ANNONS:
Till Di.se
Start Opinion Debatt

Debatt: Avskaffa hyresregleringen

  • Det är ofta välbeställda hushåll som i praktiken får sina boenden subventionerade av dem som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden, skriver Johan Eklund. På bilden ett hyreshus i Sundbyberg. Foto: Hasse Holmberg

Den svenska bostadsmarknaden är alltmer ansträngd med bostadsbrist och ökad skuldsättning bland hushållen. Det finns ingen anledning att anta att dagens prisuppgång bygger på irrationella spekulationer, skriver professor Johan Eklund.

Många är bekymrade över prisutvecklingen på den svenska bostadsmarknaden. Det införda bolånetaket och kraven på avskaffande av ränteavdrag och amorteringskrav har dämpat prisuppgången.

Finansinspektionens förslag om amorteringskrav kommer med all säkerhet dämpa prisuppgången och få den effekt som FI förutspår: ”(...) hushåll med begränsade ekonomiska marginaler och hushåll med en kort planeringshorisont kommer att efterfråga bostäder i mindre utsträckning.”

Problemet är att åtgärderna angriper symptomen – prisuppgången – utan att lösa de underliggande strukturproblemen. Det finns ingen anledning att anta att dagens prisuppgång bygger på irrationella spekulationer. Tvärtom, tydliga fundament driver prisuppgången.

Pågående urbanisering innebär att den årliga inflyttningen till, i synnerhet Stockholm, är stor – motsvarande flera busslaster varje dag. Det finns för få bostäder och den befintliga bostadsstocken utnyttjas inte effektivt. Hyresregleringen bidrar till prisuppgången på bostadsrätter genom att begränsa utbudet.

Bolånetaket, amorteringskravet och eventuellt minskade ränteavdrag kommer att bromsa prisuppgången och kan till och med resultera i en prisnedgång. De löser dock inte bostadsbristen, ineffektiv markanvändning och inlåsningar på bostadsmarknaden. Dessutom skapas inträdesbarriärer som främst drabbar ungdomar, invandrare och andra grupper som är mindre väl etablerade på bostadsmarknaden.

Utbud och efterfrågan måste tillåtas att mötas och prismekanismen måste få fungera obehindrat på hyresmarknaden. En förändring krävs också för att arbetsmarknaden ska fungera bättre. Arbetsgivare har allt svårare att rekrytera på grund av bostadsbristen. Något som Spotifys grundare nyligen vittnade om.

Faktum är att Sverige är i ett akut behov av ett flertal reformer riktade mot bostadsmarknaden och de källor till ineffektivitet som finns där. Skatteväxling, införande av markskatt samt reformering av plan- och byggprocessen är nödvändiga åtgärder. Dessa reformer kan på sikt lösa problemen, dessvärre har vi inte råd att vänta. Att avskaffa hyresregleringen skulle få omedelbara och önskvärda effekter.

Argumenten för avskaffande blir bara starkare för varje dag som prisuppgången på bostadsrätter fortsätter och matchningsproblemen på arbetsmarknaden tilltar. Listan av ekonomer som har varit starkt kritiska till hyresregleringen kan göras lång. Assar Lindbeck, Ingemar Ståhl, Sven Rydenfelt med flera har i årtionden argumenterat mot hyresregleringen, dessvärre utan resultat.

Det finns med andra ord inget ekonomiskt effektivitetsargument som är ett rimligt försvar av hyresregleringen. Tvärtom är de samhällsekonomiska effekterna av hyresregleringen ansenliga och större än enbart de direkta allokeringsförlusterna. Det går inte heller – trots att många tycks tro det – att försvara hyresregleringen på fördelningspolitiska grunder eller en vilja att motverka socioekonomisk segregation. Allt detta är väldokumenterat.

Jämför och hitta bolån här (extern tjänst)

Ekonomipristagarna Milton Friedman och George Stigler visade för snart 70 år sedan hur hyresregleringar resulterar i godtyckliga fördelningseffekter, ineffektiv bostadsanvändning och minskad nykonstruktion.

Godtyckliga fördelningseffekter uppstår bland annat då det inte finns någon mekanism för att särskilja högutbildade höginkomsttagare från personer som faktiskt är i behov av subventionerade bostäder.

Resurssvaga individer som söker sig till storstadsområdena kan inte förväntas finna en hyresrätt. I stället är det ofta välbeställda hushåll som i praktiken får sina boenden subventionerade av dem som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden.

För att även de med lägre inkomster ska kunna bo i städerna är det därför rimligare att använda till exempel direkta inkomststöd. Dessa går att rikta mot de som har störst behov, utan att hyresmarknaden kortsluts. Det är en väg som Norge valde då landet avreglerade hyresmarknaden på 1980-talet. Norge har i dag vare sig bostads- eller segregationsproblem i nämnvärd omfattning.

Hyresregleringen utgör en av flera på varandra lagda regleringar som har resulterat i en så pass dåligt fungerande bostadsmarknad. Kombinerat med en illa fungerande plan- och byggprocess och en stor brist på bostäder har den negativa effekter för arbetsmarknaden. Detta ger konkurrenshämmande effekter för företag som är i behov av att rekrytera.

Grundläggande problem med regelverken måste lösas på sikt, men en första åtgärd är att avskaffa hyresregleringen skyndsamt! Amorteringskrav är bara behandling av symptom.

Johan Eklund, vd, Entreprenörskapsforum och professor i nationalekonomi

Tyck till