ANNONS:
Till Di.se
Start Nyheter

Sommarbilen: Chipsen lyfter familjegården

På gården Larsviken odlar sjunde generationen lantbrukare över 550 potatissorter.
Men det är familjens chips som tagit företaget till nya höjder.

Förmiddagens potatisskörd har precis anlänt. Ute på gårdsplanen står åtta lådor à 450 kilo potatis redo för tvätt och sortering.

”Det här är en potatissort som heter Sarpo Mira, men den har vi inte mycket kvar av så snart blir det dags för Colleen, som egentligen är den vi äter som färskpotatis på midsommar”, säger Bitte Persson.

Sedan tidigt 1980-tal driver hon gården Larsviken tillsammans med maken Per Persson och brodern Bertil Larsson. De tillhör släktens sjunde generation som brukar marken här, ett litet lantbruk om 60 hektar, mitt i Sveriges potatistätaste region. Men på två punkter skiljer sig familjen Larsson/Persson från granngårdarna.

De odlar inte mindre än 550 olika sorter och stora delar av deras skörd förvandlas snabbt till chips.

”Men av de 550 sorterna finns det många som vi bara odlar en meter av för att hålla dem vid liv, eftersom vi vill vårda vår potatissamling.”

Det hela började för 15 år sedan när de bestämde sig för att bli grossister av sättpotatis för att få ytterligare ett verksamhetsben att stå på. Bland de potatissorter de fick tag på fanns ett flertal med udda utseende, vissa hade röda skal, andra en röd ring mitt i.

”Vi tyckte de var roliga och kom på att de kunde bli effektfulla chips. Så vi tog kontakt med en gård i Laholm som hade chipstillverkning där vi fick börja legotillverka 2006.”

I början var produktionen liten och såldes främst i den egna lanthandeln. Men med åren växte kundbasen av delikatessbutiker och lokala handlare så pass mycket att Bertil Larsson byggde ett eget chipseri på gården.

”När det var klart 2012 var det bara att börja chipsa.”

Inne i chipseriet är det varmt och klibbigt på golvet. Här snittas potatisen i en maskin som kan skära tolv kilo på tio sekunder. Sedan hälls potatisskivorna ner i en badkarsstor gryta med 140-gradig olja. Friterar gör man alltid i kallpressad rapsolja från Gunnarshög på Österlen. Men vilken potatissort som blir chips varierar över året. I bland kan chipsen till exempel vara blå när man öppnar påsen, då är de gjorda på sorten Violetta som plockas tidigare under året.

Allra sist kryddas chipsen. Från början gjorde Larssons chips bara i smaken lättsaltad, men nu finns fler smaker. I dag är det till exempel dill och gräslök som packas i påsar. Även ovanligare smaker som lakrits och sparris har man tagit fram.

Men innan chipspåsen, som pryds av en bild på pappa Ture Larsson, i dag 83 år, försluts, går man igenom chipsen och rensar bort de som är fula eller av annan anledning inte ska packas. De som sorterats bort slängs dock inte.

”Grisarna här har fredagsmys varje dag. De älskar chips och för oss är det viktigt att värna om kretsloppet.”

Hur ofta äter ni själva chips?
”Har man stått inne i chipseriet en hel dag kan jag lova att man inte är så sugen. Men det kan vara gott ibland på fredagskvällen.”

Hos Larssons chips sätter man en ära i att göra saker för hand. Det skapar både kontroll och sysselsättning, dessutom står hantverksmässigheten i bjärt kontrast till de masstillverkande konkurrenterna. I dag är en viktig del i företagandet också att certifiera andra odlingar och chipstillverkningar, enligt Svensk Sigills regelverk.

Småskaligheten och produktstoltheten var också en av anledningarna till att flygbolaget SAS valde ut Larssons chips till en ny satsning, där de sedan början av året säljer nordiska, lokalproducerade premiumprodukter på alla plan.

”Det är en fantastisk deal som uppstod efter att de hade hittat oss på en trädgårdsmässa. Men chipsen hade inte sålts mer än en månad när jag ringde upp och frågade om de skulle ha chips till 2018 också. Då blev de först lite ställda, men jag behövde ju veta hur mycket jag skulle sätta.”

För familjen Larsson/Persson har förädlingen av potatisen varit en förutsättning för att klara försörjningen i den allt tuffare lantbruksbranschen där priserna pressats de senaste åren.

”Handeln har blivit en så viktig aktör att många lantbrukare inte har något val än att sälja till slumppriser. Men egentligen är det helt galet, för i vilken annan bransch låter man köparen sätta priset?”

För att själva kunna styra över prissättningen har familjen hittills försökt förbli oberoende av stora kedjor. En chipspåse på 125 gram kostar 39 kronor i en delikatessbutik och på den nivån vill de gärna fortsätta hålla den.

”En påse Larssons chips kommer aldrig bli billig, för det är hantverk. Men den är bättre än många andra chips, det kan jag lova, för här producerar vi bara den mat vi själva vill äta.”

Tyck till