Börs & Marknad Ledare Bil Play Podd Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter Analys

Utdelningar ger börsen bränsle

Aktieutdelningarna börjar snart ticka in på kontona. Historiskt har utdelningstider också varit bra aktietider, särskilt i april.
Efter drygt 170 miljarder kronor i utdelningar under mars, april och maj vet vi om placerarnas kärlek för utdelningar och aktier med hög direktavkastning håller i sig.

Stockholmsbörsen och världens aktiemarknader har skakat av sig mardrömsinledningen på börsåret 2016 och Stockholmsbörsens OMXSPI-index har klättrat med 12 procent sedan botten den 11 februari. Recessionsskräcken och oron för många bolags svaga organiska tillväxt, prispress, bankernas kostnader för centralbankernas minusräntepolitik, råvaruprisras och urholkade statsfinanser i råvarutunga tillväxtländer har lättat. Mario Draghi, chef för den europeiska centralbanken, har gjort sitt och bidragit med ett överraskande brett batteri av penningpolitiska stimulanser. Oavsett vilka åsikter man har om ifall börsen är dyr eller billig och om den ska upp eller ned på lite sikt så får den snart mer draghjälp.

Nu drar nämligen bolagsstämmorna i gång och därmed också utdelningssäsongen. Och den gör den med en rivstart. På onsdagens stämma i Handelsbanken kommer aktieägarna om inget oförutsett inträffar banka igenom totalt 11 miljarder kronor i utdelning. På torsdag är det sedan Nordeas tur att besluta om börsens största utdelning på 24 miljarder kronor. Tillsammans med Axfood, Hufvudstaden och Castellum kommer de fem storbolagen att i veckan ha röstat fram sammanlagt 39 miljarder kronor i utdelningar. Det är mest under en enskild vecka utdelningsvåren 2016. Sedan dundrar utdelningskalaset vidare med ytterligare två toppar, veckorna 14-15 och 17-19, då stämmorna har att besluta om drygt 50 miljarder kronor i utdelningar vid respektive period.

För alla som vill vara med och dela på utdelningspengarna är stämmodagarna sista chansen att köpa aktier i bolagen. Efter stämman dröjer det sedan sammanlagt fem dagar innan pengarna är inne på placerarnas konton. I en värld som slutar snurra borde själva utdelningen vara en ickehändelse. Händer inget ska aktien när den dagen efter stämman handlas utan rätt till utdelning falla lika mycket som delas ut. För hela Stockholmsbörsen handlar det om knappt 4 procent. Men historiskt har utdelningsperioden varit en mycket bra period att äga aktier under. Under tremånadsperioden mars till maj har det mer rättvisande totalavkastningsindexet SIXRX, som återinvesterar utdelningarna, klättrat med i genomsnitt 6,1 procent sedan 1981. Det är 1,7 procentenheter mer än genomsnittet för alla tremånadersperioder under samma tid.

Den enskilda månaden med mest utdelningar är april. I år väntas 75 miljarder kronor. Det är också under just april av de tre utdelningsmånaderna som börsen har utvecklats klart bäst. Och går vi igenom börsutvecklingen under årets alla månader är april till och med den allra säkrast att äga aktier under och den månad som har gett den näst bästa totalavkastningen, efter februari. Av de senaste tio aprilmånaderna har totalavkastningen varit positiv under nio och totalt sedan 1981 har börsen klättrat under 26 av 35 år i april. Det är mest av alla månader.

Det går att spekulera i flera möjliga skäl till den fina börsutvecklingen under våren i allmänhet och under april i synnerhet.

En orsak är bolagen har incitament att peppra på med ovanligt mycket positiv information inför sina stämmor. För när både företagsledningar och styrelser möter ägarna är det viktigt att visa att de gör rätt saker, att de bör få vara kvar på sina positioner och förtjänar sina höga ersättningar. Därför klär de hellre framtiden i ljusa än i mörka färger. En tredjedel av alla storbolag rapporterar också hur det har gått under årets tre första månader samma dag som stämman. Och i början på året är det ett naturligt beteende att vara positiv.

Men det troligaste skälet är att de institutionella investerarna, de flesta aktiefonder och alla indexfonder, måste vara fullinvesterade i aktier och därför snabbt skyfflar tillbaka utdelningarna till börsen. Skulle de däremot samla pengarna på hög och börsen rusa skulle de både förlora värdefulla mark mot sina jämförelseindex och förvaltarna riskera bonusar och kritik från andelsägarna som har fått något annat än de köpt in sig i. Det gäller särskilt i dagens nollräntemiljö där det blivit extra dyrt att låta utdelningskapitalet ligga i träda. Konsekvensen blir att fler kronor jagar samma antal aktier och det sätter ett tryck uppåt på aktiekurserna.

Alla placerare agerar inte lika kvickt. Men majoriteten av ägarkategorierna gör det. Enligt SCB ägdes 40 procent av Stockholmsbörsen vid årsskiftet av utlandet och 12 procent av svenska fonder. De flesta av dem plöjer omedelbart ned pengarna i börsen igen. Enligt samma statistik direktäger hushållen aktier motsvarande 12 procent av Stockholmsbörsens värde. Bland dem finns några riktigt rika som sköter sin förvaltning professionellt, men även många småsparare som antingen låter utdelningarna sätta guldkant på vardagen eller låter dem vara kvar på kontot.

Men att samla utdelningarna på ett räntelöst bankkonto blir riktigt kostsamt om bolagen fortsätter att skapa värden och aktiemarknaden gör som den oftast har gjort på lång sikt - klättrar. Anta att kurserna stiger med 4 procent per år och att direktavkastningen är 4 procent och att utdelningarna stiger i takt med kurserna. De investerare som sätter sina utdelningar i arbete och återinvesterar dem får då totalt 8 procent i avkastning per år. De som däremot låter utdelningarna skvalpa på kontot har kvar sina pengar men de växer inte.

Över en längre placeringshorisont innebär ränta-på-ränta-effekten att de går miste om mycket kapital. För en investerare med tio års placeringshorisont betyder det att totalavkastningen sjunker med 1 procentenhet till 7 procent per år eller att en hundralapp bara ökar till 196 kronor istället för 216 kronor.

En annan fråga är vilka aktier det återinvesterade utdelningskapitalet göder mest. En tanke är att aktieägarna petar in dem i aktier som de redan äger och känner till bäst. Mest utdelningskapital kommer från de fyra storbankerna, H&M och Ericsson som alla också har en hög direktavkastning. Därför skulle även de aktierna vara de som gynnades mest. Men oftast har det varit exakt tvärtom.

Aktierna med lägst direktavkastning gick under mars, april och maj bäst alla år mellan 2005 och 2011. Sedan svängde pendeln. Utdelningsaktier blev i nollräntevärlden högsta mode både före och efter att utdelningarna delades ut. Under 2012–2014 utvecklades aktierna med högst direktavkastning starkast under tremånadersperioden. I fjol var det tvärtom, men hittills i år är det återigen högavkastarna som ledda av storbankerna och teleoperatörerna har återhämtat sig starkast i mars efter den svaga börsstarten på året.

Men det är nu när utdelningssäsongen drar igång på allvar som det stora testet kommer om aktierna med högst direktavkastning har kvar sin stjärnglans och om placerarna fortsätter att älska utdelningar. Om totalt drygt 170 miljarder kronor i utdelningar från de svenska storbolagen vet vi.