Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Fokus på det mest privata

  • DIREKTSÄNDNING. Under operationen på Karolinska sjukhuset i Stockholm får läkarna hjälp av fyra robotarmar. Och ingreppet går att följa via webben.

Redan nu möter vi dem på operationsbordet och i skolan. Snart står de på tröskeln till våra hem.
Frågan vi alla måste börja fundera på: Vad vill vi att robotarna ska kunna göra för oss i vardagen?

Aktiviteten i operationssalen på Karolinska sjukhuset är febril. Patienten ligger nedsövd. Roboten med sina fyra inplastade armar skjuts fram till operationsbordet. Överläkaren Abi Hosseini sätter sig vid styrstationen, lutar sig framåt, vilar ansiktet mot titthålen och fattar handkontrollerna.

”Sänder vi nu?”
Det är ”Tuesday morning live” på Karolinska sjukhuset, som Peter Wiklund, pionjär inom robotkirurgi kallar det. Operationen kan ses över hela världen via nätet – i direktsändning.

”Vi hade 3.800 tittare från 85 olika länder under ett dygn vid det första tillfället. Vi vill göra det här ännu större och nå 10.000 tittare”, säger han.

Hittills har robotkirurgin främst använts inom urologin. I fjol genomfördes 2.000 robotoperationer i Sverige, varav 75 procent prostataoperationer.

Men nu börjar tekniken användas i framför allt gynekologi och allmän kirurgi. På det nya Karolinska som byggs kommer det att finnas ett kontrollrum som är uppkopplat mot ett flertal sjukhus, både i Sverige och utomlands. Redan nu finns möjligheten att från Karolinska följa pågående robotoperationer på sjukhuset i Danderyd.

”Det är ett helt nytt sätt att tänka. Vi är i början av något som vi inte vet var det landar. För Karolinska är det en möjlighet att bli ett slags nav i utvecklingen. Vi bygger upp ett bibliotek med operationer utförda av världens bästa kirurger”, säger Peter Wiklund, överläkare och professor på institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska universitetssjukhuset.

När han började med robotkirurgi 2001 var han ensam i Sverige. I dag står 25 robotar runt om på landets sjukhus. Var och en med en prislapp på cirka 15 miljoner kronor.

Patienten måste ge tillåtelse till direktsändningen. De tänkta tittarna är i första hand specialiserade kirurger. Poängen är att robotkirurgi gör det möjligt för tittarna att se exakt samma anatomiska detaljer som kirurgen betraktar. Bilden som robotkameran visar är identisk med den som sänds ut.

Tittarna kan under pågående operation ställa frågor till kirurgen via Twitter eller Yammer, som denne kan välja att svara på löpande eller i efterhand.

Rent tekniskt är det ingen äkta robot, utan en avancerad dator som håller i instrument som i sin tur styrs av kirurgen.

Men när det handlar om att, som Peter Wiklund uttrycker det: ”sy i en bit smör” förenklar tekniken ingreppet, inte minst som det går att zooma in och få tio gångers förstoring på det kirurgen ser genom kameran.

Om tisdagssändningarna är ett slags Premier League har man det senaste året även hållit tre ”OS-sändningar” med robotkirurgi. Nästa gång är i november då en tv-studio byggs upp och de absolut bästa kirurgerna inom området bjuds in för att diskutera och svara på frågor under en direktsänd operation. Sändningarna alternerar mellan Karolinska och sjukhus i New York och Bryssel.

”En sådan 24-timmarssändning ger lika mycket kunskapsinnehåll som en fem dagar lång konferens. Och vi får fler deltagare som tittar online och som kan se sändningen i efterhand”, säger Peter Wiklund.

Tanken är att sprida kunskap med en traditionell tv-modell. Sändningen påminner om en talkshow med proffsig studioinredning – minus flams och musik.

Bakom operationsrobotarna och tv-sändningarna ligger donationer i mångmiljonklassen. Den absolut främsta sponsorn är familjen Kleberg, huvudägare av Walleniusrederierna, som i sin tur äger produktionsbolaget Live Arena.

”De låter oss altruistiskt använda Live Arenas kunskap och teknik. Inget av det här hade varit möjligt utan Margareta Wallenius-Kleberg och Jonas Klebergs hjälp”, säger Peter Wiklund.

Hur reagerar patienterna på att opereras av en robot?
”Patienter är väldigt bra på att känna av vad doktorn tror är det bästa. Även om det bara sägs mellan raderna att robotkirurgi är den bästa lösningen så väljer patienten det.”

Hur avlägset är det med helt automatiska operationer?
”Det är ganska långt borta. Som kirurg fattar man många beslut under pågående operation beroende på hur det ser ut. Vi är bara i början av det här.”

Enligt Peter Wiklund har det hittills varit få incidenter kopplade till robotkirurgin.

”Roboten fallerar extremt sällan. Jag tror att vi har avbrutit totalt två operationer här. Den ena gången var det på grund av att en robotarm inte fungerade, den andra på att systemet inte gick att starta.”

Robotar tar plats även i andra delar av vårdapparaten inte minst som transportrobotar. Och snart knackar de även på dörren till våra hem.

Nyligen avslutades ett projekt i Skåne med en servicerobot som hjälper äldre i hemmet. Detaljen med ”hemma” är det som hittills har varit den stora tröskeln att ta sig över i robotutvecklingen.

Till skillnad från en steril eller statisk miljö i en fabrik, tenderar vi ju i hemmet att flytta runt saker och möbler, vilket gör det svårare för en robot att navigera.

Forskarna vid Designvetenskaper på Lunds tekniska högskola har byggt roboten Hobbit som kan rulla runt på egen hand.

”Fördelen med en mobil robot är att man som människa får en annan relation till den jämfört med en mobil eller en dator. Vi människor har en tendens att förmänskliga teknik, vilket blir väldigt tydligt när man förser en robot med ögon och gör att den kan se glad och snäll ut. Den blir ett sorts sällskap och man får en social funktion”, säger Susanne Frennert, som forskar inom användarcentrerad design vid Lunds tekniska högskola.

Projektet med Hobbit var en designprocess där de äldre var med i arbetet eftersom det är svårt att i förväg säga vad man vill ha en robot till.

”Folk vill ha en butler, men heller inte bli störda. Man vill vara herre i sitt hem, men är mer styrd av rutiner än man egentligen vill erkänna”, säger Susanne Frennert.

Ett av testen gjordes hos 89-åriga Ella Lundström. Hobbit gjorde patrulleringsrundor i lägenheten och kollade var Ella befann sig och att hon mådde bra. Roboten påminde även om medicinintag och kunde hjälpa till med att plocka upp saker från golvet, som till exempel en tappad fjärrkontroll.

”Hobbit är ett inspirerande hjälpmedel”, blir Ella Lundströms omdöme i forskningsrapporten.

”Jag bor ju ensam och roboten är som en skatt. Den aktiverar mig med alla sina möjligheter. För en äldre person som behöver nya intryck så är det viktigt att finna nya intressanta saker. I vår ålder saknar vi stimulans. Det är inte mycket som intresserar eftersom vi har sett allt förut”, säger hon i rapporten.

”Det jag tror att vi kommer att få se mer av i framtiden är intelligenta maskiner som pratar med varandra. Utvecklingspotentialen är enorm, men sårbarheten är stor. Om systemen inte fungerar måste det finnas en plan B. Särskilt när det gäller äldre”, säger Susanne Frennert.

Hobbit var i praktiken en ombyggd industrirobot och kostade 100.000 kronor.

”Vi måste få ned priset om det ska fungera i hemsjukvården. Det är det svåra med det här – att det fastnar i forskningen eftersom det råder ett moment 22. Kommuner vill inte köpa in något om det inte är beprövat, och för att få ekonomi i det krävs stora tillverkningsserier av robotar.”

Risken är att det blir lite som en bakmaskin, kul någon vecka men sedan hamnar den längst in i köksskåpet. Hobbit samlar kanske inte damm ännu, men är undanställd på institutionen i väntan på mer forskningsanslag.

”När det gäller komplexa robotar krävs längre studier. Vi höll på i tre veckor. Det finns många bra idéer på lösningar i vården men de måste vidareutvecklas och anpassas efter specifika behov. Än så länge är det forskning men när kommersiella företag som Google går in i det här kommer det att gå snabbt”, säger Susanne Frennert som lade fram sin doktorsavhandling ”Older people meet robots” häromveckan.

Sociala funktioner hos en robot förutsätter fungerande artificiell intelligens. I Lund framgick det tydligt att användarna snabbt tenderar att börja prata med roboten som en människa – och när den inte förstår talar man långsammare och lutar sig fram emot den för att den ska höra bättre.

På avdelningen för tal, musik och hörsel på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm träffar jag Furhat som blinkar, vänder huvudet mot mig och presenterar sig:

”Hej, jag är en talande robot.”

Det går att välja sju olika ansikten, bland annat ett kallat Obama och ett annat som heter Beata och är en liten flicka. (Det finns även en specialbeställd version med näringsminister Mikael Damberg som förlaga, som gjordes på uppdrag av Teknikföretagen och användes i Almedalen i somras.) Hittills pratar roboten engelska och svenska, men går att laddas med vilken talsyntes som helst.

Furhat började som ett forskningsprojekt och är i dag ett fristående bolag. KTH-forskarna Jonas Beskow, Gabriel Skantze, Preben Wik och Samer Al Moubayed grundade Furhat Robotics 2014 och har redan levererat tekniken till jättar som Disney, Honda, Intel och Toyota.

”Vi har levererat ett tjugotal robotar hittills, framför allt till andra universitet. Det är en plattform som kan fyllas med i princip vilket innehåll som helst”, säger Jonas Beskow, professor i talkommunikation.

Furhat klarar än så länge av att prata med två personer samtidigt. Ansiktet projiceras på ett plastskal. Rörelsesensorn är hämtad från spelkonsolen Xbox Kinect som också har ansiktsigenkänning. Roboten söker ögonkontakt och vrider på huvudet beroende på vem den talar med.

Vi spelar ett spel där fem djur (giraff, elefant, järv, tiger och struts) ska rangordnas efter hur snabba de är. Furhat deltar som en medspelare och har alltså inte facit, men hjälper till att resonera om huruvida en järv kan tänkas vara snabbare än en giraff.

”Det verkar rimligt, eller vad tror du?”, säger han och tittar på mig.

Furhat är deltagande även känslomässigt och medger sina egna brister:

”Oj, nu känner jag mig dum”, säger han när han inte har fler idéer om vad som kan tänkas vara rätt ordning att lista djuren på.

Furhat är för närvarande med i ett forskningsprojekt som siktar på att roboten ska kunna ställa alzheimerdiagnoser och följa hur demenssjukdomar fortskrider. Stiftelsen för strategisk forskning bidrar med 22 Mkr och Karolinska institutet deltar i arbetet.

Under hösten ska Furhat även testas i skolmiljö i Stockholm, dels på Kunskapsskolan, dels på Fryshusets gymnasielinje.

”Grundidén är att eleverna genom att utveckla ett spel som roboten kan spela kommer lära sig att hitta fakta, ett slags problembaserad inlärning.”

Furhat skulle kunna fungera som ett slags ”studybuddy”. Den håller god min och blir aldrig uttråkad.

Runt om i världen är aktiviteten på företag och forskningslabb minst sagt frenetisk.

Open AI som har superentreprenören Elon Musk i ryggen via företagen Tesla och Space X jobbar på att skapa en hushållsrobot. Amazon Echo finns redan och Google Home är en variant som väntar bakom nästa krök.

Jibo Inc har en stationär variant kallad Jibo som kan se vem den talar med. Den är tänkt att ha i köket, ska kunna konversera om vädret och komma med förslag på recept. Bakom Jibo står en av världens mest framstående forskare inom maskininlärning: Michael I Jordan.

Enligt Popular Science koncentrerar han sig för närvarande på att få robotar att hantera kontext, komma ihåg tidigare konversationer eller plocka fram specifik, tidigare inhämtad, information.

Förbeställningarna på Jibo har redan slagit i taket trots att den kostar 750 dollar, cirka 6.400 kronor. Men den är på inget sätt ensam på marknaden. Pepper och Nao är två andra robotar som syns flitigt i rapporteringen. De tillverkas av franska Softbank Robotics, och kostar från 2.000 dollar till 34.000 dollar. Pepper är försedd med hjul och i första hand tänkt för sjukhus.

För några år sedan jobbades det på KTH med att få en robot att steka pannkakor. I Berlin nöjde sig forskningscentrumet FZI med att lära sin robot att grilla korv. Vid ett event i somras försåg den publiken med 200 fettdrypande bratwurstar.

Gränserna suddas ut. Din beställning i hamburgerrestaurangen kan numera knappas in på plats eller i förväg via en mobilapp, ett slags automatiserad form av servitör.

Microsoft använde så sent som i våras bartenderroboten Makr Shakr vid ett event i London som klarade att hälla upp 120 drinkar i timmen. Drinkblandaren uppges även vara en del av besättningen på Royal Caribbeans flaggskepp Quantum of the Seas.

Mer hudnära är kanske två franska designers försök med en tatueringsrobot. Frågan är dock hur lång kön blir till den. Kunderna måste nämligen spännas fast för att de inte ska röra sig under själva färgläggningsproceduren.

Något enklare uppgifter som bevakning sköter robotarna sedan en tid tillbaka. På Stanford Shopping Center i Palo Alto i Kalifornien patrullerar sedan i fjol K5. Det är en 160 centimeter hög robot som väger 136 kilo. K5 hyrs ut i par, den ena patrullerar medan den andra laddas upp.

I mitten av juli i år skapade dock säkerhetsroboten rubriker efter att ha kört på 18 månader gamla Harwin Cheng. Hur den kommande rättstvisten slutar återstår att se.

Och precis som vid tidigare teknikskiften är sexindustrin långt framme. Framtidsgurun Ian Pearson, som bland annat haft uppdrag åt British Telecom, har i en färsk undersökning slagit fast vi kommer att få se sexrobotar hos de mest välbärgade redan 2025.

Amerikanska Real Doll utvecklar för närvarande en sexrobot och True Companion i New Jersey säljer redan den kvinnliga roboten Roxxxy och en manlig version kallad Rocky. Robotarna kan beställas antingen med konversationsläge eller interaktionsmode.

En talande sexatlet i robotutförande ser ut att dröja. Och möjligen stöter just den formen av robotutveckling på patrull på fler sätt. Protestkampanjer har redan börjat drivas bland annat i Storbritannien.

Kanske finns det hopp för mänskligheten.

 

LÄS HELA DIMENSION HÄR!

Tyck till