ANNONS:
Till Di.se
Börs & Marknad Ledare Di TV Bil Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion Debatt

Debatt: Vattenfalls försäljning bryter mot Parisavtalet

  • Vattenånga stiger från Vattenfalls brunkolkraftverk i Jänschwalde i Brandenburg, Tyskland. Foto: AP

Regeringen ska snart fatta beslut om försäljningen av Vattenfalls brunkolstillgångar i Tyskland till tjeckiska EPH. Det är viktigt att Sverige och Tyskland inte ser beslutet om Vattenfalls brunkol som enbart inrikespolitiska angelägenheter, skriver professorerna Johan Rockström, John Schellnhuber och Will Steffen.

Sverige är på väg att fatta ett beslut som skulle kunna leda världen mot en fossilfri global ekonomi – eller låsa in oss i ett fossilbränsleberoende i flera årtionden framöver. Regeringen håller i dagarna på att ta ställning till om vårt statsägda energibolag Vattenfall, en av Europas energijättar, ska få sälja sina förlustbringande brunkolsgruvor och tillhörande kraftverk i Tyskland till det tjeckiska bolaget EPH, som i sin tur planerar att expandera verksamheten.

Genom att stoppa denna oetiska försäljning skulle regeringarna i både Sverige och Tyskland kunna skapa ett i nuläget avgörande prejudikat för klimatåtgärder som andra länder kan följa.

Det enda sättet att stabilisera den globala uppvärmningen så långt under två grader som möjligt, är att mycket snabbt minska de globala utsläppen och nå en fossilbränslefri världsekonomi senast 2040–2060. Med tanke på att rikare länder måste klara denna omställning snabbare än låginkomstländer innebär detta att Sverige och Tyskland måste vara fossilfria redan 2030–2040.

Ur ett klimatvetenskapligt perspektiv innebär detta vägs ände för kol. Förbränning av fossilt kol bidrar till 42 procent av de globala utsläppen av växthusgaser samtidigt som det är det fossila bränsle som är lättast att fasa ut eftersom vi redan har rena energikällor att ersätta det med. Luftföroreningar orsakade av kolförbränning är orsak till att flera hundra tusen dör i förtid varje år på grund av hjärtsjukdomar, lungcancer och luftvägsinfektioner.

Det blir allt mer bråttom. Skogsbränder utan tidigare motstycke i Kanada 2016 och i Indonesien 2015 skadar ekonomier och människors hälsa samtidigt som de späder på den globala uppvärmningen.

Afrika lider av en torka som är allvarligare än den humanitära krisen på 1970- och 1980-talet. Rekordtemperaturer i delar av Indien, på över 50 grader, leder till jordbrukskris och offer för värmeslag. Samtidigt har vi just nu rekordhöga havstemperaturer som bland annat orsakat historiens mest utbredda och allvarliga korallblekning i Stora barriärrevet utanför Australiens kust.

Fem månader efter Parisavtalet är det nu dags för Europa att gå från ord till handling. Tyskland, världens fjärde största ekonomi, har redan världens mest ambitiösa plan ”die Energiewende” för att fasa ut fossila bränslen och samtidigt avveckla kärnkraften. Sverige, ett litet land när det gäller andelen av de globala koldioxidutsläppen (0,2 procent), är enligt aktuella undersökningar det land i världen med de bästa förutsättningarna att klara en hållbar välfärd genom att lyckas leverera FN:s globala hållbarhetsmål och klimatavtalet från Paris.

Trots detta riskerar klimat- och energipolitiken i båda länderna att misslyckas. Hanteringen av Sveriges kolkraft i Tyskland är ett aktuellt exempel. Sverige genom Vattenfall är en av Europas största kolkraftsaktörer, vilket motsvarar 6,6 procent av EU:s årliga koldioxidutsläpp från kol. Om Vattenfall säljer det tyska innehavet planerar tjeckiska EPH en expansion i Tyskland för det skadliga och ineffektiva brunkolet.

Denna försäljning måste därför ses som ett oetiskt försök till en ”quick fix” som står i strid med såväl Parisavtalet, den tyska regeringens plan att uppfylla sina klimatmål genom att fasa ut brunkol, som Sveriges målsättning att minska utsläppen med 100 procent till 2045 varav 15 procent utomlands.

Beslutet får globala konsekvenser. Australien, som länge släpat efter på klimatområdet och är världens näst största exportör av kol, är ett av de länder som kommer att övervaka Sveriges beslut noga. Just nu håller man nämligen på att ta beslut om ett eget kontroversiellt kolprojekt, kolgruvan i Carmichael, Queensland, vars framtid ligger i vågskålen. Med allt fler bevis på att förnybara energikällor är en bättre lösning på energiproblemen än smutsigt kol, kommer asiatiska länder som i dag köper australiensiskt kol också vara på sin vakt.

Avgörande är vilka signaler Sverige och Tyskland skickar till regeringar och investerare runt om i världen. Har kol en framtid eller inte? Sveriges agerande kan avgöra åt vilket håll Australien, Indien och Kina tippar i kolfrågan.

I stället för att sälja sina brunkolstillgångar i Tyskland, borde Sverige och Tyskland starta en socialt och ekonomiskt ansvarfull utfasning av kol.

Detta är en så viktigt fråga för våra länder och för världens framtid att vi föreslår att inga beslut om brunkolsförsäljning ska tas förrän statsminister Stefan Löfven och Tysklands förbundskansler Angela Merkel, har haft möjlighet att ha ett högnivåsamtal om hur vi nu tar ansvar för utfasning av brunkolet.

Detta samtal bör ske i nära dialog med brunkolsregionerna i Tyskland, för att ta ett gemensamt ansvar för en ekonomiskt försvarbar och miljövänlig utfasning som skapar nya jobb för de 6.000 som annars skulle bli arbetslösa. Lausitz-regionen i Brandenburg, som präglas av brunkolsbrytning, skulle på så sätt kunna bli en banbrytande föregångare; en ”testbädd” som visar hur samhällen kan ta sig ur den fossila återvändsgränden med hjälp av ny teknik och hållbara affärsmodeller.

Detta är också ekonomiskt förnuftigt. Svenska skattebetalare vinner i princip ingenting på en försäljning till EPH. Enligt det tjeckiska bolaget kommer Vattenfall att få betala för att den förlustbringande brunkolsverksamheten ska kunna fortsätta tills de europeiska elpriserna stiger igen, något som ytterligare undergräver det svenska och tyska ansvaret att leva upp till Parisavtalet.

Om Vattenfall behåller sina tyska koltillgångar och fortsätter att använda dem blir det också en dålig affär. Om vi tillämpar det som vi i Sverige anser vara en rimlig kostnad för utsläpp av skadlig koldioxid, 100 euro per ton, skulle ett fortsatt användande av Sveriges brunkolsreserver i Tyskland kosta det svenska samhället 60 miljarder kronor per år.

Det är därför viktigt att Sverige och Tyskland inte ser beslutet om Vattenfalls brunkol som enbart inrikespolitiska angelägenheter. Båda länderna har ett stort ansvar inför resten av världen och en stor möjlighet att gå i spetsen för världens klimatansträngningar genom att röra sig bort från kol för gott.

Allt annat skulle, förutom att bryta mot Parisavtalet, vara i direkt kollisionskurs med en lång rad ekonomiska, vetenskapliga och moraliska skäl. I tider som dessa har inte världen råd med sådana misstag.

Johan Rockström, professor, Stockholms universitet
John Schellnhuber, professor, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research och ordförande för WBGU, den tyska regeringens vetenskapliga råd för globala miljöförändringar
Will Steffen, professor emeritus, Australia National University, Canberra, och ledamot i det oberoende klimatrådet Climate Council of Australia.

Tyck till