Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Fler företag bör få chansen

  • ENKELRIKTAT. Resultaten av granskningarna av Nya Karolinska (bilden) och Arlandabanan har inte uppmärksammats lika mycket som den ofta missriktade kritiken mot projekten, skriver Björn Hasselgren. Foto: Claes-Göran Flinck

Sverige behöver investera hundratals miljarder kronor årligen. En ifrågasatt form för att finansiera investeringarna är offentlig-privat samverkan, OPS. OPS fungerar i verkligheten, skriver Björn Hasselgren, före detta ordförande i Infrastrukturkommissionen.

Riksrevisionen har utvärderat OPS-upplägget för Arlandabanan så här drygt 20 år efter att projektet beslutades. Konsultföretaget WSP har granskat avtal och genomförande av Nya Karolinska sjukhuset i Stockholm, för Landstingets räkning. Båda granskningarna visar på i stora drag lyckade projekt, som byggts i enlighet med planer och finansiella ramar. OPS fungerar i verkligheten.

Det är egentligen inte ett resultat som förvånar. Infrastruktur och andra samhällsbyggnader har över tiden finansierats och byggts av aktörer både i offentlig sektor och i privat sektor. Ofta har de arbetat tillsammans i stora projekt med goda resultat.

Det som är unikt i Sverige är att staten och det offentliga behållit en så stark ensamställning i infrastruktursektorn så länge. Ända sedan 1930-talet när det gäller transportområdet, och när det gäller sjukvård längre än så. I de flesta andra sektorer i samhället har man sedan länge valt att återgå till mer blandade former av ansvar för samhällsbyggande, eller aldrig fört över dessa i offentlig regi.

Att flera än offentliga myndigheter har varit intresserade av att bygga och förvalta infrastruktur kan förklaras på många sätt. Det har ofta funnits ett driv hos enskilda entreprenörer att främja en ny teknik som kanske staten inte velat satsa på. Det kan också vara aktörer på regional eller lokal nivå som velat ta egna initiativ, eller ett företag som sett att en investering skulle kunna vara lönsam.

Det man sett i många länder är att projekt som drivs med enbart statlig eller offentlig organisering och finansiering ofta blir dyrare och tar längre tid än man tänkt sig. Därför har man i många länder i Europa och övriga världen valt att pröva nya former för samverkan mellan det offentliga och det privata. Att det ofta blivit mer effektivt på det sättet är belagt i en rad utvärderingar.

Här i Sverige har vi valt att vara mycket försiktiga med den här typen av samarbeten mellan offentligt och privat. Mycket tyder på att försiktigheten bygger på grundläggande missförstånd om hur samhällsbyggande fungerar och vilka risker som är förknippade med olika projekt av detta slag. Därtill är kunskapen om den historiska bakgrunden svag.

Två större projekt har drivits i Sverige med olika typer av offentlig-privat samverkan under senare tid. Det gäller Arlandabanan och Nya Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Båda projekten har utförts av privata aktörer som slutit avtal med beställare i offentlig sektor. De privata aktörerna har stått för del av finansieringen av projekten. Betalningen för projekten har antingen resenärer eller landstinget, och i det yttersta skattebetalarna i Stockholm län, stått för.

Båda projekten har fått utstå en hård prövning och mycket kritik har riktats mot dem under de senaste åren. Det är ett naturligt inslag i en öppen demokrati att vi debatterar och ifrågasätter olika projekt, och kanske särskilt sådana som gäller samhällsbyggnad. De berör många och ska användas under lång tid. Så det är viktigt att det blir bra och så rätt det går.

Utvärderingen av Arlandabanan och Nya Karolinska sjukhuset kom nu i april och maj. Resultaten av granskningarna har inte uppmärksammats lika mycket som den ofta missriktade kritiken mot projekten.

Riksrevisionen sammanfattar sin granskning med att ”OPS-lösningen för Arlandabanan i huvudsak fungerat väl”, men att det förstås finns en del att lära inför kommande projekt. WSP konstaterar i sin granskning av Nya Karolinska sjukhuset att kostnaderna för projektet, tvärt emot den snedvridna debatten i medier ”hittills inte förändrats på annat sätt än att de minskat med cirka 4 Mkr”. Detta på ett projekt med ett avtalsvärde på 52,2 miljarder kronor. Även för detta projekt pekar WSP på en del som man kan lära för framtiden. Ofta gäller det att beställarsidan behöver utvecklas.

Slutsatsen av dessa två oberoende utvärderingar av de två stora projekten i Sverige med offentlig-privat samverkan är att den fungerat bra. Det är således en ogrundat negativ bild som ofta sprids i debatten av denna modell för att driva samhällsbyggnadsprojekt.

För att möta de utmaningar som vi står inför när det gäller att anpassa vår infrastruktur till en växande befolkning och en snabb teknikutveckling, samt för att möta hållbarhetsanpassningen, måste vi vara öppna för att ompröva metoder och ansatser för organisering och finansiering.

Utvärderingarna från Riksrevisionen och WSP visar att vi bör kunna gå vidare och pröva fler projekt med liknande lösningar. Nu är tid för eftertanke hos dem som reflexmässigt kritiserat projekten, ofta på svag grund, eller med ett snävt kameralt perspektiv. Vi bör lära av misstag i de projekt som genomförts och bli än bättre framöver. Bara så kan vi möta framtidens utmaningar på ett klokt sätt.

OPS är bättre än sitt rykte.

Björn Hasselgren, tek dr. före detta ordförande för Infrastrukturkommissionen.

Tyck till