ANNONS:
Till Di.se
Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Bil

Därför borde norrmännen skämmas

OSLO. Det här ska handla om Norge och skam, men inte om den uppmärksammade tv-serien för ungdomar.
I stället är det en historia om olja och elbilar, om enorma inkomster och gigantiska subventioner.
Och om en skuld till världen.

Det har knappast undgått någon att Norge är elbilarnas förlovade land. Här rullar över 110.000 elbilar, alla sålda med kraftiga subventioner från samhället i form av skattebefrielser, fri parkering, gratis färjor och inga vägtullar. Att välja en elbil som tjänstebil i Norge är också mycket gynnsamt eftersom förmånsvärdet endast beräknas på halva kostnaden.

Nollutsläpp av koldioxid har blivit ett heligt begrepp och redan 2025 är målet att inga fossildrivna bilar ska säljas – eller att de då i alla fall är så drabbade av straffskatter att det blir mycket få.

Men det finns något motsägelsefullt i denna massiva satsning på att stoppa utsläppen av koldioxid.

Under 50 år har Norge varit en av världens största exportörer av olja: hela 98 procent av produktionen skeppas till andra länder.

Detta har gett landet en närmast ofattbar rikedom. För att spara pengar för framtiden och för att förhindra ohämmad och omedelbar konsumtion startades den så kallad oljefonden, där en stor del av intäkterna hamnar.

I den finns nu 8.000 miljarder kronor – den nya drömgränsen passerades för en knapp månad sedan. Det betyder att det för varje invånare i landet finns 1,5 miljoner kronor.

Oljeproduktionen nådde en topp 2000, då 181,2 miljoner fat pumpades upp ur de norska oljefälten – varje dag.

Vi bad det norska oljedirektoratet om hjälp att räkna fram en totalsiffra för landets samlade oljeproduktion sedan de första dropparna i början av 1970-talet kom upp – och med gemensamma krafter landade vi på 26,5 miljarder fat. Och då tog vi inte med gasproduktionen, som sedan 2010 är större än oljeproduktionen.

Ett fat olja konverterad till bensin ger ett utsläpp av koldioxid på 370 kilo.

Sedan 1970-talet har det samlade utsläppet av norsk olja, konverterad till bensin, därmed varit 9.805 miljarder kilo koldioxid.

Detta har Norge skickat på resten av världen.

Detta är Norges koldioxidskuld till världen.

Så varför satsar denna koldioxidvärsting så fanatiskt på elbilar?

”Detta är det minsta vi kan göra för världen: att utveckla alternativen”, svarar Marius Holm, chef för klimatorganisationen Zero.

Han menar att Norge med sina subventioner har satt fart på utvecklingen av elbilar:

”Det viktigaste vi har gjort inom klimatområdet är elbilspolitiken. Om ingen gjort det Norge har gjort hade den utvecklingen inte satt fart. Vår politik har gjort industrialiseringen möjlig. Vi ser hur batteripriserna sjunker kraftigt, från 1.000 dollar per kilowattimme för bara några år sedan, till 200 dollar i dag och till 100 dollar någon gång i början av 2020-talet. Och det är en funktion av volym.”

Är satsningen på elbilar en fråga om skuld – och kanske skam?

Gunnar Lindberg, chef för det transportekonomiska institutet TÖI i Oslo, säger att han som svensk helst vill passa på den frågan. Han ger en delvis annan bakgrund:

”Elbilssatsningen började som näringspolitik, men blev en misslyckad och vreds om till en klimatsatsning. Man skulle inte ha kommit på detta som en klimatsatsning från början. Då finns det bättre sätt att använda pengarna, exempelvis att skicka dem utomlands till andra klimatåtgärder.”

För tre år sedan var prognosen att Norge skulle nå 100.000 elbilar först 2030.

Intresseorganisationen Norsk elbilsförening ville vara mer offensiv och klämde då till med att målet 100.000 bilar skulle nås redan 2020.

Men det har alltså redan passerats.

”Det är sinnessjukt. Vi tyckte att vi tog i med målet 100.000 bilar, så det är ganska speciellt att sitta här nu”, säger talespersonen Ståle Frydenlund.

Men den stora frågan nu är hur länge Norge tänker fortsätta med sina enorma subventioner av elbilar.

Ett omedelbart svar finns redan.

I höstas enades nämligen regeringspartierna Höyre och Fremskrittspartiet, samt Venstre och Kristelig Folkeparti om att skattebefrielsen på nya elbilar ska behållas till och med 2020.

Samtidigt infördes en nationell regel som innebär att bilar med noll utsläpp aldrig ska betala mer än 50 procent för parkering, vägtullar och på färjor.

Men kommunerna kan vara generösare och runt hälften av 56 undersökta (av Elbil Norge) kommuner har fortfarande gratis parkering.

Ståle Frydenlund slänger in en liten brasklapp:

”Beslutet togs av dagens regering. Vi ska komma ihåg att vi har val till stortinget i höst.”

Men finns det något hot mot beslutet?
”Vi jobbar hela tiden med att se till att hela det politiska landskapet behåller subventionerna. Vi förväntar oss inget mer, utan ser det som vår uppgift att beskydda politiken. Det är vår roll”, säger Ståle Frydenlund.

Gunnar Lindberg på TÖI bekräftar bilden:

”Det finns ibland en vetenskaplig diskussion, men den blir inte särskilt stark. Opinionen mot subventionerna är tvärtom mycket svag.”

Det finns förvisso en grupp på Facebook som heter ”Vi som önskar elbilen dit pepparn växer”, men den påstås ha färre följare än en grupp som kräver att isglass ska komma tillbaka.

För vissa sticker det ändå i ögonen att köpare av exempelvis Tesla Model X slipper 300.000 kronor i avgifter – och att några av Norges rikaste personer åtnjuter stödet.

”Men det är Monopolpengar. De finns inte. De som köper en Model X hade inte köpt en lika dyr bil annars – och då hade pengarna ändå uteblivit”, menar Marius Holm på Zero.

Ståle Frydenlund säger i stort sett samma sak – och lägger till:

”Om vi backar politiken nu och tar bort subventionerna riskerar vi att det leder till en ökning av utsläppen. Det vore som att bygga ett hus och strunta i taket. Då regnar det in.”

Marius Holm fyller på:

”Det är oerhört viktigt att vi nu ser till att ha en hög andel elbilar. Nu har vi kommit till att vanliga kunder köper elbilar, de köps i allt högre grad som familjens enda bil.”

Det finns ett par förströdda politiska förslag – senast från Arbeiderpartiet – om att sätta ett tak på subventionerna, men inte heller det verkar få fäste – som det fick i Danmark, där försäljningen av elbilar helt har kollapsat. Det har sålts runt 60 elbilar hittills i år i Danmark.

Nationalekonomen Terje Ström påpekade i en utredning att om subventionerna behålls i Norge kommer intäkterna från bilavgifter att minska från dagens 48,2 miljarder kronor per år till 24,8 miljarder år 2025.

Det kommer att bli smärtsamt för vilken finansminister som helst – och alla ser trots allt att subventionerna en dag kommer att först trappas ned och sedan försvinna helt.

”Norge måste förstås lösa intäktsproblemen som kommer av för stora framgångar för elbilarna”, menar Gunnar Lindberg på TÖI.

”Det är rimligt att ta en diskussion om stöden efter 2020. Exempelvis borde också elbilar betala för att de använder vägarna. Full befrielse är ingenting som kan vara för evigt”, säger Marius Holm.

Men i nästa andetag lägger han till att det är ”naturligt” att beskatta föroreningar.

”När elbilar är dyra ska man använda mer morot, men när de blir billigare kan man minska fördelarna – men samtidigt öka beskattningen för bilar med höga utsläpp. Därmed kommer elbilarna att vara fortsatt billigare.”

Så elbilståget i Norge rullar på.

Visserligen minskade försäljningen överraskande i fjol: det såldes 24.245 elbilar mot 25.788 året innan och andelen av totalförsäljningen sjönk till 15,7 procent.

Men det ser ut att ha varit ett tillfälligt hack i framgångskurvan, beroende på att köparna ville vänta in nya modeller med längre räckvidd, och nu är det full fart igen.

”Vi tror att det kommer att säljas mellan 37.500 och 40.000 elbilar i år, runt 13.000 mer än i fjol”, säger Ståle Frydenlund.

Han pekar ut nya BMW i3, med bättre batterikapacitet och därmed längre räckvidd, som loket i försäljningen: modellen är Norges näst mest sålda bil i år.

”De bilar som säljer bäst är de med bäst räckvidd”, säger Ståle Frydenlund.

Opel Ampera-e, med 52 mil som officiell räckvidd, såldes till 4.000 norska kunder innan någon ens sett bilen.

Audi erbjuder kunder att förhandsteckna sig för den elbil som kommer nästa år, men som ännu inte har visats i produktionsfärdigt skick och framför allt inte är prissatt.

Över 2.400 norska kunder har trots det redan nappat.

Och Jaguar I-Pace har enligt uppgift lika många intresserade.

”När Volvo kommer med en elbil så kommer den att sälja riktigt bra. Volvo är starkt här”, säger Ståle Frydenlund.

Elbilsföreningens prognos för 2020 är alltså inte längre 100.000 elbilar på vägarna, som den var för tre år sedan, utan fyra gånger större – 400.000 bilar.

Till det lilla landet utanför EU kommer nu världens biltillverkare och studerar och analyserar och försöker förstå vad som händer när elbilarna tar över.

”Norge blir ett laboratorium för hur man rullar ut elbilar på bred front”, säger Marius Holm på Zero – inte utan viss stolthet i rösten.

Den fråga som återstår för oss andra att fundera över lyder ungefär så här:
Hur många elbilar måste det ha sålts innan Norge har kvittat sin koldioxidskuld till resten av världen?

Tyck till