ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Debatt

Benjamin Dousa: Centerpartiet är fortfarande ett stödparti till regeringen

  • VILL FÖRÄNDRA. Den senaste tiden har vinstdebatten helt spårat ur, där vinst nästan definitionsmässigt utmålas som girigt och fult, skriver Benjamin Dousa, förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet. Foto: Björn Lindgren

REPLIK. I lördagens Di skrev Centerpartiets ledare Annie Lööf om att alliansen inte bör acceptera en socialdemokratisk statsminister om allianspartierna tillsammans är större än S. Det är ett otillräckligt och alltför otydligt besked, menar Muf:s ordförande Benjamin Dousa.

I Dagens Industri (31/3) skriver Centerpartiets partiledare Annie Lööf om att statsministerposten inte naturligt ska tillfalla Socialdemokraterna om partiet blir mindre än Alliansen. Det är oroväckande att centerledaren inte kan ge ett tydligare besked än så. Redan i dag samlar Socialdemokraterna långt färre mandat än Alliansen. Annie Lööf behöver nu ta sitt förnuft tillfånga och fälla den nuvarande näringslivsfientliga regeringen.

Sveriges företagsklimat håller på att drastiskt försämras. Bara hittills har skattehöjningar om närmare 11 miljarder aviserats. Kemikalieskatt, flygskatt, bankskatt, försämrade 3:12 regler, kilometerskatt och ingen uppräkning av brytpunkten för den statliga inkomstskatten kommer att slå hårt mot vår konkurrenskraft. Dessutom har Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort upp med Sverigedemokraterna för att begränsa arbetskraftsinvandringen, vilket kommer att slå särskilt hårt mot bristyrken. Idag står byggindustrin för en substantiell del av Sveriges BNP-tillväxt, och med regeringens politik blir det ännu svårare att hitta kompetent personal.

Sverige var redan innan andra världskriget ett av världens rikaste länder. Vi blev rika under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal tack vare marknadsliberala reformer, stärkt äganderätt, låga skatter och fri handel inom och utom landets gränser. Det finns ingen naturlag som anger att vi i evighet kommer att förbli ett rikt land. Tvärtom ritar globalisering, automatisering och digitalisering varje dag om den ekonomiska kartan. Därför räcker det inte med att stoppa dåliga förslag från regeringen, utan Alliansens ambitionsnivå måste sträcka sig längre. En gemensam alliansbudget redan i vår skulle kunna stärka vår roll i världen som start up-nation, underlätta för nya fintech-investeringar och på allvar få igång bostadsbyggandet.

Just nu handlar hela den politiska diskussionen om problem: polisen, havererad integration, skenande vårdköer och PISA-siffror. Väl så, ett av politikens främsta syften är att lyssna till människor och ta till sig av samhällets problem. Men Alliansens existensberättigande och allianspartiernas samarbetsgrund handlar primärt inte om hur Polismyndigheten ska skötas på ett mer effektivt sätt utan om förhållandet mellan staten och individer, familjer och företag. Jag är politiskt engagerad eftersom jag i med- och motvind tror att politiken ska ha mindre att säga till om, och människor mer.

En gemensam allianspolitik och budget behöver i det lite längre perspektivet bygga på tre grundvalar.

Sverige måste vara ett land för talanger och experter. Vi ska ha världens mest liberala arbetskraftsinvandring för högproduktiva människor. På sikt behöver även inkomstskatterna vara platta. Redan i Alliansens valmanifest 2006 lovade man att värnskatten skulle avskaffas om de ekonomiska förutsättningarna fanns. På åtta år borde man klarat det. Men för att talanger överhuvudtaget ska kunna flytta till kreativa kluster måste städer tillåtas växa. Kommunpolitikernas makt över planprocessen, hyresregleringen och länsstyrelserna måste bort för att skapa plats för nya stadsbor.

För det andra måste Sverige vara ett land som uppskattar entreprenörer. Det ska vara smidigt och enkelt att starta och driva företag. Den senaste tiden har vinstdebatten helt spårat ur, där vinst nästan definitionsmässigt utmålas som girigt och fult. Tvärtom är det basen för all typ av välstånd.

Den tredje grundvalen – den mest fundamentala av dem alla – är att Sverige ska vara ett land för klassresenärer. Jag kommer själv från en familj med små ekonomiska förutsättningar, där släktens städfirma länge avgjorde mammas och min egen frihet. Det kräver att vi prioriterar de offentliga resurser vi har genom att se till att hela Sverige är tryggt och skolan fungerar.

De här tre grundvalarna är inte och kommer aldrig att bli den socialdemokratiska samhällsberättelsen. Det är bara Alliansens fyra partier som har förmågan och den ideologiska kompassen att både lösa samhällsproblem och skapa större utrymme för vanliga människor. Dock bygger detta på att Centerpartiet slutar agera stödparti åt Stefan Löfven.

Alliansens fyra partiers vilja att driva sin egen politik måste sluta handla om det femte oppositionspartiet. När Moderata Ungdomsförbundet för drygt ett år sedan lanserade kampanjen ’’Sänk regeringen!’’, var det ord och inga visor från många partikollegor till Annie Lööf. Nu när hon själv öppnar för att, med stöd av samma parti, rösta nej till Löfven i statsministeromröstningen och bryta ut delar ur budgeten är tongångarna inte desamma.

En paradgren för svensk borgerlighet har sedan 2006 varit att uppvisa en förmåga att styra landets ekonomi. Därför finansierar vi inte längre reformer med dynamiska effekter. Och därför borde vi också värna det nuvarande statsfinansiella ramverket. Centerpartiets framstressade lösning om att bryta ut delar ur budgeten får aldrig bli Alliansens svar i regeringsfrågan. Det gör Sverige svårt, om än omöjligt, att regera.

Dessutom sätter det fingret på Centerpartiets skenhelighet. Å ena sidan är det viktigare att signalera sin egen godhet än att ta ansvar, vilket omöjliggör en gemensam alliansbudget. Å andra sidan är man redo att med hjälp av Sverigedemokraterna fälla Stefan Löfven 2018w, utan att svara på vad som skulle hända därefter. Lägg därtill att exempelvis Högsby kommun i Kalmar län, inte alltför långt ifrån Annie Lööfs hemtrakter, styrs av Centerpartiet med aktivt SD-stöd. Helt utan någon tillrättavisning från partiledaren, trots att de rödgröna är större än Alliansen.

Jag vet att man egentligen inte får prata spelteori. Men Annie Lööfs kortsiktigt taktiserande försätter inte bara allianssamarbetet, utan hela Sveriges konkurrenskraft i fara.

 

Benjamin Dousa, ordförande Moderata ungdomsförbundet

Läs Annie Lööfs debattartikel här.

Läs replik från Magnus Ek, CUF, här.

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

 

Tyck till