ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Ledare

Dämpa tonläget för att kunna bilda nästa regering

Di publicerade i måndagstidningen en pedagogisk uppställning över alla låsningar i regeringsfrågan. Aktörerna talar som om de traditionella blocken kan få egna majoriteter. Eftersom det inte går - utan en extrem förskjutning i väljarkåren - har varken alliansen eller Socialdemokraterna svar på hur de kan bilda regering efter nästa val.

 

 

 

Den avgörande faktorn i alla varianter är Sverigedemokraterna, som i kraft av sin storlek får möjlighet att blockera kommande regeringar. Om Annie Lööf vill regera med alliansen, eller om Stefan Löfven vill regera som nu, måste de förhålla sig till SD på ett sätt som gör att de inte får partiet emot sig.

Alternativet är en blocköverskridande majoritetsregering. En sådan har fördelar, men också nackdelar. Bland annat tycker allianspartierna och S olika om centrala frågor och de kommer att behöva svika sina väljare för att samarbeta. Den gör också SD till det viktigaste oppositionspartiet och den rollen förstärks om väljarna uppfattar att mittenregeringens centrala idé är att utesluta SD från inflytande, alltså ett slags super-DÖ i regeringsform.

Eftersom decemberöverenskommelsen numera anses så misslyckad är det överraskande att så många vill upprepa misstaget. Att adla SD till majoritetsregeringens huvudmotståndare har stora risker.

Då är det bättre för demokratin och för sakfrågorna att erkänna beroendeförhållandena i riksdagen och dämpa tonläget något. Nästa regering bör bildas av den konstellation som tolereras av riksdagen och som har bäst förutsättningar att få igenom sin politik. Men även den måste kunna hitta samarbeten åt olika håll och med alla partier. Hur ska det gå till?

En möjlig modell är denna mandatperiods framgångar med försvarsberedningen, energikommissionen och överskottsmålskommittén. Här fick även SD vara med på samma villkor som alla andra partier. Alla var inte eniga om allt, särskilt inte SD, men alla var med.

En kommande minoritetsregering, till höger eller till vänster, skulle kunna utlysa några väl valda områden där en bredare riksdagsförankring är nödvändig och bilda samarbetsgrupper med alla för frågan relevanta riksdagspartier.

Inget parti diskrimineras, alla riksdagsmandat är lika mycket värda, och sakfrågegemenskaper har företräde. Vi kan kalla det för en samarbetsregering.

Tyck till