Börstjänster Ledare Play Di Weekend Di Digital Dagens tidning Jobb
Meny
Start Nyheter Analys

Johanna Jeansson: ECB kämpar i motvind

Den europeiska centralbanken, ECB, lyckades leverera mer än vad marknaden hade väntat sig.

Men det blir en kamp i motvind att genom penningpolitiken på allvar lyfta utsikterna för euroländerna.

Marknaden vacklade i sin tolkning av ECB:s åtgärder som presenterades på torsdagen. Det är förståeligt. Ytterligare räntesänkningar, nya lån till bankerna och särskilt utökningen av de redan omfattande obligationsköpen är positivt för aktie- och räntemarknaden. Speciellt eftersom centralbanken förutom statsobligationer nu ska börja köpa företagsobligationer.

Det ger en skjuts till de finansiella förhållandena och till konjunkturen i de nitton euroländerna. Men det ändrar inte det faktum att många av regionens problem kräver åtgärder som inte ryms inom centralbankens mandat. Två faktorer står ut.

För det första har många av euroländerna inte städat upp efter finans- och skuldkrisen och det försvårar för ECB:s stimulanser att sprida sig i ekonomin. Flera av regionens affärsbanker dras fortfarande med en hög andel problemlån och samtidigt är skuldsättningen hög hos många företag, hushåll och stater. 

En effekt av det är att bankernas utlåningsräntor, trots de senaste årens expansiva penningpolitik, inte har fallit särskilt mycket eller inte alls i länder som Grekland och Spanien. Det återstår att se om torsdagens åtgärder kan vända utvecklingen. 

För det andra, även om den så kallade transmissionsmekanismen mellan centralbanken och resten av ekonomin skulle fungera bättre, behövs ändå mer stimulans än vad ECB förmodligen kan och vill leverera. Det gäller särskilt i de problemtyngda länderna i euroområdets periferi. En enkel penningpolitisk regel visar till exempel att den grekiska ekonomin skulle behöva en styrränta på minus 5 procent, snarare än den nollränta som nu ska gälla. 

Att ECB:s penningpolitik inte passar alla syns också genom att Tyskland är den enda euroekonomi som på allvar har tagit igen tappet sedan finanskrisen. De länder som inte gynnas på samma sätt av dagens penningpolitik borde istället öka sina egna insatser för att få upp tillväxten genom att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och underlätta för företagande. 

För det finns utrymme för förbättring. I dag är Finland och Tyskland de enda två euroländer som lyckas kvala in bland de femton första länderna på Världsbankens ”Ease of Doing Business”-lista. Andra stora ekonomier som Frankrike, Spanien och Italien hamnar däremot betydligt längre ner. 

Det här vet ECB och det vet centralbankschefen Mario Draghi. Sedan han tillträdde sin post har han envist upprepat behovet av att politikerna ska genomföra strukturella reformer. Han lär behöva säga det igen. 

För utan åtgärder för att förbättra euroländernas tillväxtpotential väntas regionen som helhet bara kunna växa med omkring 1 procent per år, detta enligt den Internationella Valutafonden, IMF. Det kan jämföras med 1,5 till 2,5 procents potentiell tillväxt före finanskrisen.

Och utan reformer som lyfter den långsiktiga potentialen så kommer euroländerna att förbli alltför beroende av en expansiv penningpolitik – med de risker det innebär för finansiell stabilitet och för att euroområdet exporterar sin svaga efterfrågan till omvärlden.

Tyck till
Tyck till