Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter Analys

Analys: Draghi borde göra det förbjudna

ECB-chefen Mario Draghi kommer att anstränga sig för att möta marknadens högt ställda förväntningar vid torsdagens räntebesked. Det bästa vore dock om han kunde göra något oväntat och otillåtet.

Den senaste statistiken för euroländerna visar att återhämtningen, som under fjolåret drevs av bättre privat konsumtion, har tappat fart.

När den europeiska centralbanken, ECB, levererar räntebesked på torsdagen väntas det därför bestå av ytterligare en sänkning av bankens inlåningsränta, förmodligen utökade obligationsköp och kanske någon form av anpassning av det penningpolitiska styrsystemet så att räntan kan sänkas ytterligare längre fram.

Lyckas centralbankschefen Mario Draghi leverera på dessa punkter lär det lyfta börskurserna, åtminstone kortsiktigt. Tyvärr är det inte tillräckligt för att tydligt lyfta utsikterna på längre sikt för de nitton euroländerna.

Det beror inte på att penningpolitiken helt har slutat fungera. Att centralbanksåtgärder som minusräntor och obligationsköp fortfarande har effekt syns inte minst i Sverige där ekonomin tagit ytterligare fart efter Riksbankens åtgärder. Även centralbankernas bank BIS konstaterade nyligen att minusräntorna fungerar ungefär som räntesänkningar över nollstrecket.

Snarare beror det på att ECB men framför allt euroområdets politiker har gjort för lite och det för sent. När USA och Storbritannien sjösatte stora stimulansprogram direkt efter finanskrisen var räntorna högre i utgångsläget och stimulanseffekten av deras åtgärder blev därför större. Men dessutom så har de senaste årens tillgångsköp och räntesänkningar motverkats av att andra delar av den ekonomiska politiken har gått åt andra hållet.

Euroområdets banker dras fortfarande med de dåliga lån som finns kvar sedan skuldkrisen, vilket skulle behöva rensas upp. Dessutom, och det gäller även länder utanför euroområdet, har finanspolitiken utgjort en bromskloss.

Samtidigt som centralbankerna i bland annat euroområdet, Schweiz, Danmark och Sverige har återgått till att sänka sina styrräntor har finanspolitiken i de drygt trettio OECD-länderna i genomsnitt stramats åt med 0,75 procent av BNP sedan 2011. Att skatteförändringar och offentliga utgifter har en åtstramande effekt på ekonomin syns genom att mått på det underliggande budgetsaldot har förstärks.

Visst är det bra med mindre budgetunderskott men för att det ska kunna ske utan att tillväxten dämpas stavas lösningen strukturella reformer. Tyvärr har sådana reformer för att förbättra ekonomins funktionssätt lyst med sin frånvaro. Enligt OECD:s återkommande rapport ”Going for Growth” har reformtakten avtagit märkbart sedan en topp direkt efter finanskrisen och inbromsningen är tydligast i euroområdet.

Det betyder att den ekonomiska politiken beter sig som en bilförare som försöker köra en bil uppför en backe med ena foten på gaspedalen och den andra på bromsen. Det blir slirigt. Att penningpolitiken behöver mer hjälp från finanspolitiken och strukturella reformer var också budskapet när G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer nyligen möttes.

Ett sätt för politikerna att bidra är att utnyttja dagens låga räntor för att låna till offentliga investeringar, till exempel i infrastruktur, eller offentliga satsningar på utbildning. Men det finns andra förslag för hur finans- och penningpolitik kan samarbeta för att få upp efterfrågan.

En idé som har fått ny energi den senaste tiden är att centralbanken trycker pengar direkt för att finansiera offentliga utgifter, det som 1976 års ekonomipristagare Milton Friedman beskrev som ett helikoptersläpp av pengar. Det är ett garanterat sätt att höja efterfrågan och inflationstakten om människor får pengar i handen utan att det motverkas av höjda skatter eller ökad skuldsättning.

Ett helikoptersläpp – där centralbanken direkt finansierar en höjning av exempelvis barnbidrag eller sänkta skatter – förbättrar också köpkraften hos fler än dem som har lån eller finansiella tillgångar. En relevant kritik mot de senaste årens stimulansåtgärder är nämligen att de ökar klyftorna eftersom de framför allt verkar via finansmarknaden och högre tillgångspriser. Högre tillgångspriser betyder också högre finansiella risker.

Att fler och fler ekonomer, både till höger och vänster i debatten, har förespråkat liknande metoder på senare tid talar för att de kan bli verklighet. Däremot är det knappast troligt att ett helikoptersläpp i dess traditionella mening sker den närmaste tiden. I många länder är det inte ens tillåtet eftersom de ekonomisk-politiska systemen är riggade för att undvika 1970- och 1980-talens höga inflation. För ECB sägs det vara explicit förbjudet.

Men det finns andra sätt om centralbankerna verkligen vill ge bort pengar. Till exempel skulle ECB kunna sänka sin utlåningsränta under insättningsräntan och på så sätt ge de problemtyngda bankerna extra inkomster. Eller så kan centralbanken låna ut till nollränta utan återbetalningskrav med förbehållet att bankerna i sin tur gör samma sak för sina företags- och privatkunder.

Minusräntor och tillgångsköp var exotiskt när de lanserades. Men den penningpolitiska uppfinningsrikedomen är större än så. Och ju längre politikerna dröjer med att lyfta sin fot från bromsen ökar sannolikheten för att centralbankerna använder sig av den.

Tyck till
Tyck till