ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

De viktigaste siffrorna handlar om barns rörelse

  • Foto: TT/Di

Det finns mer eller mindre alarmerande rapporter och mer eller mindre allvarliga trender. Den mest alarmerande och mest allvarliga handlar inte om långtidsarbetslösheten hos nyanlända, bristen på långräckviddigt luftvärn eller något annat av de mörka ämnen som dominerar just nu, utan om barns rörelse.

 

 

Ämnet är politiskt och socialt känsligt eftersom det sista en stillasittande ungdom behöver är en skuldbeläggande debatt. På samma sätt som Sverige länge teg om de ökande ohälsotalens effekt på sjukskrivningarna är barns och ungdomars bristande motion ett märkligt frånvarande ämne.

Många lever också i tron att problemet löser sig självt. Visst är villaområdena tomma på lekande barn, men låt barn vara barn så ordnar det sig.

Det är ingen bra lösning, visar en bedövande faktainsamling förmedlad via folkhälsoforskaren Daniel Berglind på Karolinska institutet. Så här ligger det till:

•Alla sitter mycket mer i dag än för bara några år sedan. Sedan år 2000 har hela befolkningens stillasittande ökat från 25 timmar i veckan till över 50 timmar. Alla rörelseaktiviteter har sjunkit. Vi rör oss mindre på arbetet, på fritiden, på resor och vi tränar mindre.

•Rörelse hos barn följer med. I Sverige är barn fysiskt inaktiva 69 procent av den vakna tiden.

•Inaktiviteten ökar när barnen börjar skolan. Under förskoleåren är den fysiska aktiviteten på en hygglig nivå för att stadigt gå ner under hela skolgången, särskilt hos flickor.

•Inaktiviteten ökar också i hemmen. Mätningar av svenska 4-åringar visar på bra aktivitet måndag till torsdag, sämre under fredagen och som minst rör man sig på helgen.

•Skolgymnastiken kompenserar generellt inte stillasittandet och prioriterar ofta annat än rörelse. En svensk normal idrottslektion innehåller 15 minuters fysisk aktivitet, resten är vila.

För den händelse någon tvivlar på goda effekter av rörelse har samma forskare ställt samman följande:

•Risken för att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar, cancer, demens, diabetes eller övervikt minskar med 30 procent vid en måttlig nivå av fysisk aktivitet. Den nära halveras om man tränar ordentligt.

•Sambandet mellan träning och skolresultat är starkt, särskilt i matematik, språk och läsning.

•Fysisk aktivitet hos barn förebygger risken för depression och ensamhet, bygger upp ben- och muskelstyrka, ökar lung- och hjärtkapacitet och håller kroppsvikten på en hälsosam nivå.

WHO rekommenderar 60 minuters måttlig fysisk rörelse per dag för barn. Med det menas utomhuslek, bollspel, gång och träning. Minst tre gånger i veckan bör barn öka intensiteten och komma upp rejält i puls, motsvarande ett löppass. Ganska få barn når WHO:s mål. Det saknas svenska studier men i Danmark som har en livsstil som liknar vår är det 10 procent av pojkarna och 2 procent av flickorna i åldrarna 9-10 år som rör på sig en timme varje dag. I USA är det ännu sämre, vilket är en klen tröst.

De försämrade skolresultaten beror på många sammanfallande faktorer, men det är märkligt att skärmarnas genombrott i barnens liv och den snabbt fallande kurvan på fysisk rörelse inte analyseras mer.

Vad ska man göra åt detta? Livsstilsliberalerna och spelindustrin skrämmer slag på varje politiker som vågar och hänvisar till individens eget val och ansvar. Det finns självklart där. Var och en har och ska ta ansvar för sin egen hälsa. Ett ansvarsfullt föräldraskap bör innebära att barn rör på sig och lär sig leka utomhus.

Men det är milt uttryckt lättare sagt än gjort. Politiken och den kollektiva lösningen måste till för att det ska hända. På samma sätt som det är självklart för barnahälsovård och skola att banka in vikten av tandborstning borde samma institutioner ta ett ansvar för barns motion. Sverige har ett unikt redskap i den professionella och väl utbyggda förskolan. Använd den ännu mer.

Grundskolan har ett särskilt ansvar och troligen måste idrottsämnet få ett nytt uppdrag. Som namnet antyder ägnas skolämnet idrott i alltför hög grad åt att introducera olika idrottsgrenar, vilket är bildande, men förfelar syftet. Det är mer effektivt med ett renodlat gympapass med puls och styrka. Dessutom är det mer demokratiskt. Alla kan inte spela boll eller hoppa högt, men alla kan genomföra ett normalt gympapass. Om grundskolan skulle genomdriva WHO:s rekommendationer med hjälp av gympa skulle svensk barndom revolutioneras.

Friskis&Svettis gjorde underverk och fick 40-talisterna att komma i gång i början på 1980-talet. Bättre träning finns inte. Kommuner bör upphandla ungdomsverksamhet av Friskis eller liknande förening så att barn och unga kan gå på gympapass efter skolan. Rekrytera niondeklassare som gympaledare så kommer resten efter.

Slutligen bör vuxna föregå med gott exempel. Barn gör vad föräldrar gör, inte vad de säger. Cykla, gå eller springa till jobbet bör vara norm när det är möjligt. Hota med uppsägning om inte arbetsgivare ordnar omklädningsrum. Återintroducera den gamla vandringskulturen. Gå kvällspromenader och söndagspromenader. Så här års kan man till exempel lyssna på koltrasten.

Tyck till