Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Framtiden är automatisk

  • Danica Kragic, professor på KTH, försöker hitta metoder för att föra över kunskap från människa till maskin.

DIMENSION. Svensk industri automatiseras i snabb takt. Med alltmer avancerade robotar blir företagen ofta både snabbare och mer lönsamma.
Nu hotas allt fler arbetstillfällen och experter befarar massarbetslöshet.
Men jakten på den perfekta tillverkningen skapar också nya jobb.

Vägen till Fagersta heter Industrileden. På väg norrut korsar den Bruksvägen, som leder till världsarvet Engelsbergs bruk, grundat 1681. I över 700 år har gruvorna och stålet funnits i Bergslagens hjärta. Här har industrifamiljer som Ax:son Johnson och Stenbeck verkat.

”Här får du livstid”, hälsar en skylt vid Fagerstas infart.

Gps:en prickar ankomsten med en minuts felmarginal för vår nästan två timmar långa bilresa. Vi svänger in på Secovägen. Här ligger Sandvikägda Seco Tools, med rötterna i Fagersta Bruk. Seco betyder jag skär på latin. Här tillverkas hårdmetallskär för svarvning, fräsning och borrning.

I lokalerna finns även Seco Tools huvudkontor. Härifrån kablades så sent som i januari nyheten ut om att Seco Tools lägger ned sin fabrik i Ludvika. 82 anställda drabbades när bolaget i jakt på sänkta personalkostnader flyttade verksamheten till Indien.

Grannverksamheten Secoroc är en annan stålverksamhet med rötterna i ortens bruk. Bolaget, som ägs av Atlas Copco, har genomgått stora förändringar. 2013 sades anställda upp för första gången i företagets historia.

De senaste tio åren har 1 miljard kronor investerats för att förbättra Secorocs produktion. Automatisering har varit ledordet. Robotar har tagit över alltmer av tillverkningen. Men samtidigt har antalet anställda ökat.

Efter en relativt maklig utveckling under inledningen av 2000-talet har försäljningen av industrirobotar skjutit i höjden de senaste åren. Sedan finanskrisen har volymerna fyrfaldigats. I fjol såldes en kvarts miljon industrirobotar globalt, en ökning på 12 procent jämfört med 2014. En grov uppskattning är att världsmarknaden är värd närmare 50 miljarder dollar, 426 miljarder kronor.

Bilindustrin är den största köparen, följd av elektronikbranschen. Kina är den största och snabbast växande marknaden.

1,5 miljoner robotar arbetar på fabriksgolv runt om i världen. 2018 spår robottillverkarnas branschorganisation IFR att antalet ligger kring 2,3 miljoner. Det motsvarar en 50-procentig ökning på tre år.

Samtidigt pressar industrin antalet anställda. På tio år har antalet fabriksarbetare i USA fallit från 18 miljoner till 12 miljoner, en minskning med en tredjedel.

I Sverige har automatiseringen bidragit till att runt 450. 000 jobb har försvunnit de senaste fem åren, bedömer national-ekonomen Stefan Fölster, som har skrivit boken ”Robotrevolutionen”.

”Den fjärde industriella revolutionen”, där automation och robotar spås spela en central roll, väntas leda till att över 1,6 miljoner arbetstillfällen inom tillverkningsindustrin försvinner i västvärlden under perioden 2015–2020, spår World Economic Forum, WEF.

Från utsidan ser fabrikslokalen i Fagersta som Atlas Copco Secoroc köpte för några år sedan högst ordinär ut. Men där inne finns det som Conny Fridlund, produktionsutvecklingschef på Atlas Copcos affärsområde Rock Drilling Tools, tror är en av världens mest avancerade automationer.

Här tillverkar några dussin robotar – styrda av en mängd kameror, hundratals givare och avancerad mjukvara – borrkronor.

”Den som kom med en idé om en sådan här produktionslinje för fem till tio år sedan skulle ha fått sparken direkt”, säger Conny Fridlund, samtidigt som en vitmålad femaxlad robot plockar upp en borrkrona från ett löpande band.

Roboten borrar och fräser kronan. Innan den lämnar över till sin kollega – en annan robot – blåser den rent kronan från oljespill.

”Det här krävde minst två till tre personer tidigare. Och robotarna tar aldrig rast. Jag skulle hävda att arbetet nu går dubbelt så snabbt”, säger Conny Fridlund.

Driftsäkerheten är så hög att underhållsteknikern aldrig får träna. Det gör visserligen Conny Fridlund lite ”halvnervös”. Men i övrigt darrar han inte på manschetten.

”De flesta företagsledningar i dag tror att mycket inte går att automatisera – men nästan allt går – det handlar bara om huruvida det är ekonomiskt försvarbart. Det är dessutom billigt att automatisera i dag”, säger han.

För samtidigt som robotarna blir allt effektivare faller priserna.

”Vi får en riktigt bra robot för under miljonen i dag. För tio år sedan var priset dubbelt så högt.”

Robotarna står bakom galler eller plexiglas. Men det behöver de egentligen inte göra. Sensorer, mjukvara och relativt begränsade ”muskler” gör robotarna ofarliga, enligt Conny Fridlund.

Robottillverkarna vill släppa ut industrirobotarna ur sina burar och lära dem att samarbeta med människor.

”I framtiden kommer robotar och människor att hjälpas åt – då måste de vara mindre farliga och bättre att samarbeta med. Här spelar avancerade sensorer och styrsystem en viktig roll. De ska stoppa roboten om något farligt är på väg att hända”, säger Rikard Söderberg, professor vid Chalmers tekniska högskola.

Han leder ett projekt kring automatiserade monteringssystem som tidigare i år fick 32 miljoner kronor från Stiftelsen för strategisk forskning.

Rikard Söderberg anser att svenska industriföretag ligger långt framme när det gäller automatisering av produktion. Fordonssektorn går i bräschen. Men det finns fortfarande stora möjligheter att effektivisera produktionslinjer.

”Det finns fortfarande stor potential till förbättring på många ställen. På Chalmers utvecklar vi program för att automatisera robotkod. Om det tar 14 dagar att programmera en robot så kan vi automatiskt generera kod på två timmar. Det blir en jäkla vinst, speciellt för de kunder som kräver hög flexibilitet”, säger Rikard Söderberg.

I en stökig robotverkstad på KTH visar professor Danica Kragic upp en robot med två ”händer”. Den ena gjord för att hålla i föremål, den andra för att känna av dem.

”Allt som görs med händer är oerhört svårt att automatisera”, säger hon.

Danica Kragic leder projektet Framtidens fabriker, där hon bland annat försöker hitta metoder för att föra över kunskap från människor till robotar.

”För oss människor är det ju mest naturligt att visa hur vi gör. Här på KTH förser vi robotar med datorseende och kameror för att de ska kunna se och lyssna”, säger hon.

Ambitionen är också att försöka få robotar att förstå när exempelvis en fabriksarbetare behöver hjälp – om något är för tungt eller om det behövs en tredje hand.

Den mest avancerade forskningen som Danica Kragics grupp bedriver handlar om det kognitiva – förhoppningen är att människor ska kunna föra resonemang med robotar så att de lär sig något nytt. Robotar ska bli självlärande.

Men detta – så kallad artificiell intelligens – är kontroversiellt.

”Hollywoodfilmer har gett människor vanföreställningar, med robotar som är starkare och smartare än människor. Allt med dna-kartläggning och nanoteknik, som få förstår sig på, är mycket farligare än artificiell intelligens. Man vill med dna-teknik kunna bygga en människa som inte är människa”, säger Danica Kragic.

Den som följer pengarna ser dock ett rejält lyft för utveckling av artificiell intelligens. Mellan 2011 och 2015 sexfaldigades investeringarna i nya företag inom AI. Under första halvåret tog drygt 200 av dessa in nästan 1,5 miljarder dollar, 13 miljarder kronor, i nytt kapital, enligt CB Insights. Området närmar sig därmed kapitalflödet till företag inom det heta it-området big data.

EU-parlamentarikern Mady Delvaux har i en rapport från Europaparlamentet konstaterat att dagens lagar och regler kring ansvar inte går att använda på en intelligent robot som har åsamkat skada. Hon uppmanar kommissionen att föreslå ett etiskt regelverk och skapa ett europeiskt organ för robotar och AI.

Men långt innan vi lever i en värld som hämtad ur den dystopiska filmen ”Matrix” kommer vi att få hantera en annan effekt av robotutvecklingen – breddningen till nya sektorer.

”Robotarna kliver nu vidare ur de traditionella fabrikerna. De kommer att användas inom byggbranschen, gruvindustrin och sjukvården”, säger Åsa Nordin, expert på industrirobotik.

Hon är biträdande chef för Robotdalen i Västerås, Mälardalens svar på Silicon Valley. Organisationen arbetar för närvarande på ett projekt med byggkoncernen Skanska. Inriktningen är hemlig, men klart är att byggbranschen har en låg andel automation.

”Arbetsgivare kan automatisera mer än de gör i dag. Byggsektorn är ett exempel. Det är brist på erfarna byggarbetare och många arbetsgivare är trötta på byggfacken. Nu görs stora investeringar för att de ska kunna bygga mycket i fabrik, med färdiga element som sedan transporteras till bygget. Produktionen lär vara automatiserad. Det illustrerar hur arbetsgivare i dag har alternativ till mänsklig arbetskraft”, säger Stefan Fölster, som är chef för tankesmedjan Reforminstitutet.

Automatisering väntas slå hårt mot många kontorsarbetare. Industriarbetare är nämligen inte den grupp som WEF tror kommer att krympa mest – tre gånger så många tjänstemannajobb, 4,8 miljoner, väntas försvinna till 2020. En Oxfordrapport från 2013 förutspår att 47 procent av sysselsättningen står på spel på grund av digitaliseringen.

I en motsvarande studie om den svenska arbetsmarknaden kom Stefan Fölster fram till att 53 procent av dagens jobb om 20 år kommer att ha raderats ut av automatisering och robotar. Men även om det fortfarande finns potential att ytterligare automatisera svensk industri finns tecken på att robotarna ger upphov till nya arbetstillfällen.

”Vi har ökat antalet anställda trots alla automatiseringar. De gör att man tar stora marknadsandelar och kan expandera”, säger Conny Fridlund.

Det handlar till stor del om ingenjörstjänster och robotoperatörer med avancerade specialkunskaper.

Atlas Copco Secoroc är inte ensamt om att flytta hem tillverkning. Di kunde tidigare i år berätta att flera forskare bedömer att 2016 blir det första året då mer verksamhet flyttar in till Sverige än ut.

Robotdalen har frågat företag som har automatiserat produktion hur personalantalet har påverkats. Samtliga har ökat antalet anställda.

”Robotisering ger ökad konkurrenskraft, som i sin tur gör att man kan öka sina marknadsandelar och därmed expandera sin verksamhet”, säger Erik Lundqvist, chef för Robotdalen.

Den tyska konfektionsjätten Adidas meddelade i juni att bolaget för första gången på mer än 20 år ska producera skor i Tyskland. I en högautomatiserad anläggning nära Ansbach ska en handfull robotar kunna färdigställa ett par gympaskor på fem timmar. Hos Adidas underleverantörer i Asien kan processen ta flera veckor.

Även om produktionen är automatiserad kommer robotarna inte att vara ensamma. Fabriken kommer att ha cirka 160 anställda människor.

De flesta på Atlas Copco Secorocs fabrik är robotoperatörer. Någon enstaka arbetare tillverkar specialanpassade borrkronor manuellt.

Hur ser personalen i dag på robotarna?
”Jag tror ingen ser negativt på dem. Det beror på att ingen känner att man blivit av med jobb på grund av automatisering”, säger Conny Fridlund.

Men finns det inte arbetslösa i Fagersta som har mist sitt arbete på grund av automation?
”Nej, de har fått andra jobb. Många har fått byta kompetensområde, utan tvekan. Men vad jag vet har vi inte sagt upp någon på grund av automation.”

Uppsägningarna 2013 berodde på lägre efterfrågan på gruvutrustning, en följd av ras i råvarupriser.

Secoroc har fabriker på 14 ställen runt om i världen, både i västvärlden och i lågkostnadsländer. Fagersta är den klart mest lönsamma anläggningen.

”Det är oerhört billigt att producera i Sverige i dag om det finns volymer och man automatiserar på ett genomtänkt sätt”, säger Conny Fridlund.

Han dömer ut produktion i låglöneländer. Hans erfarenhet är att nackdelarna är många och allvarliga: stigande löner suddar ut alltmer av kostnadsfördelarna och ständiga driftstörningar och korruption tynger verksamheten.

Conny Fridlund, som har en bakgrund på flera stora västerländska industriföretag, anser att många europeiska ledningsgrupper bara tittar på lön och räknar med att kvalitet och tillgänglighet blir desamma.

”Alla ska till låglöneländer. Men det är helt fel beslut. De flesta springer för att alla andra springer. Utan att ha gjort någon kalkyl”, hävdar han.

De missar att lönekostnaderna nu för tiden är en liten del av produktionskostnaden, och att en stor del av de fasta kostnaderna redan är betalda när tillverkning flyttas hem.

”Vi har ekonomiavdelning och så vidare – när vi flyttar verksamhet hit kör vi nästan bara på rörliga kostnader”, säger Conny Fridlund.

”Svensk industri tappar mycket produktion på grund av bristfälliga kalkyler. Många ledningsgrupper tar lätt på besluten. Man ser inte vad man förlorar pengar på i låglöneländer – det gör mig oerhört besviken. Många industrier som har ett existensberättigande försvinner – och sedan överlever de inte i lågkostnadsländerna. Lokala producenter tar över.”

Conny Fridlund kan luta sig mot det faktum att Fagersta är Secorocs mest lönsamma verksamhet. Han tar Di Dimension till en produktionslinje med robotar på rad.

”Det här gjorde vi tidigare i ett låglöneland, med hyfsat avancerad automation för att ligga i ett sådant land. Det krävde 145 personer – här har vi 15 personer som gör samma sak. Där borta tog ett moment 15 minuter. Här tar det 10 sekunder. Då börjar man förstå. Vem ska kunna konkurrera med det?” säger han.

Dessutom var kvaliteten bristfällig i lågkostnadslandet – i produktion av borrkronor krävs precision på tusendels millimeter. I Fagersta är produktionen stabil och felen försvinnande få, vilket har lett till oväntade kvalitetsfördelar.

”Borrkronorna som vi tillverkar här håller längre och är bättre, det hade vi inte förväntat oss. Det blev en uppsida. Att ha en jämn kvalitet är så oerhört viktigt”, säger Conny Fridlund.

Pendeln kan vara på väg att slå över. World Economic Forum spår att den långa nedförsbacken för västerländska tillverkningsjobb kan vara på väg att ta slut. I sin rapport ser man potential för vidareutbildning, kompetenslyft och produktivitetsökningar med hjälp av teknik snarare än att robotar ersätter arbetare rakt av.

Maskiner och robotars betydelse för behovet av mänsklig arbetskraft har diskuterats i hundratals år. Under den industriella revolutionen i England brände de så kallade ludditerna, eller maskinstormarna, vävmaskiner som hade tagit deras jobb. Tusentals soldater och hot om dödsstraff satte till slut stopp för det som började likna en revolution.

I Frankrike lyckades fabriksarbetare under samma tid tillfälligt sätta stopp för maskiner vid gevärstillverkning.

Ekonomen John Maynard Keynes spådde att framsteg inom automation skulle leda till ökat materiellt välstånd, men även omfattande teknologisk arbetslöshet.

1983 spådde den rysk-amerikanske nationalekonomen Wassily Leontief att människans roll inom produktionen skulle marginaliseras på samma sätt som hästar nästintill försvann från jordbruket när traktorerna kom.

Det finns även i dag gott om teorier om hur framtidens arbetsmarknad påverkas av automationen. Mjukvaruentreprenören Martin Ford varnar i sin bok ”Rise of the robots” för att de flesta i framtiden kommer att vara utan jobb. Han pekar på att de flesta jobben kan brytas ned i delmoment som var och ett kan skötas av maskiner.

LÄS ÄVEN: Martin Ford: "Det mesta har ett slut"

Men är det rätt att fokusera på de yrken som försvinner? Hittills har ny teknik skapat fler jobb än vad som har försvunnit, påpekar MIT-ekonomen David Autor i The Economist. Automation höjer värdet på uppgifter som bara människor kan utföra.

”Uppfattningen om att det finns begränsat med arbete och att automation av detta leder till mindre arbete för människor är totalt fel”, säger han till tidningen.

Pessimister refererar gärna till fotoappen Instagram. När bolaget köptes av Facebook 2012 hade bolaget miljontals kunder, men bara 13 anställda. Fotoföretaget Kodak Eastman, som ungefär samtidigt gick i konkurs, hade som mest uppemot 150.000 anställda.

Men den typen av jämförelser är missvisande, anser även teknikprofiler. Browserpionjären och riskkapitalisten Marc Andreessen påpekar i The Economist att det var smarta telefoner, inte Instagram, som underminerade Kodak. Betydligt fler arbetar inom dagens mobilindustri än de som arbetade i fotografibranschen.

Å andra sidan lär mobiltelefoner ha varit en snabbväxande bransch även utan inbyggda kameror.

MIT-forskarna Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee anser att Wassily Leontief missade flera viktiga skillnader mellan hästarnas och människornas positioner.

Bland annat kan människor välja att sätta stopp för en utveckling som gör oss irrelevanta ur ett ekonomiskt perspektiv.

Vi är sociala djur och vårt behov av mänsklig kontakt inverkar även på våra ekonomiska liv, skriver de i tidningen Foreign Affairs. De båda ekonomerna tror inte heller att robotar och artificiell intelligens inom överskådlig framtid kommer att utvecklas så att de gör allt bättre än människor. Människor kan formulera mål och utarbeta en strategi för att nå dem.

Vi är fortfarande bättre på att komma med användbara idéer inom de flesta områden. Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee tycker att följande formulering i en Nasarapport från 1965 fortfarande är relevant:

”Människan är det billigaste, 70-kilos, ickelinjära, universella datasystemet som kan massproduceras av okvalificerad arbetskraft.”

På längre sikt finns dock risken att den tekniska utvecklingen gör att mänsklig arbetskraft kommer att minska i betydelse. Här kommer demokratins verktyg att spela en viktig roll, spår ekonomerna.

Genom att rösta kan människor påverka ekonomiska förlopp, som löner och villkor för delningsekonomiföretag som taxitjänsten Uber och boendeförmedlaren Airbnb.

”I framtiden är det inte orimligt att tro att människor kommer att rösta på den politik som hindrar dem från att gå hästarnas öde till mötes”, skriver Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee.

I förlängningen kan människor revoltera, poängterar de. Vad skulle till exempel hända i Kina om Oxfordrapporten där 47 procent av landets arbetstillfällen beräknas kunna slås ut av automation, besannas?

Så är vi tillbaka i ludditernas tankevärld. Nog slog den tekniska utvecklingen hårt mot textilarbetarna och kanske även flera efterföljande generationer när ångmaskinen och andra innovationer revolutionerade industrin. Men att försöka bromsa utvecklingen har sällan stärkt människans ställning.

Och få forskare och experter förespråkar att man ska lägga band på automatisering och digitalisering. Däremot lyfts utbildning fram som ett viktigt verktyg för att säkra människans framtid som arbetskraft.

”En byggarbetare kunde för 50 år sedan ta tag i skoveln direkt. I dag behövs en hel del körkort och licenser. Om 20 år kanske byggarbetarna måste hantera 20 robotiserade byggmaskiner. Då kommer förstås utbildnings- och förberedelsekravet att trissas upp ytterligare. Även för ganska vanliga yrken krävs alltmer förberedelse”, säger Stefan Fölster.

Med en allt snabbare teknisk utveckling kanske människor måste omskolas flera gånger för att kunna jobba. Det kommer att kräva förändringar inte bara hos individen, utan även i samhället och i näringslivet.

Danica Kragic tror att många yrken kommer att försvinna och att det kommer att bli allt viktigare att under sitt yrkesverksamma liv kunna byta jobb. Hon spår att allt fler kommer att arbeta som frilansare och via nätbaserade företag erbjuda olika typer av tjänster.

Den utvecklingen märks redan i USA, där nättjänsten Handy förmedlar hushållstjänster.

Enligt legenden tog en amerikansk rallare vid namn John Henry i slutet av 1800-talet upp kampen med en maskin. Han använde en slägga för att göra hål i berg där sprängmedel skulle placeras, ett arbete som utmanades av en ångkraftsdriven hammare.

Hur ska vi förhålla oss till maskiner som både är effektivare och smartare än vad vi själva är?

MIT-professorn Daniela Rus påpekar att robotar är bättre än människor på matematik, att lyfta tunga saker och i många fall på att hantera objekt med hög precision. Människor å sin sida är bättre än robotar på abstrakta saker, generaliseringar och kreativt tänkande. Dessutom kan vi ofta hantera oförutsedda händelser.

Genom att arbeta tillsammans kan robotar och människor höja och komplettera varandras färdigheter, skriver hon i Foreign Affairs.

MIT-forskaren Julie Shah har visat att samarbete med robotar minskade människors sysslolösa tid på jobbet med 85 procent.

Författaren Julia Kirby, knuten till prestigeuniversitetet Harvard, har tillsammans med it- och managementprofessorn Tom Davenport skrivit en bok med titeln ”Only humans need apply”.

De påpekar att utbildning länge var ett skydd mot automationens effekter, som mest drabbade lågkvalificerade arbeten.

Men med de tekniska framsteg som nu görs är till och med beslutsfattande positioner hotade. De har svårt att se hur människor ska kunna höja sig i värdekedjan. Därför måste vi hitta något gemensamt med våra blivande maskinkolleger.

Julia Kirby och Tom Davenport påpekar att datorer aldrig tar hela jobb utan vissa arbetsuppgifter. Människor kan förbättra och övervaka robotar, hitta nischer där det inte lönar sig att bygga en robot eller algoritm, till exempel smala forskningsområden.

Advokater, som av pessimisterna ofta pekas ut som ett av många utrotningshotade yrken, kan exempelvis övervaka algoritmer som producerar olika typer av kontrakt. Uppgifter som kräver kreativitet, komplex kommunikation och humor lär inte heller robotarna ta över.

Julia Kirby och Tom Davenport nämner i ett avsnitt av teknikpodden a16z robotrådgivning inom finansbranschen. När algoritmer placerar pengarna blir exempelvis hedgefondsförvaltaren mer av psykiater än förvaltare för kunden.

Vad får då automatiseringen för makroekonomiska effekter?

Martin Henning, docent i ekonomisk geografi vid Handelshögskolan i Göteborg, anser att utvecklingen på sikt är positiv för svensk tillväxt.

”Det finns ingen anledning till panik, framför allt inte för Sveriges del. Vi har goda förutsättningar att möta utvecklingen: en ganska välutbildad befolkning, ett system som är villigt till förändring plus att automatiseringen i många fall inte är något nytt – på många arbetsplatser har det redan hänt. Det betyder inte att framtiden är problemfri. Debatten har hittills handlat om hur många jobb som kommer att försvinna och i vilka branscher. Viktigare för företag och ekonomin är hur befintliga yrken kommer att förändras: vad krävs av framtidens arbetstagare?” säger han.

Martin Henning driver ett projekt som undersöker hur automationen slår mot olika regioner.

”Utvecklingen stärker stora städer med hög andel anställda i kreativa yrken, den leder inte till regional utjämning. Tidigare har man trott att folk skulle kunna sitta var som helst och trycka på sin dator. Det ser vi väldigt lite av i våra undersökningar.”

Effekten på inkomstfördelningen är något som oroar många forskare. Stefan Fölster befarar att vi får en polariserad arbetsmarknad.

”I Sverige har ungefär 10 procent av medellönejobben försvunnit. I stället får vi fler höglönejobb och låglönejobb. Kanske blir det färre jobb totalt. Sverige är ett av få länder med ökande sysselsättningsgrad. Min slutsats är att det beror på att Sverige har reformerat ganska mycket. Även andra som har gjort det har hållit automatiseringen stången.”

Finanspolitiken lär gynnas om välfärden digitaliseras och automatiseras.

”Därmed skulle de demografiska utmaningarna finansieras”, säger Stefan Fölster.

Skulle utvecklingen leda till accelererande arbetslöshet står välfärdssamhället med sina sociala skyddsnät inför enorma utmaningar. Här lyfts ibland dansk ”flexicurity” fram som en möjlig lösning.

Conny Fridlund tror inte att jobben kommer att räcka till i framtiden. Hans privata åsikt är att vi kommer att få minska antalet timmar per arbetsvecka och därmed dela på jobben.

Danica Kragic konstaterar att hon själv och många andra jobbar betydligt mer än 40 timmar per vecka.

”Det vore roligt om vi inte behövde jobba 40-timmarsveckor. Jag tror kanske inte på medborgarlön, men skatten skulle kunna sänkas till 10–20 procent. Om du fortfarande får tillgång till dagis, skola och andra samhällstjänster för lägre kostnad behöver du inte jobba lika mycket”, säger Danica Kragic.

Och kanske kommer de ekonomiska förutsättningarna att finnas. Automatiseringen kommer att leda till att värden för tusentals miljarder dollar skapas fram till 2025, spår konsultfirman McKinsey.

Stefan Fölster är tveksam till nya system som medborgarlön.

”Kanske. Men det blir i så fall en snål variant, på socialbidragsnivå”, säger han.

Frågan är hur människan skulle klara av ett liv utan arbete. I den tecknade filmen ”Wall-E”, som utspelar sig någon gång i framtiden, är människorna korkade, överviktiga och beroende av små tefat för att kunna röra sig. Deras viljeyttringar framförs till en superdator.

Julia Kirby ser idén om medborgarlön som destruktiv.

”Man förnekar att jobb är viktigt för människan. Att vara del av något större, att samarbeta med andra och belönas för sina ansträngningar är centralt för människan. Det är lätt att säga att vi skulle ha självdisciplin, men det har vi inte sett i historien. Vi uppskattar inkomst, struktur och mening. Jobb är bra att ha”, säger hon i podden a16z.

Hennes medförfattare Tom Davenport har inte så höga förhoppningar om en mänsklig vardag baserad på medborgarlön.

”I stället för mer meningsfulla aktiviteter lär det bli mer tv-tittande”, säger han i podden.

Även om företagsledare kommer att lockas av kostnadseffektiva robotar och algoritmer så tror författarna att den utvecklingen bromsas av risken att företaget får sin image solkad av massuppsägningar. Samtidigt utesluter de inte att samhället på sikt kan tvingas ta hjälp av garantiarbeten.

Ofta är ekonomer och historiker optimister och tekniker pessimister när det gäller framtiden för mänsklig arbetskraft. En som inte är orolig är Financial Times krönikör Martin Wolf. Han anser att effekten av ny teknik är rejält överskattad.

Samtidigt varnar han för att se utbildning som trollstaven som ska rädda mänsklig arbetskraft, eftersom vi inte vet vilka färdigheter som kommer att efterfrågas de kommande årtiondena.

Så vad ska våra barn välja för utbildning? Vad krävs av en person i morgon för att bli anställd?

”Det är väldigt viktigt att inte glömma grundläggande ämnen som matematik och fysik. Även i framtiden kommer man att behöva dra logiska slutsatser baserade på statistik. Man måste kunna förstå och räkna fram vad som är mest sannolikt. De svaren kommer inte att finnas på nätet, du kommer knappt att veta hur du ska ställa rätt fråga. Det blir viktigt även för att kunna hantera robotar”, säger Danica Kragic.

För att försvara sitt berättigande som arbetskraft bör människor också odla sin sociala kompetens.

”Det kommer att bli ännu viktigare att interagera med människor”, säger hon.

Bara i Europa kommer det att saknas 825.000 it-experter år 2020, spår EU-kommissionen. Men Stefan Fölster tycker inte att alla ska kasta sig mot datautbildningar.

”De som i dag är mest framgångsrika är de som inom det yrke de har valt är med och driver digitaliseringen framåt. Att ha den inställningen och fundera på hur ens bransch kan stöpas om tror jag blir viktigare än att välja ’rätt’ yrke”, säger han.

Automation kommer att fortsätta påverka arbetsmarknaden. Genom historien har det lönat sig att bejaka teknikutvecklingen.

John Henry vann enligt sägnen kampen mot ångmaskinen. Men han kämpade så hårt för segern att hans hjärta gav upp.

Kanske hade han kunnat bli en framstående operatör eller utvecklare av ångmaskiner i stället.

 

LÄS HELA DIMENSION HÄR!

Tyck till