Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Opinion

Ledare: EU bör erkänna Kina som marknadsekonomi

  • PRISVÄRD. Huvudfrågan för EU-kommissionen är om ett pris på den kinesiska marknaden ska respekteras som ett marknadspris. Foto: Greg BAker

Priset på en Coca-Cola varierar över världen. Från närmare 10 kronor i svenska butiker till under kronan i indiska. Samma sak gäller gympaskor från Nike, jeans från Lee, tvättmaskiner från Electrolux eller lastvagnar från Volvo.

Varje marknad har sitt pris och bestäms av konkurrensförhållanden, inkomstläge och i vilken fas företaget är. När den tyska elektronikkedjan Media Markt skulle slå sig in på den svenska marknaden var det scheissebillig, vilket blev slutet för Onoff och Expert. Nu är priset mer normalt och även Media Markt tjänar pengar.

Att anklaga konkurrenter för dumpning är vanligt på alla marknader och om politikerna öppnar för skyddstullar kan man vara säker på att de kommer. Norge har till exempel en lång rad tullar mot produkter som anses för billiga, bland annat 270 procents tull på den svenska kvalitetsprodukten hårdost.

När Kina gick med i WTO 2001 fick landet status som icke marknadsekonomi, bland annat av EU. Det var ett sätt att skydda den europeiska marknaden mot konstlat låga kinesiska priser och är en orsak till att kinesiska produkter så ofta drabbas av skyddstullar. Vid slutet av 2015 hade EU anti-dumpningstullar på 52 varusegment, främst inom kemi, stål och solpaneler.

Statusen som icke marknadsekonomi innebär att ett kinesiskt pris inte erkänns som pris när EU ska besluta om skyddstull. I stället jämförs det kinesiska priset på exempelvis ett ton stål med priset i ett annat land, vanligen USA och Norge, och mellanskillnaden avgör storleken på tullen.

Enligt Kinas WTO-avtal ska Kinas status som icke marknadsekonomi hävas efter 15 år, det vill säga under 2016, och frågan tillhör de svåraste som EU-kommissionen har att ta ställning till. Cecilia Malmström är ansvarig kommissionär.

Värdet på skyddstullarna för kinesiska varor är små i jämförelse med hela importen från Kina, 1,38 procent enligt kommissionen. Om man tar bort solpanelerna blir det bara 0,68 procent. Men tullarna är ändå känsliga eftersom de i hög grad rör en vara som är en del av de europeiska ländernas identitet – stål.

Det är ingen slump att EU hette kol- och stålunionen i början. Stål och industri är kulturella synonymer. Endast Sverige har svenskt stål, och Tyskland tyskt, Polen polskt och Frankrike franskt. Tanken att SSAB:s ståltillverkning i Sverige eller Thyssen Krupps i Tyskland skulle slås ut av kinesiskt billigt stål är utmanande.

Hur många jobb som är i fara beror på vem man frågar. Industriförbundet AEGIS, som organiserar europeiska basindustrier, hävdar att 3,5 miljoner jobb kommer att försvinna om skyddstullarna mot Kina försvinner och för en intensiv lobbykampanj mot att Kina ska få status som marknadsekonomi. EU-kommissionen är mer modest och menar att det handlar om som mest 200 000 jobb. 5 000 svenska jobb är berörda.

Men slopade tullar har också en uppsida. Den totala importen från Kina beräknas öka med mellan 17 och 20 procent om skyddstullarna försvinner och priset på skyddade varor faller med en femtedel. Det skulle gynna tillverkare som använder stål, europeiska konsumenter och inte minst skynda på solcellsrevolutionen.

Tullfrihet är ett konsumentintresse, men gynnar också innovation och ekonomisk omvandling. Om tullvännerna hade vunnit striden i slutet av 1800-talet hade det svenska industriella undret uteblivit.

Huvudfrågan är alltså hur man ska se på ett kinesiskt pris. Förespråkarna för att Kina inte ska få status som marknadsekonomi menar att priset är riggat på grund av statliga subventioner och att kinesiska priser skiftar för mycket på olika marknader. Men även europeiska företag varierar sina priser på olika marknader och genomgår faser då staten går in som garant. Till skillnad från en privat ägare kommer svenska staten till exempel förhoppningsvis tåla många förlustår i LKAB i hopp om att järnmalmspriserna rehabiliteras och den nya nivån bli lönsam. Ska man diskvalificera LKAB:s pelletspris för det?

Om EU underlåter att ändra Kinas status är risken stor för att Kina drar EU inför WTO:s domstol. EU kommer troligen att förlora, bland annat för att det är svårt att bevisa att ett kinesiskt pris i princip inte utgår från produktionskostnader och normala marknadsmekanismer. En förlust för EU är pinsamt, men underminerar framför allt det regelstyrda handelssystem som EU säger sig värna, samt öppnar för kinesiska strafftullar mot EU.

Att erkänna Kina som marknadsekonomi innebär inte att skyddstullar mot till exempel stål automatiskt försvinner, men de blir svårare att införa eftersom man då måste respektera ett kinesiskt pris och inte bara kan jämföra med ett pris i ett annat land.

Hittills har Sverige intagit en sund skepsis mot tullvännerna och bland annat inte undertecknat upprop för att skydda stålindustrin. Den linjen bör regeringen fortsätta, men man bör ta tillfället i akt och argumentera hårdare för frihandel och vinna den principiella tullstriden. Även svenskt stål biter bäst på en fri marknad.

Tyck till
Tyck till