ANNONS:
Till Di.se
Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Peje Emilsson: Välfärdsutredningen hotar hela näringslivet

  • Kunskapsskolans grundare och ägare Peje Emilsson. Foto: Jesper Frisk

DEBATT. Ilmar Reepalus utredning om vinst i välfärden har mött mycket kritik, men regeringen har hittills försvarat den. Det vore ett misstag att underskatta Ilmar Reepalus politiska drivkraft och förmåga, skriver Peje Emilsson, grundare och ägare av Kunskapsskolan.

Så här kan man sammanfatta ett antal diskussioner jag har haft med politiker och företagsledare om Ilmar Reepalus utredning:

”7 procent plus statslåneränta. Då får du ju kvar 7 kronor av varje hundralapp. Det måste väl räcka?”

Det ligger möjligen en del i det. Problemet är bara att det inte alls är vad Reepalu föreslår.

Förslaget är inte att företag ska kunna behålla 7 kronor av varje hundralapp i intäkter. Eller 7 kronors avkastning på varje hundralapp som finns investerat i företaget. Förslaget är 7 kronor i avkastning på varje hundralapp av så kallat ”operativt kapital” som är en helt irrelevant bas för att beräkna avkastning, givet att avsikten inte är att strypa företagandet i sektorn.

Exempelvis skulle Kunskapsskolans tillåtna rörelsemarginal bli 0,2 procent, det vill säga 20 öre per hundralapp.

Det är inte ett vinsttak. Det är ett vinstförbud.

TV4 gjorde nyligen ett reportage om en förskola som omsatte 94 miljoner kronor och som gjorde ett rörelseresultat om 5 miljoner. Med Reepalus förslag blev allt över 190.000 kronor ”övervinst”. En högst modest rörelsemarginal om 5 procent sänktes till 0,2 procent.

En vårdcentral i Tensta omsatte 6,5 miljoner kronor med ett överskott på drygt 430.000 – en rörelsemarginal på 6,6 procent. Högsta tillåtna vinst för vårdcentralen blir 14.000 – en rörelsemarginal om 0,2 procent.

Utgångspunkten för en diskussion kring Reepaluutredningens konsekvenser är därför inte vad som händer vid ett vinsttak, utan vad som händer vid ett vinstförbud.

Jag tillhör dem som har sagt mig vara övertygad om att pragmatiska politiker kommer att lägga Reepalus förslag i papperskorgen. Konsekvenserna för elever, föräldrar, patienter, boende, medarbetare, investerare och andra blir helt enkelt för dramatiska. Jag har inte trott att seriösa och pragmatiska politiker skulle välja att utsätta hundratusentals människor för ett socialistiskt experiment.

När jag lyssnar till Ilmar Reepalus populistiska argumentation och ser hur långt den trängt in i regeringen är jag inte lika säker. Att delar av alliansen dessutom svajar ökar min osäkerhet. Det vore ett misstag att underskatta Ilmar Reepalus politiska drivkraft och förmåga.

Han rider högt på den våg av propaganda som gjort att svenska folket tror att välfärdsföretagens vinstmarginal ligger över 30 procent i stället för verklighetens 5 till 7 procent.

Jag är övertygad om att Ilmar Reepalu är fullt medveten om konsekvenserna av sitt förslag. Han vet att det skulle innebära slutet för privata företag i välfärdssektorn, men också för valfriheten i vården och skolan. Det många tror är oavsedda konsekvenser av utredningen är antagligen dess fullt medvetna avsikt.

Kunskapsskolan startade för 15 år sedan. Vi hade en pedagogisk idé om personligt utformad utbildning. Vår utgångspunkt var att alla människor har lika värde, men att alla också är olika. Och att det skulle vara basen för vårt sätt att driva skolor.

Under våra första fem verksamhetsår uppgick de samlade förlusterna till 103 miljoner kronor. Det tar – vilket Reepaluutredningen helt bortser från – tid att bygga företag.

Från år sex har vi visat svarta siffror och vi har i dag 36 skolor med över 12.500 elever i Sverige.

Under 2015 omsatte vi 1.028 miljoner kronor med ett rörelseresultat om 41 miljoner. Enligt Reepalus sätt att räkna blir 39 miljoner av dessa ”övervinst”. Vi får behålla 2 miljoner.

Utredningen bortser från att den avkastning som verksamheten ger i dag är beroende av de värden som har skapats under företagets hela historia. Det handlar om medarbetare och organisation, utveckling av den pedagogiska plattformen, tekniska lösningar och – framför allt – kunskap om hur man startar och driver skolor som föräldrar och elever efterfrågar. I praktiken dödar utredningen varje långsiktig tanke om att utveckla en ny och bred skolverksamhet, för att inte tala om den innovation som välfärdssektorn behöver.

Är det någon som tror att det går att driva en verksamhet långsiktigt med en vinstmarginal om 20 öre per hundralapp?

Jag har pratat med regeringsledamöter som försöker lugna mig och menar att Reepalus utredning är en utredning och ingen proposition. Men jag hör samtidigt vår statsminister fördöma välfärdsföretag på börsen. Jag lyssnar på LO, vars språkbruk i stort ligger i linje med Vänsterpartiets och på Ardalan Shekarabi som säger att ”vinst är stöld”.

Populism, rädsla och individuella profileringsambitioner driver nu fram en näringslivsfientlig retorik som naturligtvis berör mer än bara välfärdsföretagandet.

Många entreprenörer och företagare lever i föreställningen att detta inte handlar om dem. Det är naivt. Ett principgenombrott på ett område kommer att öka risken för ett genombrott på andra. Detta rör hela det svenska näringslivet. Nästa gång är det ”övervinsterna” i andra delar av ekonomin som ska regleras.

Demoskop ställde i våras frågor till 4.000 kommunpolitiker. 20 procent vill ha vinstförbud för produktion av skolböcker, 21 procent för företag som har hand om driften av it-system på skolor och sjukhus. 22 procent tycker inte att företag som städar offentliga lokaler ska få göra vinst.

Förverkligas Ilmar Reepalus vinststopp för företag inom vård, skola och omsorg är steget inte långt till att också andra företag kan komma att drabbas.

Av Dagens Samhälles rapport ”Den offentliga marknaden” framgår att den offentliga sektorn 2015 köpte varor och tjänster från näringslivet för cirka 1.000 miljarder kronor. Överlägset största bransch var byggande och teknikkonsulter (150 miljarder). Därefter kom it-tjänster (47 miljarder) och kollektivtrafik (43 miljarder). Välfärdsbranscherna skola, vård och omsorg svarade tillsammans för 110 miljarder, alltså endast drygt en tiondel av de offentliga inköpen.

Det är alltså inte bara företag inom välfärdsektorn som bör läsa utredningen och räkna ut vad Reepalus definition av ”övervinst” skulle betyda för dem om förslaget blir verklighet.

Alliansen – och SD – har sagt tydligt nej till Reepalus förslag. Det är bara att hoppas att den inställningen ligger fast.

Skulle Reepalus idéer bli verklighet står socialdemokratin inför utsikten att behöva ta över 4.000 skolföretag med 340.000 elever och 12.000 vårdföretag med bland annat 23 miljoner årliga läkarbesök.

Jag är inte övertygad om att socialdemokratiska landstings- och kommunpolitiker är beredda att hantera en sådan situation.

Peje Emilsson, grundare och ägare, Kunskapsskolan

Tyck till