Börstjänster Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter

”Ett moment 22 i Zimbabwe”

  • PROBLEM PÅ FLERA FRONTER. John Mangudya är centralbankschef på Reserve Bank of Zimbabwe. Landet saknar egen valuta och använder den amerikanska dollarn. Det har i princip strypt exporten till den största handelspartnern Sydafrika. Foto: Erik Esbjörnsson

Hyperinflationen är sedan många år historia men har lämnat efter sig en ”ekonomiskt traumatiserad” befolkning.
Så beskriver centralbankschefen John Mangudya läget i Zimbabwe. Ekonomin lider fortfarande av en total brist på förtroende, något han förgäves försöker förändra.

”Zimbabwe är en skatt!”

Landets centralbankschef John Mangudya inleder och avslutar vårt möte med att försöka sälja Zimbabwe som destination för kapital, även om han inser att det är något förgäves.

”Du är pessimist, det är alla journalister, men jag försöker se positivt på saker och ting.”

Vi befinner oss på 21:a våningen i Reserve Bank of Zimbabwes skyskrapa i centrala Harare. Centralbankchefens kontor har utsikt över en stadskärna som vittnar om en tid som flytt. Arkitekturen andas framåtskridande 1980-tal snarare än stagnerande 2010-tal.

Det har gått sju år sedan Zimbabwes ekonomi kollapsade i en spiral av hyperinflation som förde tankarna till Weimarrepubliken.

Den enligt många bedömare politiskt nödvändiga men katastrofalt genomförda jordbruksreformen kring millennieskiftet skapade en finansiell kris som gjorde att inflationen ökade exponentiellt under hela 00-talet.

När läget var som värst i slutet av 2008 hade inflationsnivån nått hisnande 79,6 miljarder procent. Sedlar med valören 100 biljoner dollar blev fickpengar i zimbabwiernas fickor och situationen löstes först när den zimbabwiska dollarn övergavs helt, till förmån för en korg med nio olika regionala och globala valutor. Den amerikanska dollarn blev snabbt gatans betalmedel.

”Krisen ersattes av en eufori kring den amerikanska dollarn, något som kan jämföras med när Grekland gick med i euron. Bankerna började låna ut pengar och folk spenderade. Men övergången gick för fort och vi misslyckades med att utbilda människor om vad dollarn innebar”, säger John Mangudya som är chef för centralbanken sedan drygt två år.

Priserna fixerades alltför högt och sedan dess har det varit väldigt dyrt att leva i Zimbabwe. Räntenivåerna har skenat under senare år och folk har haft problem med att klara kostnaderna för sina lån. Men värst är att hyperinflationen har lämnat permanenta ärr i medborgarnas finansiella tankevärld.

”De är ekonomiskt traumatiserade. En fågel i handen är bättre än tio i skogen. De är rädda för att släppa taget om sina kontanter, i flera bemärkelser. Man fokuserar på konsumtion i stället för produktion och man drar sig för att använda kort för betalningar. I stället håller alla fast vid sina sedlar.”

Två stora orosmoln definierar John Mangudyas arbete för tillfället. Det första är att den sydafrikanska randen under det senaste året har förlorat en fjärdedel av sitt värde mot den amerikanska dollarn som används i Zimbabwe. Detta skapar massiva problem för Zimbabwes exportorienterade företag – mer än 40 procent av all handel går till Sydafrika och produkter blir i stort sett omöjliga att sälja söder om gränsen.

Som den optimist han är vill John Mangudya se de positiva aspekterna av problemet.

”Det är ett utmärkt tillfälle att investera i sydafrikanska kapitalvaror och utrustning som kan öka produktionen. Vi måste fokusera på att öka produktionen av varor”, säger han.

Det andra, och långt värre orosmolnet, är Zimbabwes inrikespolitiska läge. Robert Mugabe, despoten som har styrt landet sedan självständigheten 1980, har genom kontroversiell politik och aggressiv retorik isolerat landet internationellt. Just nu pågår ett maktspel i landet om vem som ska få efterträda honom.

Få bedömare tror på en helt friktionsfri övergång till normalitet den dagen Robert Mugabe går ur tiden. Till dess går landet på ”autopilot”, som en insatt bedömare beskriver läget. Tjänstemän sköter de dagliga uppgifterna, men reformerna lyser med sin frånvaro och sakta vittrar samhället.

John Mangudya drar sig för att kritisera Robert Mugabe, som han menar har blivit ”missförstådd”, och vill inte tala om någon kris i vardande. Han konstaterar att ekonomiska fundamenta måste uppfyllas innan det är aktuellt att tala om en ny lokal valuta. Men han medger att dessa fundamenta är svåra att nå utan instrumenten som finns inbyggda i en egen dollar.

”Ja, det är ett sorts moment 22. Jag kan bara säga att industrin måste producera på minst 75 procent av sin kapacitet. Valutareserven måste byggas upp till att motsvara ett års import och det generella förtroendet för ekonomin måste vara positivt bland både konsumenter och företag. Om det sedan tar fem, tio eller tjugo år att nå detta läge är oväsentligt.”

Tyck till
Tyck till