Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Maria Borelius: Fullskaligt krig i brittisk regering

  • Foto: Virginia Mayo

David Cameron har drabbats av sin tyngsta politiska kris sen han blev premiärminister 2010.
Socialministerns avgång vidgar sprickan i EU-frågan och skapar kris i regeringen.

I helgen avgick socialministern och den före detta partiledaren Iain Duncan Smith. Formellt handlar konflikten om stöd till handikappade.
Duncan Smith motsätter sig de nedskärningar på 1,3 miljarder pund som finansminister George Osborne föreslog i förra veckans budget. Men under ytan öppnar sig en större spricka, som handlar om EU och David Camerons sätt att agera med makten.

Under helgen har stödtrupperna formerat sig. Eftersom Iain Duncan Smith är en känd brexit-förespråkare, har de andra EU-motståndarna ställt sig bakom honom, med några undantag. Premiärministern och finansministern får å andra sidan stöd av EU-förespråkarna. Irritationen väller fram.
David Cameron fick vid avgångsbeskedet en av sina berömda utbrott och kallade Iain Duncan Smith för ”icke gentlemannamässig”. Duncan Smith satt i BBC:s morgonsoffa och slog tillbaka rätt i Torypartiets solarplexus. Partiet saknar social medkänsla, sa han.

I grunden ligger en irritation från brexit-anhängarna över att premiärministern valt att så tydligt ta ställning i EU-frågan. Man menar att EU-omröstningen 1975 sköttes bättre. Då intog premiärminister Harold Wilson en ceremoniell mittposition, och lät som en slag domare helt enkelt båda sidorna utkämpa valkampen.

I årets folkomröstning har tvärtom David Cameron valt att aktivt driva och leda stanna-sidan, med regeringsmaktens fulla kraft bakom sig.
Bakom 10 Downing Streets anspråkslösa svarta mur döljer sig ett formidabelt operationellt maskineri. Ur denna fabrik har nu externa EU-supportrar manats fram. Allt från den amerikanska presidenten Barack Obama till tidningsupprop bland kärnfysiker och börs vd:ar, som uppmanar britterna att stanna.

Den brittiska statsapparaten i Whitehall har en allsmäktig chef, den taktiske Jeremy Heywood, som har beordrat sina anställda att endast sparsmakat förse ministrar som är brexit-anhängare med underlag för EU-tal. Till skillnad från de EU-positiva ministrarna, som skall få mer fullständiga underlag.’
Valkampen blir inte rättvis, insidan missbrukar makten, menar de uppretade brexit-anhängarna.

Iain Duncan Smiths avgång har blivit den gnista som tänder de interna EU-motsättningar till liv igen. Ända sedan Margret Thatcher höll sitt berömda linjetal i Brygge 1988, och kastade handsken framför Jacques Delors vision om Storeuropa, har laddningen hotat det konservativa partiets sammanhållning. John Major fick regera på slak lina, med ständiga revolutioner i parlamentet, ledda av bland andra just Duncan Smith.

Inför årets folkomröstning var man överrens om att gamla strider skulle begravas. Denna gång skulle EU-debatten hållas hederlig, handla om sak och inte person. Men i helgen blev det personliga också det politiska.
David Cameron har tolv rösters majoritet i parlamentet, och ska precis få igenom nästa års budget. I det läget stavas avgången och det upptrappade tonläget kris.