområdet och det långa tidsperspektivet. De förväntade nyttorna av investeringen är därför osäkra vilket kalkylen bör ta hänsyn till genom att använda en betydligt högre ränta än 3,5 procent. Detta är inte ”en enskild parameter” som placeringen av en station eller liknande, utan påverkar hela kalkylen, och visar tydligt att skattebetalarnas pengar kunde användas på mycket bättre sätt.

Vi har inte, som Anna Johansson skriver, hävdat att regeringen prioriterar en höghastighetsjärnväg före alla andra investeringar, utan före bättre investeringar. Om investeringen inte ska tränga undan andra infrastruktursatsningar måste den ske på bekostnad av andra offentliga angelägenheter eller genom ökade skatteintäkter, trots att det handlar om en sannolikt olönsam satsning.

Trafikverket kommer under våren med ett nytt förslag till infrastrukturplan. I det senaste motsvarande dokumentet från 2014 fanns många investeringar som beräknats som lönsamma, allt från mötesstationer i Värmland till fyrspår mellan Lund och Flackarp. Det kommer säkert fler i det nya planförslaget, med positiva effekter för fler delar av landet än Stockholm, Göteborg, Malmö och städerna däremellan. Kanske inte lika politiskt spännande, men klokare att lägga pengarna på. I många fall kan säkert även mindre investeringar kombineras med bostadsbyggen, om regeringen vill fortsätta kombinera infrastruktursatsningar med bostäder.

Miljöpartisterna skriver att Sverige måste bygga mer järnväg, eftersom det är fullt på befintliga spår och befolkningen växer. När samma argument hörs om bilvägar brukar miljövänner vara snabba att visa hur felaktigt det är. Mer infrastruktur leder till mer trafik, vilket i det här fallet förtar mycket av miljövinsten, enligt Trafikverkets kalkyl.

I deras artikel framstår det också som att Trafikverket har räknat på två alternativ, antingen en höghastighetsjärnväg eller en utbyggnad av den befintliga stambanan. Men det finns också ett jämförelsealternativ, nämligen att bara underhålla den befintliga järnvägen, och det alternativet har beräknats som oerhört mycket bättre för samhället än de andra två.

Det är sant att det då blir lite mer utsläpp från lastbil och flyg och att det blir fortsatt trångt på spåren. Men vi sparar ett par hundra miljarder kronor som kan användas till mycket mer effektiva åtgärder. Vi kan utnyttja befintliga spår bättre. Kanske kan fler transporter gå med buss och lastbil på elektrifierade vägar. Kanske är små, självkörande elfordon som tar oss dörr till dörr framtidens transportmedel. Förmodligen kommer vi att ha fler möten via nätet och en ökande andel konsumtion av digitala i stället för fysiska varor.

Vi har inget principiellt emot en höghastighetsjärnväg. Men om regeringen väljer att lägga pengar på en investering som med stor sannolikhet är mycket olönsam ger det kommande generationer mindre resurser att lägga på klimatåtgärder och bostäder såväl som transporter.

 

Åsa Hansson, docent i nationalekonomi, Lunds universitet
Andreas Bergström, vice vd, Fores

Läs Åsa Hanssons och Andreas Bergströms första artikel här.

Läs repliken från infrastrukturminister Anna Johansson här.

Läs repliken från tre miljöpartister här.

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Tyck till