Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Kulturministern räddad av klockan

  • ARVEGODS. Alice Bah Kuhnke har inte ändrat på någonting i det kontorsrum på Kulturdepartementet som hon har tagit över efter Lena Adelsohn Liljeroth. Det fina golvuret är från 1861, visar det sig när hon öppnar luckan. Foto: Joey Abrait

Massivt kritiserad och kaos i hemmalivet, men Alice Bah Kuhnke tycker ändå att de gångna tre månaderna har varit de mest fantastiska hon har upplevt i sitt liv.
I en personlig intervju berättar Sveriges kulturminister om känslorna efter det inställda extravalet, varför hon inte tror på kärnfamiljen och om när hon blev mordhotad som tioåring.

Det må ha varit en händelserik höst i politiken, men på kulturministerns kontor på Kulturdepartementet har tiden stått still. Alice Bah Kuhnke har inte ändrat på någonting i det kontorsrum som hon ärvt från sin företrädare Lena Adelsohn Liljeroth. Inredningen domineras av en mintgrön matta, gula sammetsgardiner och ett gammalt fint golvur. På väggarna hänger konst deponerad av Moderna museet.

”Min assistent har frågat mig när Statens konstråd ska komma hit så jag kan välja egna tavlor, men ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket om hur det ser ut på mitt kontor, ett skrivbord och en dator räcker gott för mig. På min prioriteringslista står ’makeover av kontorsrum’ långt ned. Jag har haft lite annat att göra.”

Sedan ber hon mig följa med in på toaletten. Där finns ett förmak med en smal säng, men det hon vill visa hänger på väggen: en gammal valaffisch från Moderaterna med Lena Adelsohn Liljeroth och texten ”För ett tryggare Stockholm”.

”Den är bara för rolig. Folk som jag visat den för kan inte förstå varför jag låter den hänga kvar, men jag tycker den är fantastisk! Här kan jag ligga och känna mig trygg med Lena.”

Att Alice Bah Kuhnke befunnit sig i en massiv kritikerstorm sedan hon blev utsedd till kultur- och demokratiminister för tre månader sedan är inget man märker när man träffar henne. Hon är på strålande humör de två dagar vi tillbringar med henne precis innan jul. När jag frågar hur hon har upplevt hösten svarar hon:

”Det har varit den mest fantastiska och mest intensiva tid jag har upplevt i mitt liv. Jag skulle inte byta ut det mot något annat.”

Alice Bah Kuhnke säger att hon aldrig har jobbat så mycket som hon gjort de senaste tre månaderna. Men inte heller det beklagar hon sig över.

”Jag har alltid jobbat hårt och mycket, jag älskar att jobba. Jag har alltid känt mig bättre som yrkeskvinna än som mamma. Jag får tvinga mig själv att gå hem till de barn jag har gjort, annars skulle jag kunna jobba all vaken tid”, säger hon.

Hennes oväntade svar får mig att vilja ställa en mängd följdfrågor, men jag bidar min tid och ber henne i stället att beskriva hur det gick till när hon utsågs till kulturminister. För svenska folket och alla politiska experter var Alice Bah Kuhnke – kändisen och den tidigare tv-profilen som på 2000-talet bytte bana till näringslivet – den stora skrällen i regeringen. Hon var inte medlem i Miljöpartiet (det blev hon efter att hon fått frågan om att bli minister), men uppger att hon röstat på MP i hela sitt liv och att hon alltid vetat att hon en dag skulle ta klivet in i politiken.

”De senaste tre valen har jag varit i samtal med Miljöpartiet om att engagera mig. Senast var inför EU-valet, då var det riktigt nära. Jag hade en dag på mig att bestämma mig om jag skulle tacka ja till att bli generaldirektör för dåvarande Ungdomsstyrelsen eller kandidera som ett av de översta namnen på MP:s lista till EU-parlamentet.”

Möte med Fridolin

Och så berättar hon livfullt och detaljerat hur det gick till den där veckan i höstas. Det var lördag och Alice Bah Kuhnke hade precis checkat in på hotellet i Soller på Mallorca för en efterlängtad yoga- och rawfoodkurs. Hon reste ensam, utan man och barn, och skulle unna sig lyxen att ta en tupplur mitt på dagen när mobilen ringde. Det var Gustav Fridolin.

När MP-ledaren fick veta att Alice Bah Kuhnke var utomlands bad han henne att ta sig hem med första bästa plan ”för ett möte som inte kunde avhandlas på telefon”. En frågande och motvillig Alice Bah Kuhnke lyckades få tag på en biljett samma dag och på planet hem funderade hon på vad mötet kunde gälla, om det kunde vara en ministerpost:

”Men jag hade ju följt med i skriverierna om regeringsbildningen och tänkte att MP max kunde få tre eller fyra ministerposter, och då var det ganska givet vilka namn som gällde och att jag inte kunde vara ett av dem.”

På söndagen träffades de i en av sviterna på Scandic Grand Central i centrala Stockholm, där Gustav Fridolin hade satt upp ett tillfälligt kontor. Direkt började han att ställa en massa detaljerade frågor om Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (tidigare Ungdomsstyrelsen), där Alice Bah Kuhnke var generaldirektör sedan ett och ett halvt år.

”Det kändes som ett förhör. Jag började svettas, gick in i försvarsställning och fick en massa skräckbilder att något allvarligt hänt. Plötsligt förstod jag vad mötet gällde: de vill lägga ned min myndighet!”

Men så var det ju inte.

”Gustav såg helt förvånad ut, och sedan ställde han den informella frågan om jag ville bli kultur- och demokratiminister.”

Hur reagerade du?
”Jag skrek ut: ’Men hur många statsrådsposter fick vi egentligen?’ Jag blev så lycklig av att MP fått sex statsrådsposter, det betydde ju att vi skulle få mer genomslag för vår politik. Sedan undrade jag när jag måste bestämma mig och då sa Gustav att han behövde ett svar innan jag lämnade rummet. Då kände jag att okej, det är nu det sker, nu ska jag lämna läktaren och göra politik.”

Ringde du inte din man innan?
”Nej, faktiskt inte. Men jag gjorde det direkt efteråt så klart.”

Blev han glad?
”Nej, det blev han ju inte. Det var mer ’jaha, jag har ju vetat att den här dagen skulle komma’.”

Den formella frågan ställde den tillträdande statsministern Stefan Löfven (S) på telefon på måndagen, på tisdagen blev hon medlem i MP och på fredagen stod hon uppställd med alla de andra statsråden i den nya regeringen på Lejonbacken vid Slottet.

Kritiserad och hånad

Överlag var det mest positiva tongångar i medierna vid hennes tillträde. Bland kulturetablissemanget sågs hon som ett överraskande, men spännande val. Sedan hände något, eller snarare flera saker, som fick vinden att vända.

Det började med en intervju i P1 Morgon där hon avfärdade flera frågor som ”hypotetiska” och efteråt kritiserades för att ha gett ”tomma svar”. Sedan hånades hon för ett evenemang för Kulturutskottet, där hon läste högt ur en barnbok och anordnade en Pippi Långstrump-frågesport. Snart kom påhoppen från alla håll: ledarskribenter, kulturredaktörer och Twittertyckare. Alice Bah Kuhnke anklagades för att vara otillgänglig för medierna, för sitt svaga kulturengagemang och för att vara oerfaren och svag som minister.

Och det blev inte bättre när hon skulle försvara sig i en debattartikel på DN Kultur i början av november. DN:s egen kulturchef Björn Wiman kallade artikeln ”en ansamling av floskulösa utfästelser”.

Vad säger du om all kritik du har fått?
”Det är ju vad andra tycker om mig, så det har jag inte så mycket att säga om. Det viktiga är vad jag tycker om mig själv.”

Du har ju en rätt tung bakgrund från näringslivet och som generaldirektör. Känns det inte orättvist att du kallas oerfaren och svag?
”Livet är inte rättvist. Jag vet att jag är stark. Jag vet att jag har mer erfarenhet än många av de andra statsråden. Jag har bara varit avlönad politiker sedan i oktober, men jag har jobbat i en politisk kontext de senaste 15 åren.”

Så du menar att du inte påverkas av kritiken?
”Jag blev dödshotad första gången när jag var tio år. Där och då försvann min naivitet och jag insåg att det fanns ondska i världen.”

Vem dödshotar en tioåring i Småland?
”BSS (organisationen Bevara Sverige Svenskt). Det var efter att min pappa hade köpt ett företag.”

Det är ju fruktansvärt, men vad har det med kritiken i dag att göra?
”Man måste förstå min bakgrund, om man ska förstå mig och vad jag klarar av. Jag har tränats i det här hela livet. När jag var 19 år och började som programledare fick SVT-cheferna mängder av brev som krävde att jag togs bort från rutan, bara för att jag var svart. Senare hade jag en egen talkshow på TV4 där jag blev recenserad i tidningen varje dag. Jag är van att vara uttittad, van vid att inte vara omtyckt. Hela mitt vuxna liv har jag varit en offentlig person som folk haft åsikter om. Hade jag lyssnat på andra människors hårda ord genom mitt liv hade jag aldrig varit där jag är i dag.”

Så det finns ingen kritik som biter på dig?
”Jo, det som biter på mig är när jag bryter mot mina egna värderingar. När jag försöker vara till lags eller handlar på ett sätt som jag inte tror på själv. Men jag är en privilegierad människa som har makten att förändra mitt liv. Det jag blir verkligt ledsen av är att IS dödar barn. Och att andre vice talman definierar vad svenskhet är.”

Det låter väldigt distanserat. Går det verkligen att tänka så?
”Jag förstår av dina och andras frågor att alla inte har jobbat lika mycket med sig själva som jag har. Jag har utvecklat verktyg och metoder för att fortsätta kunna tycka om mig själv.”

Vad är det för metoder?
”Jag har till exempel en bok som jag gör noteringar i varje kväll. Där skriver jag om vad som har hänt under dagen, vad som blivit bra och vad jag skulle kunnat göra bättre. Det är ett slags inventering av mig själv, att jag lever som jag lär.”

Programledare, verksamhetschef, generaldirektör, statsråd – det är inte många som kan sätta så många titlar på sitt cv. När jag frågar henne om det finns någon röd tråd i hennes karriär svarar hon:

”En röd tråd är att jag alltid har jobbat, jag har försörjt mig själv sedan jag var 13 år. En annan är att jag, efter att jag slutade på tv, bara har jobbat med frågor som jag brinner för. Folk tyckte att jag var galen som lämnade tv-branschen, men det var inget svårt beslut, jag visste vad jag ville uträtta.”

Vad är du mest stolt över att ha åstadkommit under hösten?
”Kulturbudgeten. Det var stenhårda förhandlingar med finansdepartementet under 36 intensiva timmar. Vi fick loss en kvarts miljard i extra tillskott för satsningar på statliga museer, kulturskolor, miljonprogramsområden, bibliotek och utbildning.”

Men den budget hon är så stolt över blev aldrig verklighet. I en omröstning i riksdagen i början av december föll regeringens budget, vilket fick statsminister Stefan Löfven att utlysa ett extraval i mars.

Vi pratar en massa om extravalet, som hur det än hade slutat innebar att hennes jobb som kulturminister var satt på spel. Men i mellandagarna får hon en försenad julklapp efter att regeringen gjort upp med allianspartierna i den historiska Decemberuppgörelsen och blåst av extravalet, bara ett par dagar innan det skulle utlysas.

Jag pratar med henne på telefon en dag efter beskedet, och undrar hur det känns.

”Det känns bra förstås, men det är alltid en omställning i tanken. Jag var helt inställd på val och att ge mig ut på torgen och driva kampanj.”

När jag frågade dig innan jul om risken att du inte skulle få behålla kulturministerposten efter extravalet svarade du att det värsta som kunde hända var att du skulle bli riksdagsledamot i opposition. Hur orolig var du att det skulle bli så?
”Det är få saker som oroar mig. Jag såg mer valet som ett hinder att ta sig över. Nu behöver jag inte hoppa över det. Men jag är övertygad om att det hade gått bra.”

Hur informerad var du om förhandlingarna med alliansen när vi sågs?
”Jag visste att det pågick samtal, men det samtalas över blockgränserna hela tiden. Faktum är att jag aldrig trodde att det skulle kunna ta den här vändningen. Jag är den minister som ansvarar för Valmyndigheten och arbetade för fullt med det. Först på annandagen, när vi hade regeringssammanträde på telefon där alla ministrar kopplade upp oss från hela världen, stod allt klart.”

Det är fortfarande alliansens kulturbudget som gäller från och med årsskiftet, hur känns det?
”För jäkligt. Vi var i färd med att implementera stora viktiga satsningar för kulturen, men det går inte med den budget som gäller nu. Vi kommer att lägga en vårbudget, där jag förhoppningsvis kan få med några av satsningarna på kulturskolan till exempel. Men de stora förändringarna får tyvärr vänta till 2016.”

Så vad lägger du fokus på nu?
”Jag har hittat ett par områden där jag har handlingsutrymme, där det råder enighet om att det behövs politisk förändring nu. Dels handlar det om presstödet, där vi kommer att lägga fram en proposition till riksdagen. Och så kommer jag att sjösätta en medieutredning, det händer ju enormt mycket inom medierna och politiken har inte hängt med där. Det behövs en ny modern mediepolitik.”

Vilken är den enskilt viktigaste frågan för dig som kulturminister?
”Att göra mer kultur tillgänglig för fler. Det handlar om att förbättra kulturarbetares arbetsvillkor och om att skapa möjligheter för dem som, av många olika anledningar, inte är kulturellt aktiva i dag.”

”Världens bästa land”

Alice Bah Kuhnke växte upp i Horda utanför Värnamo i Småland, med svensk mamma och en pappa från Gambia. Familjen stod ut i det lilla frikyrkosamhället och Alice Bah Kuhnke, som hade lätt för sig i skolan och var duktig i idrott, utmärkte sig tidigt och blev lite av en kändis i byn redan som barn.

”Som barn funkar det ju så att det räcker att vara bra i idrott så blir man populär och vald först på brännbollen, även om man har krulligt svart hår och konstiga hippieföräldrar.”

Men du berättade ju att du blev mordhotad som tioåring. Det låter ganska långt från idylliskt.
”Det hände en del hemska saker under min uppväxt. Hela trean blev jag jagad hem från skolan av några i sexan, men jag sprang ju alltid ifrån dem. Fast jag minns mest min barndom som att det var sol och sommarlov. Det är inte så att jag förträngt något, det är bara så jag ser på livet. Det är inte synd om mig. Jag växte upp i världens bästa land och fick mycket kärlek som barn.”

Sedermera gick hon på friidrottsgymnasium i Växjö och var under slutet av 1980-talet en av landets bättre kvinnliga sprinterlöpare i sin åldersklass. Som 19-åring skickade hon ett brev till SVT som ledde till att hon blev programledare för Disneykubben, tillsammans med bland andra skådespelerskan Eva Röse, som i dag är hennes bästa vän.

Under tiden som tv-stjärna var Alice Bah Kuhnke gift med tv-kollegan Henrik Johnsson. De var ett av landets mest omsvärmade par och syntes regelbundet i skvallerpressen under sin tid tillsammans. 2003 gifte hon sig på nytt med skådespelaren Johannes Bah Kuhnke men av dem finns inte en enda bild tillsammans i TT:s bilddatabas. Paret har, precis som den tillträdande Moderatledaren Anna Kinberg Batra och komikern David Batra, valt att stå i rampljuset var för sig.

”Johannes gör det han gör och jag gör mitt. Sedan har vi ett liv tillsammans och tre barn, men det är en annan historia.”

Hur träffades ni?
”På teatern. Jag var i Malmö för att se Dorian Grays porträtt, där min vän Richard Wolff spelade. Johannes var också med i föreställningen.”

Vad föll du för?
”Hans humor, han fick mig att skratta. Sedan gillade jag också hans cynism, jag uppskattar människor som inte bara spelar med.”

Även Johannes Bah Kuhnke är just nu inne i en intensiv jobbperiod i efterdyningarna av Ruben Östlunds internationellt hyllade relationsdrama Turist, där Johannes Bah Kuhnke har en av huvudrollerna.

Vad tycker du om Turist?
”Det är en provocerande film. Att min man spelar pappan i familjen, och det är situationer i filmen som kunde vara hämtade ur våra egna liv, gav den dessutom ytterligare en psykologisk dimension. Filmen väckte starka känslor inom mig. Ruben Östlund är mycket begåvad, jag har sett alla hans filmer.”

Ni har tre barn, hur funkar det när båda är borta så mycket i jobbet?
”Det funkar inte alls. Jag skickade ett sms till honom i går och frågade om han kunde hämta barnen, då svarade han att han var på Paris flygplats. I dag vet jag faktiskt inte ens var han är, han är och provfilmar någonstans i Europa.”

Så vem hämtar barnen?
”Vi håller precis på att hitta en barnpojke eller barnflicka som kan flytta in hos oss för att få ordning på vårt liv. Under tiden har vi en underbar tjej som heter Ida som hjälper oss med att hämta barn, laga mat, göra läxor, lägga.”

Turist är Sveriges Oscarsbidrag och anses ha goda chanser att bli en av de fem filmer som nomineras för en Oscar för bästa utländska film, vilket i så fall skulle innebära ännu mer promotionresor för hennes man de närmaste månaderna. Men det är inget hon oroar sig över.

”En Oscarsnominering kommer inte att få bägaren att rinna över, för bägaren är redan överfull!”

Tror på storfamilj
Alice Bah Kuhnke säger att hon ”självklart är feminist”, att paret haft som ambition att dela lika på föräldraledigheten under småbarnsåren, men att ”min man antagligen har tagit ut fler dagar om man slår ihop det”.

”Fast egentligen vill jag inte prata om det där. Det är typiskt sådana frågor som bara kvinnor i karriären får. Jag bestämde mig för länge sedan att inte ha dåligt samvete för att jag inte hinner vara så mycket med mina barn. Barnen har det bra, de har en pappa och många andra som bryr sig om dem också. Jag tycker att kärnfamiljen som koncept är ganska ohållbart med tanke på det sätt vi lever i vårt tidevarv. Jag tror på storfamiljen och mer kollektiva levnadsformer för att få ihop allt.”

Sedan berättar hon att det viktigaste och längsta samtalet hon hade efter att hon tackat ja till ministerposten var med sin 10-åriga dotter.

”Jag berättade om jobbet, att jag behövde göra det här nu för att göra världen bättre, och sa att det skulle innebära att hon inte skulle se så mycket av sin mamma de kommande fyra åren.”

Vad svarade hon då?
”Hon har varit med mig i jobbet i en mängd sammanhang genom åren och vi är ganska lika, så hon förstår. Hon sa bara: ’det är lugnt mamma’.”

Tyck till