ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

Lotta Engzell-Larsson: Privata välfärdsbolag befriade medborgarna

  • Foto: Oskar Omne

LEDARE. Debatten om privata bolag i välfärden fortsätter, men tar nya vägar.

En sådan är att underminera välfärdsbolagen genom att driva tesen att de inte tillför något värde. Det gör Per Molander i rapporten "Dags för omprövning", som Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) publicerade nyligen.


Per Molander har bland annat varit generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringar, och har stor erfarenhet av policyfrågor. Han har också ett djupt patos för jämlikhet och har tidigare skrivit boken "Ojämlikhetens anatomi" (Weyler förlag, 2014), som går ut på att de ojämlikheter vi föds med förstärks under livets gång.

Molander presenterar ett gediget material, men hans slutsatser är mer politiska än rent analytiska. Han menar att privatiseringarna inom utbildning, hälso- och sjukvård samt socialförsäkringar har misslyckats. Ett av argumenten är att hela produktivitetsvinsten stannar hos utföraren, men det är en statisk syn. Om bolagets lönsamhet drar i väg kan beställaren använda det i förhandlingen och hålla tillbaka priset.

Författaren anser inte heller att det är privatiseringarna i sig som ligger bakom de bromsade kostnaderna utan det ökade utbudet. Men privatiseringar är det mest effektiva sättet att få ökat utbud. Kommunala verksamheter har inga incitament att mäta sig mot varandra.

När det gäller skolan pekar Per Molander på att friskolorna har inflaterat betygen, vilket är helt sant men lätt att åtgärda genom central rättning av nationella prov. Han konstaterar att friskolor drar till sig de bästa eleverna, och att detta är orsaken till att de har bättre resultat än de kommunala, inte att skolorna är bättre. Det är dock bara en gissning. En skola kan ha både en mycket effektiv pedagogik och studiemotiverade elever.

Eftersom forskningen säger att lågpresterarna gör bättre ifrån sig om de är i samma grupp som högpresterarna är den reflexmässiga svenska slutsatsen att gruppen ska sättas före individen. Men det tål att diskuteras om skolan ska vara ett jämlikhetsverktyg på det sättet. Däremot ska den erbjuda likvärdig utbildning.

Molander är kritisk mot New Public Management (NPM), som har spelat en viktig roll i utvecklingen av välfärdssektorn. NPM går ut på att styra offentliga verksamheter enligt marknadsekonomisk modell, med tydliga mål och budgetdisciplin. När Socialdemokraterna på 1980-talet anammade NPM var målet att ta kontroll över en offentlig sektor som hade börjat leva sitt eget liv, den växte och var väldigt svårstyrd. Kostnaderna steg, och medborgarna kände sig alienerade.

Man bör utvärdera politiska vägval. Men det var politiskt ansvarsfullt, både att försöka bromsa kostnaderna, och att lyssna till opinionen som krävde mer medborgerligt inflytande. Det Molander har rätt i är att det ofta, framför allt under de senare privatiseringarna, saknades en ordentlig konsekvensanalys. Men det är svårt att se att det hade blivit bättre av att inte göra någonting alls.

Per Molander har några radikala förslag. Han vill höja taket i socialförsäkringarna så att avtalsförsäkringar blir onödiga. Skrota PPM. Upphandla assistanstjänster så att användarna får ett begränsat urval. Låt landstingen välja graden av valfrihetssystem. Förstatliga skolan igen.

Alla dessa skulle omfamnas av Vänsterpartiet. Men inget av förslagen skulle självklart förbättra kvaliteten i tjänsterna. Möjligen skulle man få stopp på bedrägerierna inom assistansbolagen. PPM diskuteras för närvarande, men det finns troligen inget stöd i riksdagen för ett beslut om att lägga ned systemet.

Vid en utvärdering av dagens situation bör man hålla i minnet att det tidigare helt offentligt drivna välfärdssystemet inte var så väl fungerande som en del minns det. Vi borde i stället fokusera på att hitta sätt att styra upp och mäta resultatet i dagens verksamheter.

Upphandlaren sätter ribban för kvaliteten. Resultatet är viktigare än driftsformen. Man ska inte tro att det är lättare att lägga ned en kommunal verksamhet än att säga upp ett avtal med ett privat bolag. Tvärtom.

Tyck till