ANNONS:
Till Di.se
Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Martin Blomgren: Det hänger på priskartellen

  • Foto: Hasan Jamali/TT

Med ett pris som har lyft och amerikanska oljeproducenter som trampar på gasen ökar pressen på att hålla sams.

 

Den 25 maj riktas råvaruvärldens blickar på nytt mot Wien i Österrike när oljekartellen Opec håller sitt 172:e stormöte. Den här gången är det som omväxling med en enighet att försvara. Att Opec-länderna kommer överens har nämligen varit mer ovanligt än vanligt de senaste åren och kartellens överenskommelse om produktionsbegränsningar i november i fjol blev därför en märkeshändelse. Det var första gången på åtta år det hände och dessutom fick man med sig flera länder utanför Opec, däribland Ryssland, på uppgörelsen om ett dämpat utbud från årsskiftet.

Åtgärder som har satt tydliga avtryck i oljepriset. Nordsjöoljan Brent stack direkt iväg över 50 dollar fatet och har med viss möda hållit sig kvar där i år, medan priset på den amerikanska WTI-oljan ligger ett par dollar lägre per fat.

Högre priser som kompenserar för lägre volymer är logiken bakom kartellens uppgörelse, men allra mest gläds förmodligen de amerikanska oljeproducenterna. Amerikanerna agerar på egen hand och kan pumpa upp hur mycket olja de vill och ändå ta del av de högre priserna. Och vill man se en skolbokskurva över hur priset påverkar utbudet på en marknad kan man ta en titt på de amerikanska oljeriggarnas ned- och uppgång.

Den veckovisa statistiken från oljeservicebolaget Baker Hughes pekade på en ökning med ytterligare 11 oljeriggar i USA förra veckan och därmed är totalt 683 riggar aktiva. Det var den trettonde veckan i följd med fler riggar och sedan botten på 316 stycken för ett knappt år sedan har antalet mer än fördubblats.

Det betyder på inget sätt att produktionen fördubblas eftersom det är de minst effektiva enheterna som stängdes först i nedgången men det visar att utbudet från USA fortsätter att öka och skulle priset bestå eller stiga så finns många fler borrhål att väcka till liv. Så sent som december 2014 var det över 1 500 riggar som producerade olja i USA och så snart kalkylen över pris och kostnader går ihop kommer fler av dessa att sättas i spel igen.

Denna överhängande utbudsrisk är en stor anledning att inte räkna med ett fortsatt prisrally, men det finns fler.

Storbanken Citi pekar i en färsk råvarugenomgång ut det kommande Opec-mötet som det största hotet för tillfället. Att överenskommelsen från november förlängs är konsensusuppfattningen på finansmarknaden och en kollaps i samtalen de närmaste veckorna skulle därför ha stora negativa effekter. Tillsammans har Opec och Ryssland dragit ned produktionen med närmare 2 miljoner fat per dag och en återkomst av dessa volymer skulle sätta press på priset.

Överenskommelsen har till viss del målat in de deltagande länderna i ett hörn. Visserligen har den fått priset att stiga, men den innebar också en kraftig produktionsökning inför avtalet som har bidragit till högre lagernivåer. Skulle inte produktionsbegränsningarna fortsätta kommer detta vilande utbud – tillsammans med risken för nya produktionsökningar – att trycka ned priset igen. Och det är inte säkert att det får skifferoljeproducenterna i USA att darra på manschetten eftersom många har passat på att säkra sina priser och kan fortsätta släppa ut olja på marknaden.

Cits huvudspår, med 65 procents sannolikhet, är dock ett förlängt Opec-avtal, lagernivåer som går ned under andra halvåret och priser på både Brent- och WTI-olja som passerar 60 dollar fatet i slutet av året.

Pessimistscenariot, där en ny överenskommelse inte infrias, sätter banken en sannolikhet på 25 procent för och då kan priset falla till 40–45 dollar per fat eller ännu lägre.

Det mest optimistiska scenariot, med 10 procents sannolikhet, handlar om en kombination av händelser som var för sig inte sticker ut – som starkare efterfrågan än väntat, utbudsstörningar och en avmattad ökningstakt i USA-produktionen. 70 dollar fatet för WTI och 73 dollar för Brent kan bli verklighet under fjärde kvartalet i så fall.

Att sätta sannolikheter på utfall som är beroende av konjunkturen, utvecklingen i Mellanöstern och diktatorer som ska försöka delta i ett lagspel är förstås ingen exakt vetenskap och de senaste årens enorma rörelser har visat hur svårt det är att bedöma oljepriset.

Att hålla tummarna för en kartell som vill rigga marknadspriset känns instinktivt fel men Opec har inte längre makten att helt diktera villkoren och troligen vore det bästa just nu för börsen och världsekonomin om de lyckas rulla sitt avtal vidare och därmed hålla priset under armarna.

Slutkonsumenten vid bensinpumpen och flygbolagscheferna håller knappast några tummar, men på den högvärderade USA-börsen väger energisektorn tungt och den är ett tänkt draglok i den vinsttillväxt som väntas i år. I Sverige har de stora industribolagen äntligen hittat organisk tillväxt igen och ska det fortsätta så är en högre investeringsvilja hos kunderna viktig och då fungerar ett stabiliserat eller svagt stigande oljepris som smörjmedel.

Energieffektiva lösningar och produkter är ett annat område där många svenska industribolag – exempelvis ABB, Alfa Laval, Nibe och Atlas Copco – ligger långt fram. Ett högre oljepris blir i det fallet en effektiv piska för att trycka på omställningen mot lägre energiförbrukning hos kunderna.

https://infogr.am/olja-339424682686

Tyck till