ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Debatt

Livsmedelsföretagen: Matstrategi utan industri

  • KAFFE I VÄRLDSKLASS. I Sveriges matexport ingår också industriellt förädlade produkter, som kaffe och ett världsberömt vodkamärke. Detta borde avspeglas i regeringens officiella livsmedelspolitik. Foto: Claus Gertsen

DEBATT. Regeringens matstrategi präglas av att det är jordbruksintressen som definierar vad som räknas till livsmedelssektorn. Sverige har fina livsmedelsindustriföretag som är en förutsättning för att jordbruket ska ha en kommersiell framtid, konstaterar Marie Söderqvist, Lars Appelqvist och Anette Rosengren, Livsmedelsföretagen.

I veckan presenterade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht regeringens nya livsmedelsstrategi. Den har gått från att vara en strategi till att bli ”strategiska mål”. En liten språklig glidning kan tyckas, men i själva verket handlar det om att dokumentet som skulle ta Sverige från en krympande livsmedelsproduktion till en växande, i stället blivit ett dokument som tydligt illustrerar branschens många problem.

Det råder inte ens någon enighet om vad som egentligen ska räknas som att tillverka mat och dryck. Av tradition är det LRF och bönder som givits privilegiet att definiera livsmedelssektorn. Det har lett att det som kallas livsmedelspolitik i Sverige kretsar runt bondgården, och angreppssätten och frågorna är mycket traditionella: gödselskatt och djurhållningsregler, och den forskning som diskuteras är växtförädling och djuravel.

Men den riktigt omfattande tillverkningen av mat och dryck sker inte på bondgården. Den sker i industrin. Svensk livsmedelsindustri producerar årligen mat och dryck för ett värde av 180 miljarder kronor. Vi tillverkar och säljer industriproducerad mat till resten av världen för ungefär 50 miljarder. Det är mer än vad exempelvis stålindustrin exporterar.

Sverige är duktigt på att göra kaffe. Vi importerar en råvara och sedan gör vi om den till en välrostad, välmalen produkt som sedan säljs på en global marknad. Bara värmländska Löfbergs förser Europa med 3,7 miljarder koppar kaffe varje år. I Sverige gör vi en av världens bästa vodkor. Det är en hypermodern, effektiv och hållbar produktion som gör att bargäster jorden över köper 100 miljoner liter Absolut årligen. Findus är, i några månader till, en supermodern och högeffektiv anläggning med en av världens bästa frysanordningar. Findus historia visar med all önskvärd tydlighet att vi kan skriva och ta fram strategier och utredningar i all oändlighet om hur vi ska odla saker.

Men utan en innovativ, ekonomiskt lönsam och exportinriktad industri som kan förädla ärtorna, rödbetorna, mjölken, vetet och morötterna så kommer det inte att finnas några kommersiella motiv att ha kvar lantbruket.

Modernt och välfungerande lantbruk står inte i motsatsställning till effektiv och ekonomiskt stark industri, tvärtom. Problemet är att allt politiskt fokus – oavsett om det handlar om forskning, kompetensutveckling eller förenklingar av lagar och regler – hamnar inom jordbruket, och det är inte vägen framåt i dagens superglobala och högteknologiska värld.

Ska vår svenska livsmedelsindustri nå dit svensk bil-, gruv- och skogsindustri nått måste vi släppa greppet om grepen, titta ut i världen och försöka lära oss av länder som lyckats göra sin livsmedelsindustri modern och lönsam.

Nederländerna, som leder den kampen, har forskningscentrum där staten finansierar hälften av alla kostnader och där målsättningen inte är att jobba med Nederländernas bästa forskare, utan med världens. Irland har gått från att producera jordbruksråvaror till att förädla sina produkter och sälja dem på en global marknad. När de skrev sin livsmedelsstrategi tog de hjälp av några av världens ledande forskare från Harvard.

Samtidigt som Scania och Volvo kan samarbeta om ny teknik för förarlösa bilar diskuterar vi i stället exakt på vilket sätt man får gödsla på åkrarna. I livsmedelsstrategin borde man istället ha funderat på hur traktorerna kunde blivit förarlösa.

I gruvan i Boliden är det robotar som bryter malm i stället för svettande, smutsiga män i hjälm. Hade den svenska gruvindustrin inte ställt om och tänkt ny teknik, forskning och digitalisering hade den inte funnits kvar i Sverige.

Vi måste satsa på avancerad forskning som knyter ihop livsmedelssektorn med det senaste inom medicin, digitalisering och förpackningar. Politiken måste bistå med vägar för den avancerade forskningen att möta industrin och skapa produkter, utan att drunkna i motstridiga regelverk som försvårar innovationen inom livsmedelssektorn.

Att exportera mat är svårt och kräver närvaro på andra platser. Sverige har en halv tjänsteman som jobbar med matexport, han sitter på ambassaden i Kina och vi delar honom med skogen. Danmark, som vi ofta konkurrerar med när vi vill ut i världen, har ett tiotal statligt finansierade matambassadörer runt om i världen. När officiella delegationer åker ut i världen och ska representera Sverige finns nästan aldrig livsmedelsföretag med i resesällskapet.

Det är bra att landsbygdsministern sätter maten på den politiska kartan. Det hade varit ännu bättre om man vågat ta fler och rejälare steg mot modernitet och nytänkande. Den svenska livsmedelsindustrin producerar fantastisk mat men vi måste precis som de andra svenska framgångsrika näringsgrenarna våga ta klivet in i en ny, digital och global värld.

Förhoppningsvis tar regeringen till sig den insikten och fångar dessa möjligheter i de handlingsplaner som ska bli den egentliga livsmedelspolitiken.

 

Marie Söderqvist, vd, livsmedelsföretagen
Lars Appelqvist, styrelseordförande, Livsmedelsföretagen
Anette Rosengren, vice styrelseordförande, Livsmedelsföretagen

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

 

Tyck till