ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

Frida Wallnor: Svensk säkerhetspolitik gynnar ryska intressen

  • MEDVIND. Rysslands president Vladimir Putin har haft många anledningar att fira den senaste tiden, inte minst efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet. Foto: Sergei Karpukhin

LEDARE. Det går bra nu, Vladimir Putin. Med Donald Trumps vinst i det amerikanska valet kunde den ryska presidenten bocka av en viktig strategisk seger i den pågående maktkampen mot väst – ett valresultat som redan skakat om grundbultarna i den europeiska säkerhetsordningen.

I samma protokoll återfinns dessutom Moskva-vänliga presidenter i både i Bulgarien och Moldavien efter helgens båda val och liknande resultat kan väntas i Österrike om några veckor.

Ingen ska dock inbilla sig att detta är en slump. Det är tydligt att Ryssland har flyttat fram sina positioner medan EU, USA och den transatlantiska länken står svagare än på länge.

Det handlar både om militär framfusighet och om effektiv psykologisk krigsföring.

Utplaceringen av Iskander-robotar i Kaliningrad är ett tydligt exempel på det förstnämnda. Hackerattacken mot Demokraternas mejlserver under valkampanjen i USA ett exempel på det sistnämnda. Lägg till det finansieringen av högerextrema partier och kandidater runtom i Europa och ett utbrett system av ”nättroll” som förvränger människors bild av verkligheten till att passa ryska intressen.

Det mest oroande är att ryssarna tycks ha passerat gränsen för när de inte längre bryr sig om de blir påkomna med att bryta mot regler och konventioner. Putin verkar tyvärr ha noterat att västvärlden står splittrad och oförmögen att agera.

Allra tydligast blir detta på informationsområdet. Trots att den amerikanska underrättelsetjänsten slagit fast att Ryssland låg bakom attacken mot Demokraterna får det inga konsekvenser. Putin blånekade. Och Donald Trump vann valet.

EU är heller inget under av handlingskraft just nu. På veckans försvars- och utrikesministermöte diskuterades bland annat möjligheten att bättre samordna medlemsländernas försvarsförmågor för att öka effektiviteten – något som vore välkommet mot bakgrund av den ökade oro som Trumps seger har skapat, men också de senaste årens minskade försvarsanslag runtom i regionen.

Men det är tydligt att splittring snarare än ökat samarbete är årets tema i Bryssel. Även detta passar Putins agenda. Utan enighet blir det inga nya sanktioner som ett svar på de ryska krigsbrotten i Syrien. Dessutom ställer sig allt fler EU-länder tveksamma till att förlänga de Krim- och Ukraina-relaterade sanktionerna. Släpper både president Trump och EU dessa sanktioner vore det den ultimata triumfen för Putin.

Sverige är dock ett föredöme när det gäller stödet till Ukraina och till fortsatta sanktioner mot Ryssland, vilket framgick med all tydlighet under president Petro Porosjenkos besök i Stockholm på måndagen.

Men frågan är hur stor nytta vi skulle ha av Porosjenko om det var Sverige och inte Ukraina som nästa gång drabbades av Rysslands aggressioner. Hur skulle EU:s splittrade medlemsskara agera? Och hur solidarisk skulle kommande amerikanska överbefälhavare vara mot ett avlägset icke-Nato-land?

Svaret är att vi inte vet. Och inget talar för att vi heller kommer att få klarhet förrän vi går med i Nato och ökar försvarsanslagen. Först då kan vi räkna med militärt stöd.

Det här är något vi egentligen visste redan innan Trump vann presidentvalet. Men hans uttalanden har på ett smärtsamt sätt tydliggjort den svenska sårbarheten. Vi har varken Nato-medlemskap eller tillräckliga försvarsanslag. Varför skulle USA under ledning av Donald Trump försvara Sverige?

Den svenska regeringen har dragit slutsatsen att utgången i USA-valet ytterligare har stärkt argumenten för att stå utanför Nato. Det är svårt att förstå logiken.

Än vet vi inte vad som väntar efter presidentinstallationen den 20 januari men vi kan anta att vi kommer att leva i en mer osäker värld än vad vi har upplevt under Barack Obamas åtta år vid makten. Det kommer att ge Ryssland förutsättningar att ta sig nya friheter i närområdet och ge fortsatt medvind i rekryteringen av anhängare.

I en sådan värld ska Sverige inte bidra till splittringen i väst genom att stå utanför den enda sammanslutning som har potential att stå upp mot Ryssland. Nato är den enda vägen framåt.

Tyck till