ANNONS:
Till Di.se
Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Fyra forskare: Ny industripolitik krävs för att minska utsläppen

  • RÖKIGT. För att nå framgång behöver industrin tillföras mer medel till forskning och innovation, skriver forskare från Lund. Foto: Pontus Lundahl

DEBATT. Omställningen av transport- och energisektorn går fort och koldioxidutsläppen minskar. Samtidigt ökar utsläppen från industrin. För att en nollvision inte bara ska fördyra och driva produktion ut ur landet behövs en politisk styrning, skriver forskare från Lunds universitet.

Basindustrin är viktig för nå Sveriges långsiktiga klimatmål. Den står idag för 31 procent av den svenska energianvändningen och för 30 procent av koldioxidutsläppen. Hållbar industriproduktion utan utsläpp av växthusgaser kräver en ny industripolitik som inriktas på långsiktiga teknikskiften och strukturell förnyelse.

Dagens fokus på kortsiktig kostnadseffektivitet och skyddande åtgärder, till exempel undantag från skatter eller gratis tilldelning av utsläppsrätter, skapar inte förutsättningar för detta.

Samhället behöver basmaterial såsom stål, glasull och polyeten. Inte minst är dessa material viktiga för att göra utsläppsminskningar möjliga i andra sektorer, exempelvis genom stål i värmeväxlare och bränsleceller, glasull som byggnadsisolering, eller polyeten för elektrisk isolering av kablar till vindkraftparker. I takt med att utsläppen minskar från energi, bebyggelse och transporter så ökar nu intresset för utsläppen från materialproduktionen och basindustrin.

Svensk industri ligger i framkant internationellt. Exempel på detta är Stenungsundsklustret, med sin vision om Hållbar Kemi 2030, och initiativet för vätgasreduktion i järnframställningen (Hybrit-projektet med SSAB, LKAB och Vattenfall).

Sverige har god tillgång på malmer, bioråvara och förnybar el, och hög teknisk kompetens och innovationskraft. Det finns därför goda förutsättningar att vara ledande i utvecklingen av nya fossilfria processer, råvaror och material. Tack vare en koldioxidsnål energiförsörjning är utsläppen redan relativt låga per producerad enhet, vilket kan vara en konkurrensfördel.

Sverige har tagit på sig ett ansvar för att nå nära nollutsläpp. Industrin delar detta ansvar, men kan inte ensam driva utvecklingen. Det krävs statlig samverkan och styrning för att skapa förutsättningar för investeringar i produktion och marknader för fossilfria material.

I dag publicerar vi rapporten Nollutsläpp i basindustrin – förutsättningar för en ny industripolitik, tillsammans med sju andra medförfattare inom systemanalys, ekonomi, statsvetenskap, innovationsstudier och geografi. Nollutsläpp är resursmässigt och tekniskt möjligt men det innebär stora investeringar, ökade produktionskostnader och dyrare material.

Samtidigt har basindustrin ofta små eller varierande marginaler och möter en stark internationell konkurrens. Klimatomställningen är därför inte enbart en teknisk utan också en industripolitisk fråga.

En ny industripolitik måste utvecklas för att nå klimatmålen utan att industrin läggs ned och problemen skjuts över till andra. Historiskt har stora miljöförbättringar gjorts men inte som en integrerad del av industripolitiken utan snarare som ett tillägg genom miljötillstånd och andra regleringar.

Begreppet industripolitik har efter 1970-talet präglats av misstro och förknippats med satsningar som till stor del uppfattats vara missriktade. En ny politik för basindustrin behöver ta en tydlig riktning mot nollutsläpp. En sådan politik är inte konserverande utan inriktad på teknikskiften och förnyelse.

Forskning och innovation kommer att vara fortsatt viktigt i den nya industripolitiken. Basindustrin får i dag relativt lite medel för forskning och innovation i relation till dess betydelse för energisystemet, utsläppen av växthusgaser, svensk ekonomi och export. Det är först på senare tid som regeringen och berörda myndigheter visat intresse för de mer radikala teknikskiften som behövs för att basindustrin ska nå nollutsläpp.

För att nå framgång behöver det tillföras mer medel till forskning och innovation och samverkan mellan industrin, högskolor och forskningsinstitut behöver förstärkas.

Det behövs nya former för offentlig-privat samverkan och riskdelning samt utveckling av regelverk och finansieringsmodeller. Incitament till exempel i form av innovationsupphandling, kvotplikt eller annan reglering kommer att behövas för att skapa marknader för fossilfria och återvunna material.

Likaså behöver internationella avtal kring frihandel och klimat samordnas och anpassas för att det ska vara möjligt för ambitiösa industrier att i större skala förändra produktionstekniken i riktning mot nollutsläpp.

En viktig fråga är hur olika former av nödvändiga teknik- och marknadsstöd kan användas utan att vara i strid med statsstödsregler eller leda till subventioner av privata företag. Samarbeten mellan det offentliga och näringslivet har historiskt varit viktiga för teknikskiften, strukturomvandlingar och samhällsutvecklingen.

Sådana samarbeten innebär också risker, till exempel att befintliga dominerande aktörer får alltför stort inflytande på policyutvecklingen. Det är också viktigt att beakta hur risker och potentiella vinster fördelas mellan det offentliga och näringslivet. Om det offentliga går in med olika former av stöd och gör riskavlyft bör staten också få del av framtida vinster, till exempel genom att säkerställa skatteintäkter från dessa vinster.

I ljuset av den historiska utvecklingen kring industri-, energi-, miljö-, samt forsknings- och innovationspolitiken, och inte minst historisk offentlig-privat samverkan, förefaller Sverige ha goda förutsättningar att vara ledande i utvecklingen av en framtida basindustri med nollutsläpp. Höga klimatambitioner präglar såväl politik som näringsliv och därmed finns en gemensam syn på riktningen i utvecklingen. Det finns ett starkt tekniskt kunnande hos industri och högskolor och även institutionell kapacitet hos myndigheter och offentlig förvaltning att hantera en omställning.

De stora förändringar av energisystemet och de miljöförbättringar som har skett historiskt kan betraktas som resultatet av systeminnovationer av liknande slag som behövs framöver för nollutsläpp i basindustrin.

En ny industripolitik för sådan systeminnovation innebär en bred ansats som mobiliserar teknik, marknadsmekanismer, regleringar och sociala innovationer. Det inbegriper för basindustrin även att navigera frågor kring internationell konkurrens, frihandel, statsstödsregler och internationell klimatpolitik.

 

Lars J Nilsson, miljö- och energisystem
Bengt Johansson, miljö- och energisystem
Annica Kronsell, statsvetenskap
Fredrik NG Andersson, nationalekonomi
Samtliga vid Lunds universitet

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Tyck till