Börs & Marknad Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

Dokument: Strejksverige - det var inte bättre förr

  • Bussföraren Lars Widfond står strejkvakt under en konflikt 1999. Foto: Claudio Bresciani/TT

Sverige framstår som en lugn oas jämfört med strejkcirkusen i andra delar av Europa. Men för bara 20 år sedan såg det annorlunda ut. Nu haglar varningarna för att kaos åter kan bli vardag på den svenska arbetsmarknaden.

Sverige hör till EU:s allra fredligaste länder när det gäller strejker.

EU-ländernas strejknivå har de senaste fem åren varit närmare 15 gånger högre än i Sverige, räknat i antal konfliktdagar per löntagare.

Frankrike och Danmarks hör till värstingländerna under perioden med 40 respektive 20 gånger högre strejknivå än Sverige.

Så har det inte alltid varit.

Just nu varnar flera tunga röster bland både fack, arbetsgivare coh ekonomer - liksom statsminister Stefan Löfvén - för konsekvenserna om det viktiga Industriavtalet är på väg att gå i graven. Risken är att dörren öppnas till 1980-talets svenska strejkvåg.

Den så kallade Storkonflikten våren 1980 var den största på svensk arbetsmarknad i modern tid. Omkring en av fem löntagare drogs in i konflikten.

Bara i Stockholm lamslogs bland annat kollektivtrafiken, flygtrafiken och utsändningen av Sveriges Radio när det låste sig centralt mellan giganterna LO och SAF.

När krutröken lagt sig hade närmare 4,5 miljoner arbetsdagar gått förlorade i svensk ekonomi, på grund av strejk eller lockout. Det kan jämföras med dryga 200 dagar 2015, eller ett par tusen åren per år 2013 och 2014.

1986 strejkade sjuksköterskorna för 30 procents lönelyft och läkarna för 20 procent. 1988 och 1990 skakades industrin respektive bank- och försäkringsbranschen av rejäla konflikter. Omkring 700.000 arbetsdagar gick förlorade respektive år.

Det tidiga 1900-talets ofta våldsamma fackliga konflikter omfattar bombattentat och dödsskjutningar, i Malmö 1908 respektive Ådalen 1931.

De utmynnade i Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan LO och dåvarande arbetsgivarorganisationen SAF. Avtalet brukar framhållas som sinnebilden för svensk samförståndsanda.

Men när ekonomerna idag varnar för en urspårad avtalsrörelse syftar de snarare på 25-årsperioden från 1969 och framåt, som innebar ett brott med det utpräglade lugnet under rekordåren närmast efter andra världskriget.

Gruvkonflikten i Norrbotten 1969 anses vara startskottet för den mest konfliktfyllda perioden på den moderna svenska arbetsmarknaden. Gruvarbetarna i bland annat Kiruna gick ut i vild strejk (i strid med linjen hos LO centralt) och vann förbättrade villkor.

Perioden präglades av en katt och råtta-lek mellan företagens priser och de anställdas lönekrav.

I slutet av 1970-talet rusade snittlönerna med som mest omkring 15 procent per år. Men lönelyften blev snabbt utraderade av skenande inflation. Det utlöste nya stora lönekrav i vad ekonomier kallar en pris-lönespiral.

Svenskens reallön (lönen rensat för inflation) sjönk som en sten under första halvan av 1980-talet – plånböckerna krympte, trots en stigande brist på arbetskraft.

Det skulle dröja fram till Industriavtalet från 1997 innan konfliktnivån varaktigt minskade igen. Och reallönelyften sedan dess är ett kvitto på avtalets framgångar.

Under perioden 1970-1992 steg reallönerna med endast 0,7 procent per år i snitt. Det kan jämföras med årliga lyft på 2,1 procent för åren 1998-2014.

Enligt Industriavtalet ska exportindustrins löneavtal vara riktmärke för övriga branscher. Dämpade och sammanhållna löneökningar skulle gynna alla parter, enades fack och arbetsgivare om.

Alla var dock inte lika glada. LO-förbundet Kommunal har påpekat att stora kvinnodominerade yrkesgrupper i offentlig sektor halkar efter om industrin ska sätta tak för löneökningarna.

Den senaste riktigt stora strejken våren 2003 stod också Kommunal för. Den var fullt i klass med det sena 80-talets storkonflikter. 80.000 kommunanställda strejkade i fem veckor, dock utan att pressa fram mer pengar till lönelyft.

I år kan det vara dags igen.

Växande arbetskraftsbrist inom vård och skola liksom goda tider i till exempel byggbranschen har fått flertalet LO-förbund kräva större lönelyft än industrin. En klar varningssignal kom redan i höstas när LO:s samordning mellan förbunden sprack.

Källor: ETUI, Medlingsinstitutet, Riksbanken, Sveriges Radio

Tyck till
Tyck till